Tankar kring Pappagruppen...

Alltså, jag var ganska skeptisk i början. Jag skickade ut samma SMS till två av mina mest betrodda Pappa-vänner. Nummer 1 svarade, 'Gå inte dit, fråga er barnmorska på era gemensamma träffar istället om det är nått speciellt du vill veta'.
Nummer 2 sa: 'Asså, det är inte så 70-talsflummigt som man kan tro. Jag gick, jag tyckte faktiskt det var riktigt bra'.

Så när jag väl fick svaren var jag väldigt kluven. Lägg därtill att det första svaret pep till i telefonen 16:23 igår, alltså 23 minuter efter det att Pappagruppen börjat.

Men jag gick o satte mig bland 10 andra blivande pappor och lyssnade till en herre som diskuterade förlossning och livet efter födseln.

Här satt vi, tio personer som fått så mycket hjälp i livet och som klarar av så mycket.
Jag menar, IKEA-möbler klarar vi av, ritning medföljer ju! Visst, du får skruva ihop dom själv, men dom kostar lite mindre! Vi kan egentligen det mesta, allt står ju alltid på förpackningen!
Såser från Blå band är så enkelt! Tänk man tillsätter bara lite vatten och möjligen lite margarin så har man än fullfjädrad bärn... bernä... bernais....ähh...

Vi är en lego-generation av legoknektar som försvarar praktikens högborg. Allt ska lösas praktiskt. Och gör det inte det så vill vi resa oss upp o skrika...MEN, PRAKTISKT SETT, HUUUR LÖSER VI DET HÄR??

Men här... När vi väntar på att våra respektive ska föda ett barn då finns det plötsligt inga riktiga ritningar att följa, kartorna kan leda fel och alla mönster är individuella. Jag har läst i princip så mycket att jag känner mig skapligt trygg, men jag tror att anledningen till att många gick dit var...'Jag vill gå dit, så det är något som jag inte har missat'.

Och jag måste säga att Pappagruppen som jag var på faktiskt var väldigt givande. Jag ställde bara en fråga, resten fick jag svar på ändå. Min fråga var...'Men, liksom det första telefonsamtalet till förlossningen...Det gör man i princip alltså vid typ...ja, första värken eller?'.

Intressantast var det när vi diskuterade Pappaledighet. 42% av alla pappor tog ut pappaledighet 2009. Dessa tog ut i snitt 32 dagar (och lät sina andra 28 unika dagar, som man inte får föra över till mamman, brinna inne).
Vi är ledande i världen på det, men ändå är siffrorna sjukt låga om du frågar mig. Men inte så konstigt egentligen, tänkte jag, här sitter vi och tror att det är våra arbeten som sätter vårt värde på oss.
Vi är vårat jobb.
Och så tänker jag att det är väldigt sorgligt.

Vår kursledare avslutade med en tänkvärd sak.
Han sa...'Det är konstigt att vi är rädda för att FÖRSTÖRA karriären om vi är pappalediga. Det är ingen som vet om det är sant, för ingen har faktiskt ens prövat! Däremot så VET vi att det är sant att kontakten med familjen blir FÖRSTÖRD om du inte är pappaledig'.

Kommentarer
Postat av: klins

Du har så rätt, som vanligt Petter. Ett råd är att definitivt utnyttja möjligheten att vara hemma med barn(en). Finns bara positivt med det. Sen vilken fördelning man väljer är upp till var och en. Det är ju så olika hur det passar och hur man själv vill ha det, men mitt råd kommer alltid vara att försök vara hemma så mycket du kan med barnen. Det säger jag av egen erfarenhet och jag ångrar inte den tid jag haft tillsammans med mina barn. Pengar är heller inte allt. Många säger ju att dom inte har råd att vara hemma. Men det är ju en prioriteringsfråga. Är det viktigare att ha den senaste mobiltelefonen och platt-TV? Jag skulle personlig vilja ha både en HTC eller en iphone och en platt-TV skulle ju vara snyggt, men är det på bekostnad av kontakten med mina barn så är valet lätt.

2010-02-26 @ 11:41:35
Postat av: Petter

Klins! Vad härligt att höra ifrån Dig! Jag har alltid lyssnat på Dig, det vet du. Ingen anledning att sluta nu.

Härlig kommentar!



2010-03-01 @ 11:20:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Välkomna.

Vi heter Marie, Petter och Mio.

Vi är en vanlig familj som bestämde oss
för att bryta invanda mönster och skapa
vår egen lycka.
För ett år sedan sålde vi lägenheten i Stockholm, packade två resväskor och flyttade till Spanien. Nu bor vi i Sverige igen men forsätter att skapa vår egen lycka här.

Vi tror på att ta
ansvar för sig själv
och att barn föds som de ska vara och vi föräldrar får delta i
deras utveckling.

Och så tror vi på kärlek.

Kontakt: info@miomedia.se


Visst vill du skriva in din e-mail och få ett mail när vi skrivit nytt:

RSS 2.0