Elva timmars resdag med en kille på åtta månader. Det blir inte tråkigt direkt:

- Mio kastade mat på Mc Donalds på Arlanda så att det kommer dröja innan de hittat och sopat upp alla bitar.

- Vi blev hjältar när vi hjälpte en mamma som hade slut på blöjor och en tre-timmars flygresa framför sig.

- Vi gjorde som vanligt sten-sax-påse om de illaluktande blöjbytena. Petter förlorade dubbelt en gång eftersom det visade sig att Mio så att säga inte var riktigt klar där han låg på skötbordet.

- Sista Sverigekommentaren blev: "Det är en pojke förstår jag, annars skulle han väl inte ha blå napp."

- På El Prat träffade vi en cancer-sjuk fem månaders bäbis som ändå var väldigt glad. Vi blev än en gång medvetna om att det finns olika svårighetsgrader på vår tes "acceptera det du har".

- Petter chockade med att ännu en gång tillkalla parkeringsbussen genom att i snabbtelefonen ropa. Autobús?? Aaaa hoy?? (typ, kommer det en buss idag eller?)

- Väl hemma var det varmt ute men iskallt inne i vårt stenhus. Mormors medskickade fiskbullar räddade kvällen, och vi är väldigt väldigt lyckliga över att vara här igen.