Badmintonmatch mot Crille igår. Matchstart 21:30 i Enskede Rackethall.

Jag får en kanonstart och vinner första set med 15-2. Jag vet inte när jag vann med så stor marginal senast. Faktum är att jag inte ens vet när jag vann ett set mot Crille senast. Det blir ofta skapligt jämna matcher, men han vinner jämt.

Jag tror inte jag tar i om jag säger att han vunnit de senaste 30 matcherna mellan oss.

Men men, jag jobbar på och fösöker. Och det är grymt bra träning.

Så igår när jag dundrar i med en smash som Crille med nöd o näppe returnerar så jag kan daska ner fjädern i golvet och vinna det där setet så börjar direkt mina tankar att gå.
Jag tar några steg mot bänken för att dricka vatten.

Men i mitt huvud är jag långt därifrån.

Jag tänker att jag kommer hem efter matchen till en mörk lägenhet. Marie möter mig i hallen med bara ett täcke omkring sig.
- Hur gick det älskling, säger hon.
- Älskling jag vann!! jublar jag i hallen och berättar rusfyllt om segern med 15-2 i första och 15-5 i andra.
- Jag visste det Älskling. Jag trodde verkligen på Dig! säger Marie och ger mig en varm kram.
- Tack för att du tror på mig... säger jag och andas in hennes doft i nacken...

Jag blundar och plötsligt hör jag.."Okej, nya bollar! Är du med?".
Jag ser Crille på andra sidan nätet beredd att kickstarta det andra setet. 
Han ser så där ruskigt pigg ut. Nästan otäckt. Jag vet att jag måste ha längd i bollarna, annars smashar han direkt. Och jag vet att han har bättre kondition än jag så några långa dueller vinner jag aldrig.

Maries varma kram är långt, långt borta...

Crille vann de två sista seten med 15-6 och 15-2.

*=Johan Plate, känd svensk prestationspsykolog och mental rådgivare