För kallt för ett leende.

Ibland får vi frågan om vi inte känner oss lite ensamma i Spanien. Om det inte är tråkigt för oss och kanske framförallt för Mio att vi inte har så många vänner i närheten.

Men jag har aldrig sett det som ett problem. För det första tror jag att det är jättebra för Mio att få spendera så mycket tid med båda sina föräldrar. Och det som ska vara för det andra har jag upptäckt de senaste dagarna.

Vi har nämligen spenderat de senaste två dygnen här i Sverige på diverse tåg, bussar och tunnelbanor. På samma sätt som vi spenderar mycket tid i Spanien på olika kommunala färdmedel. Och det finns en stor skillnad.

I Spanien är det en fest att åka buss eller tunnelbana (eller för den delen bara befinna sig på allmän plats) med Mio. Vi kommer in i vagnen. Människor tittar på oss och ler välkomnande. Och sen börjar showen. Mios show alltså. Han skaffar sig allas uppmärksamhet och alla (faktiskt ALLA) uppskattar att han är där och förgyller deras dag. Det skrattas, kelas och görs miner. Om Mio är lite rastlös och vi har slut på underhållningsidéer så kan vi sätta oss på en buss, för då sköter spanjorerna resten.

Vi flyger ju ganska ofta och det bästa Mio vet är att stå i vårt knä när alla går av och skapa kontakt med varenda en som är påväg av planet.

Jag trodde det skulle vara likadant här.

Men efter sammanlagt 10 timmar i olika kupéer, vagnar och bussar så observerar jag att att så inte är fallet. Inte just de här dagarna, på de här tågen, iallafall. Några få har lett mot Mio, men även de vänder sen nästan generat bort blicken när jag tittar dit och ler tillbaks. Som att de gjort fel eller inkräktat på vår privata sfär. Fast att vi inte vill något annat än att dela vår glädje.

Och som han kämpar Mio. Glädjefyllda rop blandas med stora leenden och gurglande skratt. Men de flesta bara tittar dit och sedan bort igen. Det är så kallt. Varför?

Sen finns det otroligt mycket värme i det här landet också. Men kanske mest mellan de som redan är nära varandra.


Kommentarer
Postat av: Anna

Men ÅH! Oh så du satte fingret på hur det är här, hur förfärligt otäckt kalla vi är mot varandra här... suckar När jag flyttat hem tog det flera år att komma in i det igen, att vänja mig vid att man inte möter blickar eller pratar med varandra här hemma i kalla norden. :-/

Fatta vad det skall göra med oss som individer, när vi växer upp i en miljö där man inte uppmuntras att rikta sig utåt annat än i extremt konstlade situationer. Det är så synd!!



Jag brukar på pin kiv prata med nästan alla jag möter. Idag pratade jag med en karl som stod i hissen när jag klev in, han svarade inte. Han hade förstås jättesmidiga små lurar i öronen + toppeluva, så han hörde mig säkert inte. När han klev ut stod jag kvar och var full i skratt och lite generad, och lite lite ledsen.

2010-11-30 @ 00:00:15
URL: http://enannanblog.blogspot.com
Postat av: Marie

Ja, det är jättesynd tycker jag! Men kanske kan vi göra en liten del om vi gör som du. Det kanske går att sprida lite mer positiv energi om vi som du föregår med gott exempel! Så mycket som man orkar förstås!



Vilka fina killar du har!



Bra!!

2010-11-30 @ 12:04:52
Postat av: lina

konstigt, ja håller inte alls med, jag har aldrig förr varit så uppmärksammad som nu när jag åker buss med isabelle, ja kan inte åka nånstan utan att någon ska kommentera henne, prata med henne eller le o gulla mot henne (samt le mot mig). så kanske du/ni haft lite otur att komma hit när de är lite för kallt. för ja håller med om att det var mer prat o leenden i sommras. men då va hon så liten också o det är väl då folk uppmärksammar dem som mest eftersom man inte ser så små bebisar så ofta. barn o andra sidan brukar ju inte va lika roliga/intressanta för främlingar för alla har ju sett barn förut...:P

2010-11-30 @ 17:18:13
URL: http://linasblogg.blogg.se/
Postat av: Marie

Aha, vad roligt med fler insikter!



Ja, kylan kan absolut ha med saken att göra. Och jag känner igen att många var öppnare här i somras när Mio var mindre. Men mindre nu när han är äldre. Men i Spanien blir det mer och mer.



Och jag tror det ligger mycket i det du säger att alla har sett barn förut. Men tänk om det kunde vara så att vi skulle vara intresserade av alla nya bekantskaper. Gamla som unga!

2010-11-30 @ 17:26:57
Postat av: Lövet

Kom ihåg att alla som har barn inte vill att man ska komma fram och ta kontakt.

2010-12-01 @ 12:49:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Välkomna.

Vi heter Marie, Petter och Mio.

Vi är en vanlig familj som bestämde oss
för att bryta invanda mönster och skapa
vår egen lycka.
För ett år sedan sålde vi lägenheten i Stockholm, packade två resväskor och flyttade till Spanien. Nu bor vi i Sverige igen men forsätter att skapa vår egen lycka här.

Vi tror på att ta
ansvar för sig själv
och att barn föds som de ska vara och vi föräldrar får delta i
deras utveckling.

Och så tror vi på kärlek.

Kontakt: info@miomedia.se


Visst vill du skriva in din e-mail och få ett mail när vi skrivit nytt:

RSS 2.0