Att inte fostra upp.

Mio och jag skojade imorse. Jag sa "shhhh, tyst Mio", och han svarade med ett högt "Hähähähähähä". Helt ohämmad och omedveten om att "shhhh" kunde betyda att han ska vara tyst.

Och vi började fundera när i livet den spontana ohämmade livsglädje, som vi har som barn, försvinner. Eller tonas ner i allafall. Och finns det inte något sätt att hindra att det sker?

Vi kom fram till att det framförallt var skolan som i våra fall såg till att vi började rätta in oss i leden. Skolan som fick oss att tro att du lyckas bättre i ditt liv om du sitter stilla och tyst och gör som den med makten säger. Annars åker du ut!

Jag minns att det brukade ila till i kroppen då få gånger som jag blev tillsagd och Petter berättade att hans fröken på lågstadiet skällde ut honom när han råkade ha sönder sin linjal: "Nu är det du som går hem och berättar hemma vad du har ställt till med idag!"

Men sen måste det ju gå att förebygga mycket hemma också.

Jag tror på att det inte behövs något som heter uppfostran. Jag tror att uppfostran till stor del är till för att göra livet lite enklare för föräldrar. För att inte andra i samhället ska tycka att våra barn (och alltså också vi) står ut och märks för mycket.

Usch.

Istället tycker jag att vi ska utgå från att barn föds precis som de ska vara. Sen får vi lita på att de lär sig precis det de ska utan att vi måste berätta för de hur de ska bli.

Låt de fylla sin hårddisk själv istället för att programmera in massa egna program som du själv tycker att ditt barn borde ha. Så slipper de försöka göra massa omstarter senare i livet.

What a wonderful world this could be.

 


Kommentarer
Postat av: Empa D

Alltså jag kan ju sluta läsa min studentlitteratur och enbart förlita mig på monsterbloggen framöver, det är ändå här jag inspireras och får kunskap inom mitt område. Tack för det. Billigt blir det också. Puss

2010-12-09 @ 18:19:21
Postat av: lina

intressant tanke!

2010-12-09 @ 20:04:41
URL: http://linasblogg.blogg.se/
Postat av: Linn

Är gränsen mellan lärande och fostrande alltid glasklar?

2010-12-10 @ 08:59:32
Postat av: Ebba

Har läst er blogg några gånger nu och nu va det dags för en kommentar:)

För mig är inte fostran ett negativt ord, det handlar om hur man tolkar det...att fostra barn till goda medmänniskor, genom att berätta varför man inte får slåss och sparkas t.ex. det är fostran för mig. Att säga: du får vara ARG, det är bara bra att va arg, men du får inte slåss. Ta tag i en kudde istället och kasta den.

Men också att förklara för storebror Hampus att man inte bara kan ta en leksak av lillebror. För det man gör mot andra är sånt man vill att andra ska göra mot en själv. Det är fostran för mig...



Måste säga att jag inspireras många gånger av hur ni lever och avundas er då och då. Tänker många liknande tankar, men får det sällan att gå ihop i verkligheten... när man ska laga mat åt två griniga barn rinner det ofta över och ordet NEJ är det enda som funkar...men i de bästa av världar så...

Kram till er

2010-12-10 @ 20:34:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Välkomna.

Vi heter Marie, Petter och Mio.

Vi är en vanlig familj som bestämde oss
för att bryta invanda mönster och skapa
vår egen lycka.
För ett år sedan sålde vi lägenheten i Stockholm, packade två resväskor och flyttade till Spanien. Nu bor vi i Sverige igen men forsätter att skapa vår egen lycka här.

Vi tror på att ta
ansvar för sig själv
och att barn föds som de ska vara och vi föräldrar får delta i
deras utveckling.

Och så tror vi på kärlek.

Kontakt: info@miomedia.se


Visst vill du skriva in din e-mail och få ett mail när vi skrivit nytt:

RSS 2.0