Marie var inte fullt så imponerad. Men det stoppar ju inte mig från att blogga om det eftersom jag är uppe och har gjort kaffe redan klockan 7, medan Marie fortfarande ligger o sover.

Ni som känner mig vet att jag älskar det engelska sportspråket.

Därför kommer här en rubrik från en av söndagens tidningar. Det är fattiga Burnley som lyckas sno med sig en poäng borta mot rika Manchester City. Burnley ledde med 2-0, tappade till 2-3 men skickade in en kille vid namn Kevin McDonald som satte dit kvitteringen med sitt första Premier Leaguemål nånsin.

Rubriken är självklar, men brutalt bra.




En helt annan sak.
Det är inte alltid som jag håller med Sir Alex Feruson efter en match när denne påpekar något angående domaren. Han har gjort det oräkneligt antal gånger.

Men efter Martin Atkinsons insats mellan Chelsea och Man United i söndags så börjar jag på allvar undra hur det står till i den engelska domarkåren. Det har på sina håll varit katastrofala domarinsatser och det händer gång på gång i match efter match.
 
Ligan må ha utvecklats enormt de senaste 15 åren...Men det verkar ha stått helt still i domarutvecklingen.

Kanske har pressen på domarna blivit för stor? Kanske har Benitez, Wengers och Fergusons ständiga påhopp pressat ur det sista av självförtroende som fanns kvar.

Howard Webb må vara ett lysande undantag....men han kan ju inte döma varje match...

Så...lite morgontankar från mig. Nu kaffe och sen ska jag plugga Modos laguppställning.