Marie - Om Katie Byron

Efter gårdagens inlägg som blivit så bejublat, ser jag mig nästan tvingad att följa upp det hela med en exklusiv intervju med Dig. So… Here it goes…

Petter: Hej Marie!

Marie: Hej.

Petter: Jag kommer från Horse and Hound och vill göra en intervju med Dig.

Marie: Haha! Okej…

Petter: Ditt senaste inlägg mötte många rosor. Du hyllades som den moderna människan. Den där författarinnan du pratade om, Katie Byron, hur upptäckte du henne?

Marie: Det var nog genom mamma tror jag…Som har alla hennes böcker…

Petter: Ja din mamma ja. Du gillar henne va?

Marie: HiHi…Ja...

Petter: Något jag reagerar på när det gäller Katie Byron… Är ju att framsidan på hennes böcker nästan ser avskräckande ut. Något du reflekterat över?

Marie: Det är nog bara för att du är lite rädd för dom där böckerna och för vad du skulle kunna lära dig om dig själv om du läste dom.

Petter: Ja usch... Men jag har lovat Dig att läsa dom när jag är redo. Varför tycker du att människor ska läsa hennes böcker?

Marie: Det tycker jag inte…

Petter: Hur menar du då?

Marie: Jag vet bara att jag vill läsa dom själv. Vad andra gör eller inte gör ger jag blanka fan i.

Petter: Jag kommer att stryka det där svärordet.

Marie: Fegis…

Petter: Kan du då svara på vad böckerna har kommit att betyda för Dig?
 
Marie: Dom har fått mig att i alla fall börja inse att allting, både lidande och lycka, har med mina egna tankar att göra. Det är både fascinerande, skrämmande och häftigt. Som nu när du rynkar pannan åt att ditt Word-program är CP så är det bara dina tankar om datorn som förstör för dig. Men det är svårt att leva efter detta 24/7, man får börja om och börja om, och börja om… Men det tror jag det är värt.

Petter: Hmmm… Men kan vem som helst läsa hennes böcker från scratch eller behöver man förarbeta?

Marie: Nej, bara det förarbetet att du har bestämt dig för att du vill ge det en chans. Annars kan du lika gärna fortsätta skylla på andra resten av livet. När krockar i trafiken, när din pojk- eller flickvän lämnar dig eller det går dåligt på jobbet. Det är det som jag tror folk blir så rädda för, att inse att bara du själv kan påverka hur lycklig du kan bli. Fast vilken chans!! Sen är jag på intet sätt där än, men jag försöker. Hela tiden.

Petter: Okej, då tackar jag så mycket för din tid.

Marie: Tack…. Får jag en puss nu?


Kommentarer
Postat av: Linn

fint. intressant. och såååå sött!

2009-09-29 @ 14:08:02
Postat av: Linda

Notting Hill! :) Pedrus, dina kort är finast. Ville bara bekräfta att jag fortfarande följer bloggen, jag Linn, Linus och diverse älskade systrar. :)

2009-09-29 @ 14:11:43
Postat av: Petter

Oj, Linda.

Där hade du tur.

Bloggstyrelsen satt just i möte och hade precis kommit till frågan "Blocka Lindus" på dagordningen. Men nu är du ju tillbaka och det känns skönt.

2009-09-29 @ 14:54:12
Postat av: Robban

That's wonderful news. The readers of Horse and Hound will be relieved.

2009-09-29 @ 15:05:04
Postat av: Malin

Den här bloggen är så bra!

2009-09-29 @ 15:51:49
Postat av: Storasystern

J tycker också det är en väldigt bra blogg.

2009-09-29 @ 19:13:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Välkomna.

Vi heter Marie, Petter och Mio.

Vi är en vanlig familj som bestämde oss
för att bryta invanda mönster och skapa
vår egen lycka.
För ett år sedan sålde vi lägenheten i Stockholm, packade två resväskor och flyttade till Spanien. Nu bor vi i Sverige igen men forsätter att skapa vår egen lycka här.

Vi tror på att ta
ansvar för sig själv
och att barn föds som de ska vara och vi föräldrar får delta i
deras utveckling.

Och så tror vi på kärlek.

Kontakt: info@miomedia.se


Visst vill du skriva in din e-mail och få ett mail när vi skrivit nytt:

RSS 2.0