En Mio tack.


Letandet.



- Mamma har du sett den där?

- Vilken?

- Jamen den där du vet?

- Men vilken Mio?

- Den där blåååa du veeet..

- Nej, jag vet inte Mio, du får leta i leklådan...

- Åhhhhhhhh.....



- Haaallå, är du där nere?? Hallå!!!!

- Mio, du kanske får sträcka ner handen och röra runt lite?

- Är du galen, vem vet vad som kan finnas där nere?!!!

- Ok, fortsätt ropa då?

- Ja, jag ska. Hallååååå!!!



- Ähh, nu sträcker jag ner handen, det får bära eller brista.....

- Lycka till Mio!



- Waaaahaaaaooooo!!!!

Barnvakt.


graTis Momo påå födlesdgen!!ffQQ!!!

Lösenord: Miolin

Untitled from Marie Barrling on Vimeo.


Be your own gardener.

Min mamma säger många kloka saker.

Häromdagen berättade hon i ett mail om något som hon läst i en bok. Om relationen till sitt barn.

"Föräldrar kan fungera som trädgårdsmästare och barnet som trädgårdsmästarens lärling. Du hjälper honom att i små etapper få sin trädgård att frodas och blomstra. Samtidigt som du har din egen trädgård där du odlar och får det att blomstra."

Väldigt klokt tycker jag. Det är så lätt att glömma bort att sköta om sin egen trädgård och tro att alla tjänar på om du bara sköter om ditt barns. Och fyller alla dagar med aktiviteter som ska vara till för barnet. Så att du glömmer bort dig själv, och att dagarna också är dina.

Här en film på lite samma tema:



Tillägg. Just i detta nu har Petter och Mio uppfunnit en ny lek. Mio ligger på golvet på rygg och Petter sparkar lite på honom. Mio kiknar av skratt. Han är förövrig ett halvår idag. Mio alltså. Ska försöka fixa en intervju sen.

Gåtan.

Vad är det som är litet, vasst och vitt och gör att Mio ständigt tuggar på saker? Saker alternativt sin egen läpp.


First visit.


Bad.


Mio?



Ja, det är Mio.

Mio. Bra äntligen svarar du. Jag vill bara ställa några frågor. Är det sant att du är på plats i Spanien?

Hur fick du det här numret?

Det kan jag inte säga. Svara nu. Är det sant?

Har Ture gett ut numret? Hur mycket fick han? 7, 19, 43 majskrokar?

Jag avslöjar inga källor. Svara nu Mio. Kan vi skriva att du är på plats i Spanien?

Ingen kommentar!

Vi har det på bild.

Det har ni inte. Det där är inte jag. Du kan inte påstå att du ser mit.. jag menar bäbisens ansikte!

Men det är ju din pappa som bär selen?

Ja, men jag har många coverbabys.

Så du kan inte bekräfta att det är du på bilden?

Es correcto..


We are here!


Time to eat.




Multi.

Min syster är inte bara moster. Hon är fotograf också.




Mio Miolin på semester.


Tres meses.



Tjenare Mio. Äntligen!


Vaddå äntligen?

Jo, vi hade ju gjort upp om en tremånadersintervju men det var ju två veckor sen.

Hmm, jaha. Men ni har ju inte ringt.

Det har vi väl. Du svarade inte.

Jaha, nähe. Nää jag svarar inte när Okänt nummer ringer. Det har jag lärt mig från mamma och pappa.

Ja men vi var ju hemma hos dig och knackade på också.

Mm, jo men jag är ute på landet. Asskönt.

Ok. Vi kör nu då iallafall.

Ja, men snabbt isåfall. Jag ska ner till stranden.

Jasså, är det där du hänger? 

Ja. Typ hela tiden. Vid sex på morgonen med pappa, senare vid åtta med mormor och så en sväng på dagen också.

Ok. Badar du något då?

Nej herregud, skojar du eller. Jag badar inte i något som är kallare än 30 grader. Det är rätt kul nu för tiden iofs.

Nåt annat nytt?

Hmm. Nej. Inte direkt. Alltså jag kan ju vända mig och så. Och ta tag i saker och så. Men hallå. Du skulle ringt på tremånadersdagen. Det kunde jag redan då.

Jo. Vi försökte som sagt. Hur är det med sömnen och så då?

Fint bara fint tack. I säng tidigt och upp tidigt, det är min paroll. Åtta till sex typ.

Inga problem alls alltså?

Hmm. Låter som du pratat med min mamma och pappa. Jo, kanske vaknar jag lite ofta eftersom jag vänder mig till mage och sen inte kommer tillbaks då. Det är ju liiiite frustrerande minst sagt.

Är livet kul då?

Asroligt just nu faktiskt. Alla skojar så mycket med mig så jag skrattar mest hela tiden. Mest åt när mamma smaskar högt med mat eller när pappa härmar kakmonstret.

Några favoritleksaker?

Skallran, definitivt skallran. Och också alla kräkhanddukar. Mamma och pappa blir dock upprörda när jag slurprar i mig mitt eget kräk. Konstigt. 

Nåt annat nytt på gång? 

Alltså jag vet inte. Mamma och pappa går och viskar en massa. Och ringer samtal och så. Vet inte men det är något lurt pågång. 

Ok, tack Mio.

De nada.


Meet Mio.

Namn: Mio (Miolin, Kryp, Älskling, Finast, Knortis, Tröttis, Miolinowitch + ett tjugotal andra smeknamn)

Ålder: 12 veckor.

Vikt: Passerat sexkilos-strecket.

Specialiteer: Kan skratta, gråta och skrika samtidigt.

Hobbies: Gunga våldsamt fram och tillbaks i mammas knä, speciellt om pappa gör samma sak på andra sidan. Dessutom har jag precis upptäckt att det är jätteroligt att ta tag i saker och försöka äta på dem. Och så kräkas. Kräkas är fortfarande otroligt roligt.

Favoritmat: Jordgubbar och chips. Och lite mjölk till det.

Fascinationer: Det mesta som det glittrar om. Och mosters fina, virkade fiskmobiler. Firre Blå och Firre Punk. Och vm.matcherna på teve förstås.

Favoritställe: Mammas och pappas famn. Och min fåtöljsäng.

Favoritord: Äääääoo. Waaaaa. Guuuuu.

Favoritsång. Snömannen.



Livet litegrann.

                                   


10 orsaker att älska Mio.

- Sättet han tittar på mig när han sitter i selen. Ingen har någonsin sett ut att lita på mig på det sättet.

- Att han får mig att varje dag fascineras av hur fin pappa Petter är.

- För att han får mig att vilja bli ännu mer mig själv.

- För att jag aldrig skrattat så mycket som sedan han föddes.

- Sättet han ler mot mig när jag säger godmorgon.

- Den underbara huden på hans hals.

- Att han får alla andra problem att verka mycket mindre.

- För att han inspirerar mig att leva livet på mitt sätt.

- För att han alltid säger ifrån när något är fel, och inspirerar mig att göra samma sak.

- För att han är det finaste jag någonsin sett.


Mormorskärlek.




Pappakärlek.


Frestelse.

Jag har varit hemma hos mamma och pappa i helgen. Herregud vad det finns frestelser i deras kyl och frys.

                           

Tur att det också fanns massor av apelsiner och chans till pannkaksgörning.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
Välkomna.

Vi heter Marie, Petter och Mio.

Vi är en vanlig familj som bestämde oss
för att bryta invanda mönster och skapa
vår egen lycka.
För ett år sedan sålde vi lägenheten i Stockholm, packade två resväskor och flyttade till Spanien. Nu bor vi i Sverige igen men forsätter att skapa vår egen lycka här.

Vi tror på att ta
ansvar för sig själv
och att barn föds som de ska vara och vi föräldrar får delta i
deras utveckling.

Och så tror vi på kärlek.

Kontakt: [email protected]


Visst vill du skriva in din e-mail och få ett mail när vi skrivit nytt:

RSS 2.0