Upprop.

Jag brukar gå in på "Allt för föräldrars" forumsida för att försöka hjälpa föräldrar att hitta hit.

Igår läste jag en tråd där ämnet som diskuterades var "Vad kan din åttamånader gamla bäbis?". Och därunder fanns minst hundra svar. Alla i liknande form. Inläggen bestod helt enkelt av en punktuppräkning av vad deras bäbis kunde. Typ såhär.

- Resa sig.
- Peka på lampan.
- Krypa fort.
- Säga "dädädä fäfäfäfä"..

Och så vidare...

Alla var nästan exakt lika. Lite konstigt. Men så när jag läst tjugo nästan identiska inlägg så kom plötsligt ett annorlunda:

- Min åttamånaders kan bara vända sig från mage till rygg och rulla runt så. Vad är det för fel på honom tror ni?

Och hon vågade ändå skriva bland alla "underbarnsberättelser". Och bakom hennes kommentar ser jag också alla mammor som INTE kommenterade. Men fick ångest. För deras barn passade inte heller in i bland superbäbispunkterna.  

Problemet är ju att vi (och med vi menar jag framförallt vi mammor) identifierar oss med vår bäbis. "Jag är vad min bäbis kan." Och det är inte så konstigt när vi så totalt går upp i våra barn. Låter hela dagarna cirkulera kring barnet. När det inte ska gås på aktiviteter som är bäbisanpassade så ska det fikas och pratas om..... Bäbisen.

Det är så otroligt viktigt att behålla din egen identitet. Fortsätta vara allt det just du är. Och bara lägg till rollen som mamma. 

Läs en bok, träna, blogga, jobba, prata om dig själv, UTVECKLA dig själv. 

Och få för all del inte för dig att du skulle vara en sämre mamma för det. Däremot tar dina andra roller stryk om du inte kommer ihåg dem också.

Tro inte att det är enklast att bara leva för ditt barn. För att iallafall på det sättet veta att du är en bra mamma. Det är du automatiskt.

Avslutar från en klockrent citat från en nära vän när Mio var några månader och jag funderade på om jag var en dålig mamma när jag ville gå ut och gå själv en sväng.

"Pojken har väl en pappa också har jag för mig?"

Så enkelt.

Mina killar har hängt med varandra i tre dagar medans jag varit däckad i sovrummet. De verkar ha klarat sig helt utan men. Trots våldsamma fotbollsmatcher.


Kommentarer
Postat av: Lövet

Ja det var klockrent som vanligt och jag är också däckad men snart igång igen. Sköt om er!

2010-12-08 @ 13:13:56
Postat av: Malin

Skulle vi inte kunna skapa en lista där man jublar över vad bebisarna INTE kan... ”Min bebis kan inte stressa.” ”Min bebis har inte börjat jämföra sig med andra bebisar än.” ...

2010-12-08 @ 13:17:16
Postat av: Malin

Härligt att ps-krafterna har kommit tillbaka. Underbar bild bästis! Fint att Lövet är tillbaka också.

2010-12-08 @ 13:19:21
Postat av: Linn

Heja Malin. Den där gillade jag.

2010-12-08 @ 14:25:28
Postat av: Mälan

Läcker bild! ser ut som Mio tänker: En dag ska jag spela i det DÄR laget!!

2010-12-09 @ 22:37:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Välkomna.

Vi heter Marie, Petter och Mio.

Vi är en vanlig familj som bestämde oss
för att bryta invanda mönster och skapa
vår egen lycka.
För ett år sedan sålde vi lägenheten i Stockholm, packade två resväskor och flyttade till Spanien. Nu bor vi i Sverige igen men forsätter att skapa vår egen lycka här.

Vi tror på att ta
ansvar för sig själv
och att barn föds som de ska vara och vi föräldrar får delta i
deras utveckling.

Och så tror vi på kärlek.

Kontakt: info@miomedia.se


Visst vill du skriva in din e-mail och få ett mail när vi skrivit nytt:

RSS 2.0