Jorå, det ska nog gå idag med.

En förkyld Mio var vaken mellan ett och fyra i natt. Men lika glad för det är han. Och vi väljer att också vara det. Vad gör lite trötthet när solen skiner?

Så kom igen nu! Nu sätter vi på Markus med köttbullar i näsan och så dansar vi lite tillsammans!

"Du får inte stoppa köttbullar i näsan Markus! Du får inte stoppa köttbullar i näsan där. Sluta upp att stoppa köttbullar i näsan Markus, du får inte stoppa köttbullar i näsan sisådär!"


Vad Mio lär ut.

Det är Mio som lärt oss att leva i nuet.

Förut sprang livet förbi. Vi var så upptagna med att fundera över nästa dag, nästa jobb, nästa kritik, att vi glömde att njuta av det som var just där och då. De dagar vi fick tillräckligt med bekräftelse från omvärlden var bra dagar, de andra dagarna var sämre. Men då gick det ju alltid att ta ett glas vin, eller röka en cigarett på balkongen och bedöva den jobbiga känslan. 

Sen kom Mio.

Det fanns inte en chans att hinna fundera över något annat än vad Mio ville, just där och då. Han var aldrig någon bäbis som låg stilla på en filt och jollrade. Det var fullt fart. Hela tiden. Inte sov han särskilt mycket heller. Jag hann inte fundera en sekund över nästa jobb, nästa dag, nästa kritik. Det gjorde mig galen i början. Ska jag aldrig mer få en stund för mig själv?

Sen insåg jag att det inte var stunder för mig själv som jag saknade. Det var att jag inte hann fundera över framtiden (eller dåtiden för den delen). Jag hade blivit besatt av att söka, leta, kräva nästa stund av bekräftelse från den övriga världen att jag dög och räckte till. Paniken växte.

Det var tur att vi bestämde oss för att, rent bokstavligt, bryta oss loss från de negativa tankarna. Sälja, städa ur, flytta. 

Först i lugnet och utrymmet här nere i vår enkelt möblerade lilla hus kunde jag börja lära av Mio. 

För honom finns inga tankar om varken framtid eller dåtid. Oftast är han glad. Mer sällan är han ledsen. Men då är han ledsen just då, för det som händer då. Ingenting annat. Han oroar sig inte för att han kanske, eventuellt kommer att vara ledsen sen. Eller hungrig. Eller glad. Han är här. Punkt.

Inte heller har han en tanke på vad någon annan ska tycka om hur han är. Han är sig själv och sen får resten av världen tycka vad de vill om det.

Så ska jag också bli. Och jag är på väg. God väg. Jag kan redan se att bilder som nu tas på mig ser lite mer äkta ut. Jag ser mitt sanna jag sakta men säkert bryta sig igenom den ytliga mask som förut satt som fastklistrat över mitt ansikte. Och under den tittar JAG ut.

Vi är inte på långa vägar färdiga i vår utbildning än. Men vi har en helt fantastisk lärare till vår hjälp. 

Tack Mio. 


Nyare inlägg
Välkomna.

Vi heter Marie, Petter och Mio.

Vi är en vanlig familj som bestämde oss
för att bryta invanda mönster och skapa
vår egen lycka.
För ett år sedan sålde vi lägenheten i Stockholm, packade två resväskor och flyttade till Spanien. Nu bor vi i Sverige igen men forsätter att skapa vår egen lycka här.

Vi tror på att ta
ansvar för sig själv
och att barn föds som de ska vara och vi föräldrar får delta i
deras utveckling.

Och så tror vi på kärlek.

Kontakt: info@miomedia.se


Visst vill du skriva in din e-mail och få ett mail när vi skrivit nytt:

RSS 2.0