Petter: Varför då?

Marie: För att jag tycker så mycket intressanta saker och den enda jag har att berätta de för är dig.

Petter: Nuuu……Känner jag mig otillräcklig. Åsidosatt liksom…

Marie: Otillräcklig? Ja, inte så konstigt när du precis kom med den briljanta idén, ”vi skriver den är konversationen som när man gjorde en vikgubbe”.

Petter: Hmm…Mäh….Okej, blogg it is! Men intäkterna ska jag ha. 80—20. Deal?

Marie: Deal or no deal.

Petter: Exakt såna saker skulle den här bloggen kunna handla om. TV-program alltså… Du har ju bra ingångar på fyran och vi båda kan en del om sportbranssh…sportbranch….äähh…

Marie: Ingångar? Åhh, nej, inte ännu en som vill ha biljetter till Idol!
Vad ska den heta då?

Petter: Något slagkraftigt men samtidigt gulligt och något som folk kan relatera till och embracea. Något som säljer bra och som är lätt att komma ihåg…Något sportigt kanske men som ändå inte exkluderar dom som inte gillar sport…

Marie: Och nånting att leka med! Å choklad!

Petter: HaHa, du är rolig. Men fan va lite seriös nu då.

Marie:  www.menfanvaliteseriosnuda.se. Nej, Petter bättre kan du?

Petter: Kommer du ihåg den där Metallicadokumentären som är så usel? Den där när Lars Ullrich tror att han är världens centrum liksom… Den hette ”some kind of monster”. Monster är ett ganska tufft o bra ord tycker jag. Eller…?

Marie: Jag tycker också. Det. Bara en fråga till. Om jag är Lars Ullrich, vem är du då?

Petter: Dale Cooper. Special agent, FBI. Grymt hår.