"- Honom fick ni för era synders skull."

Mios farmor skriver att hon fick höra det om Petter när han var liten. För att han var så livlig. Först skrattar jag och tänker att det ska jag skoja med Petter om. Att jag också fått honom för mina synder. Men så fastnar skrattet i halsen.

För tänk vad många föräldrar som fått höra liknande saker om sina barn. Och tänk vad många föräldrar som trott att det varit något fel på deras livliga, energifyllda kreativa barn och därefter medvetet eller omedvetet försökt få sitt barn att lugna ner sig.

En kommentar som vi fick var när vi var på en av mycket få fester med Mio. En höggravid tjej tittade på honom och sa:

- Jahaja. Ja, själva har vi önskat oss en som inte skriker.

Och egentligen behövs det inte ens så många kommentarer för att önska att ens bäbis kanske kunde ligga still och underhålla sig själv en liten stund iallafall. Eller kanske sova iallafall någon timme mitt på dagen.

Men alla de där tankarna kommer ju av ens eget bekräftelsebehov. I det liv som vi lever i dag (framförallt unga föräldrar, mitt i karriären, i storstaden) ska inte barn komma och förändra livet så mycket. Största önskan är att få ett "snällt" barn som går att ta med på fikastunder, after work och parmiddagar. Och som gärna är ganska lätthanterlig däremellan. Då har man lyckats. Med det också.

Och jag tror att barn känner av det. Mer än vi tror. Jag tror att även den minsta bäbisen är kapabel till att känna signalerna om att mamma och pappa tycker mest om mig om jag sover och äter när de vill. Bäst att vara....

Snäll...

Och redan där kan man börja skulptera sitt barn till en person som passar en själv bäst.

Jag är först att erkänna att jag också föll i fällan i början. Tänkte att Mio kom och ändrade mitt liv. Sen mådde jag illa av jag tänkt så.

Nu tackar jag de tankarna för de tillsammans med Mio har fått mig att förstå att jag levde ett liv som inte passade mig. Och gav mig kraft att själv göra någonting åt det. Skapa min egen lycka.

Nu har vi ett liv som passar oss allihopa. Tror jag iallafall. Petter och Mio kanske ska få tala för sig själva.

För övrigt är det här de sorts kort som går att knäppa på Mio just nu. Han sätter nämligen av mot kameran så fort han ser den.