Seventeen and counting.

Hej Mio.

Hej hej.

Du är ju 17 dagar nu. Grattis!

Tack tack.

Hur känns det?

Brabra. Känns som om jag börjar få grepp om det här nu!

Jasså, vad bra. Några korta frågor. Hinner du med det? 

Allt för fansen. 

Ok. Hur är livet?

Oj, vilken inledningsfråga. Jo men tack. Livet är bra. Jag käkar rätt mycket. Sen sover jag en del.

Trevligt. När sover du då?

Tjaa.. Mest hela tiden.

Är det säkert det?

Nja, kanske inte. Men stor del av dagarna iallafall. Men på nätterna är det ju så spännande att vara uppe. Inte kan jag sova då inte. Så mysigt att ligga i sängen med både mamma och pappa.

Vad gör du när du är vaken annars då? Några intressen?

Egentligen inte. Fast jag gillar att träna på att lyfta huvudet. Och att hoppa i pappas knä. Snart ska jag ta mig över axeln. Det är mitt mål. Man måste ha mål.

Nåt annat intresse?

Jo, jag skäms ju lite för det här. Men jag gillar att kräkas. På folk. Gärna på de med fina tröjor och så. Märkeströjor. Pappa har en vit jättefin som här fantastisk att spy lite på. Och har jag ingen annans tröja till hands så brukar jag använda mig av mina egna kläder. Det funkar det med.

Hmm.. Ok. Du pratade om mål här tidigare. Har du några fler mål.

Absolut. Jag gick ju upp väldigt mycket i vikt första veckan. Men jag känner att det är farligt att bli nöjd där va. Man måste vidare. Se resultatet som inspiration. Så jag fortsätter äta. Och kräkas. Äta. Och kräkas. Typ så.

Skaffat dig några kompisar än då?

Alltså. Jag är lite rädd för alla gosedjur här i lägenheten. Så de håller jag mig borta från. Men jag gillar den där stora brummande saken i köket. Jag brukar somna där. Det är perfekt. Tvättis heter han. Sen träffade jag en kille som hette Ture igår. Han verkar cool. Och tuff. Han dreglade en hel del. Det ska jag lära mig tror jag.

Din mamma och pappa då. Vad gillar du dem?

De är grymma. Ibland tar det dock mer än mina utsatta 15 sekunder innan de fattar att jag vill ha mat. Det tycker jag är lite svagt. Men de lär sig ju med tiden. Men annars är de mycket bra. Pappa sjunger mycket för mig och drar massa bra skämt. Och kramas gör de bägge två. Det är nog det jag tycker bäst om i livet än så länge.

Ok. Tack Mio. Nu måste vi avsluta den här intervjun för du har börjat låta innifrån sängen och det har redan gått 5 sekunder.

Ojoj. Bäst du skyndar dig!


Kommentarer
Postat av: Linn - självutnämnd ordf i Mios fanclub Sverigesektionen

Äntligen! Har varit så nyfiken på livet på utsidan. Du verkar vara lika cool på mammas mage som i mammas mage. Ser fram emot att höra mer om dina äventyr och upplevelser.

2010-04-21 @ 13:56:55
Postat av: Malin

Grattis bästa Miosen! Längtar efter att få ha dig hoppandes i mitt knä. Såg flygplanen över Hyde Park idag så säkert kommer vi hem ordentligt. Har inte sett en enda bebis i här som är lika fin som du.

2010-04-21 @ 18:49:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Välkomna.

Vi heter Marie, Petter och Mio.

Vi är en vanlig familj som bestämde oss
för att bryta invanda mönster och skapa
vår egen lycka.
För ett år sedan sålde vi lägenheten i Stockholm, packade två resväskor och flyttade till Spanien. Nu bor vi i Sverige igen men forsätter att skapa vår egen lycka här.

Vi tror på att ta
ansvar för sig själv
och att barn föds som de ska vara och vi föräldrar får delta i
deras utveckling.

Och så tror vi på kärlek.

Kontakt: info@miomedia.se


Visst vill du skriva in din e-mail och få ett mail när vi skrivit nytt:

RSS 2.0