Kort och snärtigt svar på tal.

22 september.19:45. Vardagsrummet.

Marie: Petter, kolla vad en kille som heter Anon Ym har kommenterat.

Petter: Heter han Anon Ym?

Marie: Ja, det står särskrivet iallafall. Men titta här:

"Gullig å rar blogg. Men den skulle inte må illa av lite redigering. Det vill säga kortare snärtigare dialoger. Annars kan den bli superbra. Litet tips bara. På vägen."

Petter: Oj, jaha. Ja, jag har faktiskt inga problem att ta åt mig varken negativ eller positiv kritik. Men här måste jag faktiskt säga att jag inte riktigt förstår.

Marie: Nej, inte jag heller faktiskt, vad tror du att Anon menar?

Petter: Att våra konversationer behöver bli snärtigare? Hmmm. Men jag tycker bara att vi skriver det som är nödvändigt. Tycker inte du?

Marie: Jo, verkligen. Jag är precis som du. Får jag kritik så tackar jag alltid ödmjukast. Blir aldrig bitter och hittar på undanflykter utan försöker bara bättra mig. Men här vet jag inte vad han är ute efter. Ja menar, lite substans måste det ju finnas om man ska kritisera vår blogg.

Petter: Ja, det är så konstigt också. Just att vi skulle skriva kortare. Speciellt inlägget det är skrivet under är ju precis så långt som det ska vara.

Marie: Hmm. Ja, jag undrar jag, tror du inte han kanske bara haft en dålig dag, och så tar ut det på oss?

Petter: Så kan det vara Marie. Det kan ju lätt bli så.

Marie: Jag hade kunnat ta åt mig om det hade varit så det hade jag verkligen kunnat göra det. Men jag känner att en av mina kvaliteer är att jag skriver just konkret och snärtigt. Just de två orden står i min cv faktiskt.

Petter: Mmmm..

Marie: Men du Petter.

Petter: Jaaaa...

Marie: Ta inte det här fel nu, men kanske kanske kan DU försöka tänka lite på kritiken. Dina inlägg tenderar att bli liiite sega.

Petter: Nä men nu. Jag tänkte samma sak om dig men jag ville inte säga något för jag tänkte att du skulle bli ledsen.

Marie: Skulle mina inlägg vara för långa menar du? Men din evighetshistoria om det brinnande brödet då?

Petter: Vet du, jag tror det var precis det här som Anon Ym ville. Att sätta en kil mellan oss.

Marie: Ja, så är det nog. Jag menar, det här inlägget blev ju inte ett dugg långt.

Petter: Nej, precis.


Kommentarer
Postat av: Linus

Kommentaren i fråga var ju kort och snärtig på ett väldigt Lapiduskt vis. En reflektion. I flykten.

2009-09-22 @ 22:35:14
URL: http://lochl.blogg.se/
Postat av: Marie

Jag vet inte hur jag ska hantera den kommentaren. Jag försökte läsa hans bok en gång men kräktes av det äckliga språket...

2009-09-22 @ 23:22:15
Postat av: Linn

hur vet ni att Anon är en karl?

2009-09-22 @ 23:28:13
Postat av: Marie

Kändes så bara.



Att det här inlägget är långt och ironiskt förstår vi va?

2009-09-22 @ 23:30:05
Postat av: Linn

att det var ironiskt förstod jag, men långt...?

2009-09-23 @ 06:13:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Välkomna.

Vi heter Marie, Petter och Mio.

Vi är en vanlig familj som bestämde oss
för att bryta invanda mönster och skapa
vår egen lycka.
För ett år sedan sålde vi lägenheten i Stockholm, packade två resväskor och flyttade till Spanien. Nu bor vi i Sverige igen men forsätter att skapa vår egen lycka här.

Vi tror på att ta
ansvar för sig själv
och att barn föds som de ska vara och vi föräldrar får delta i
deras utveckling.

Och så tror vi på kärlek.

Kontakt: info@miomedia.se


Visst vill du skriva in din e-mail och få ett mail när vi skrivit nytt:

RSS 2.0