Ingenting är äckligt
Ingenting är äckligt längre. Jag har varit ganska känslig tidigare men efter Mios intåg i våra liv är jag hur lugn som helst. Bajs, kiss och kräks bekommer mig inte längre.
Så ni som har en känslig mage, eller än värre typ sitter o käkar frukost, sluta läsa! För er egen skull.
Klockan är 04:00 på morgonen. Marie, jag och Mio sover i samma säng. Det är lugnt och fridfullt, ett ställe och en plats där familjekärlek gror och frodas. Då brakar det plötsligt till. Jag är mitt i en dröm och när jag vaknar är min första tanke att ’Fan, nu har tvärbanan utanför spårat ur o kört in i Coop’.
Men så är det inte, det är bara Mio som skickat iväg en riktig rökare. Och det är inte bara rök skulle det visa sig. Jag böjer mig ner över honom och plockar upp honom och bevittnar en härligt brun pöl under honom. Blöjan har läckt. Mio ser nöjd ut.
Jag bär iväg Mio till skötbordet inne på toaletten. Marie börjat fixa med lakan i sängen. Klockan är fem över fyra. Blöjbytet går bra, lite våtservetter och lite tork och en Mio som varken ålar sig som en mask på en metkrok eller skriker ur sig ilska. Jag tar hans händer och känner fint hans reflexer som gör att hans små fingrar klämmer om mina. Jag säger med mjuk röst med min mun nära hans kind…’Oh, Mio! Världens bästa kille! Gud va duktig du är… Nu ska vi bara sätta på en ny blö..’.
Mitt i meningen drar Mios ögonbryn ihop sig och jag känner en varm stråle på min vänstra arm.
Jepp, jag är nerkissad! Bara att börja om igen alltså. Tålamod för fan! Klockan är tio över fyra.
Jag torkar honom igen med torrt papper och fyller i med lite våta servetter igen. Det går bra fast Mio har börjat bli lite gnällig..’Herregud, hur lång tid ska det behöva ta?’ tycks han säga där han ligger.
Jag tar en ny blöja och slänger den som Mio just blött ner, sätter på den och lyfter upp Mio i mina armar. Han blir lugn. Med ens slutar gnället och vi kelar lite, han ser på mig med sömniga ögon och jag känner hur kärleken mellan far och son binder sig starkare. Hans barnahud är mjuk min hals.
Nu ska vi gå till Mamma som ligger i sängen, kanske ska vi äta lite till där och sen återgå till sömnen. Det tänker i alla fall jag. Mio har andra planer.
Som på en given signal hör jag en liten rap. Det är bara en väldigt liten, oskyldig rap…tror jag, men i själva verket är det än lucka som öppnas i Mios gap och jag känner en varm sörja rinna nerför bröstet. Jepp, jag är nerspydd!
Okej. Kämpa!
Klockan är kvart över fyra.
Jag har torkat bort rinnande bajs från min son, blivit nerkissad och nerspydd. Men det är inte så fasligt jobbigt.
På något klurigt sätt så är det helt okej. Nästan lite mysigt. Men bara nästan.
Åhh, finast, världens roligaste blogg! Och då har jag ändå skrattat mer än någonsin de senaste tio dagarna!
Kärlek!
väldigt bra beskrivet. det känns som om jag lär känna mio o pappa petter.