Madrid är en väldigt bra stad. Inte bara för att de har en gräddfil för barnvagnar vid säkerhetskontrollen på flygplatsen. Nej, mest för att det är så bra känsla här. Som en blandning av Stockholm, Rom och London.

Men det var inte det som det här skulle handla om.

Jag tror verkligen på intuition. Att det i alla situationer går att känna efter vad som verkligen känns sant och rätt. Men då gäller det att våga göra det. Våga lyssna och sen handla därefter. Och att våga släppa på alla blockeringar och göra sig av med det filter som sitter i vägen. Varesig det handlar om alkohol, beroendeframkallande mat eller dåligt självkännedom som lindras av yttre ytlig bekräftelse.

För mig har det tagit tjugoåtta år att börja lyssna på mig själv. Men det är nu häftigt att se hur det funkar.

Idag gick vi omkring hela eftermiddagen i Madrid. Som vanligt glömde vi bort att äta och till slut var vi väldigt hungriga. De vegetariska alternativen är oftast ganska få... Ähh, alltså det finns tusen restauranger med bläckfiskmackor, skinktapas och stora grisar i taken helt enkelt. Beställ en vegetarisk macka och det kommer in en med kyckling. Typ så.

Till slut när vi reser hamnar vi oftast på en hamburgerkedja av valfritt märke. Så också idag. Men bara för att Mio skulle få besöka toaletten. För det kändes inte rätt idag. Trots hungersmärtan i magen.

Så vi gick vidare.

Vi gick förbi restaurang efter restaurang.

- Här då?

- Nej, inte här. Nej nej. Nej.

(Sägas ska att jag har en väldigt tålmodig pojkvän, även när han stapplar av hungern)

Till slut fick jag för mig att vi skulle svänga in på en öde tvärgata. Där låg en liten restaurang som såg mysig ut.

- Nej, det är inte här vi ska äta.

Och femtio meter längre upp låg den. En organisk, ekologisk, vegetarisk affär med takeaway-buffé. Hur mycket sallader, falaflar och röror som helst. Som vi själva fick plocka och sätta oss utanför och äta. Mio smaskade ekologiska kex och var nöjd sålänge han inte satte i halsen.

Förr skulle jag inte känt den där känslan att vi skulle gå vidare för jag skulle varit för upptagen med att fundera på om jag var tillräckligt fin i håret. Eller om Petter började tröttna på mig.

Tänk vad många mysiga stunder det går att missa.