Hoppet.

Ibland gäller det att våga kasta sig ut. Det gjorde Erik idag. Jag tycker jag fångade honom hyfsat bra. Eller jag tycker faktiskt att det är mitt bästa kort hittills.


Och så mer.


Just got back.


Sova sova säng säng säng?

- Mio?

- Ja, vad är det?

- Sitter du bra sådär?

- Javisst, vaddå då?

- Alltså det ser ju inte så skönt ut att sitta och sova sådär snett.

- Där har du fel serru, det är asaskönt.

- Okok. Om det är så varför måste du hålla fast dig?

- Äsch, häng inte upp dig på detaljer pappa!!


Mio på resa.


Just nu - Lycka!

Petter har matat Mio som ligger i hans knä och ser nöjd ut. Jag lutar mig framåt och han tittar in i mina ögon.

- Var det gott Mio?

Han tittar på mig, det drar i mungiporna och så skrattar han mot mig. Det är som all lycka som jag någonsin upplevt i hela mitt samlas i min kropp just då i det ögonblicket.

Semesterfirande picknick.

   

Nyaste nytt: Mio skrattar!


Märkesmio.



"Alltså jag skulle ju aldrig gå och lägga mig i något från typ HM eller Kappahl. Ok, det här är bara en Tiger, oftast har jag ju Hugo eller Armani men jag tycker det är så löjligt att inte kunna ibland, jag säger ibland, också ha de lite billigare märkena."

On the road again.

Igår satte jag på mig mina löparkläder för första gången på minst ett halvår. Jag skulle gå runt sjön hade jag tänkt. Men när jag kom bort till Hammarbybacken så fick mina ben eget liv och började springa. Väldigt väldigt sakta men ändå. Det var helt fantastiskt. Jag sprang två kilometer i världens lugnaste takt. Säkert alldeles för tidigt men det bryr jag mig inte om. I´M BAAACK!!

Annars har vi varit på Roadtrip. Mio har charmat gamla stofiler i Örebros pressrum och "sovit" i ett hotellrum med utsikt över Lisebergs ingång.


 


Uppdatering.

- Petter är nu officiellt pappa till Mio.

- Mio har visat sitt första leende. Samtliga närvarande grät. Mio också, i chock över att alla skrek.

- Vår son gillar inte att när man tar på hans hals. Men verkar tycka det är ganska skönt att bli smekt på huvudet.

- Jag har ätit ett års normal förbrukning av brie-ost som jag inte fick äta under graviditeten.

- Mio har hittills träffat en någorlunda jämnårig kompis men har många som står på kö. Han är lite svårflörtad vår Mio (se bild).


Ok.

Vi kom hem från en helg i gävle ungefär klockan ett. Petter åkte till jobbet. Jag och Mio tog en promenad med selen till söder för att lämna in våra deklarationer. Mio hade inte så mycket att redovisa för 2009.

Nu är vi hemma igen. Mio sover på sängen. Jag plockar med alla grejjer som vi hade med oss till gävle och städar och dammsuger lite och så. Eller nej. Det är ju inte alls det jag gör. Det står saker över hela lägenheten. Men just nu bryr jag mig inte. Jag dricker mitt uppvärmda kaffe istället.

Helgen i gävle ja. Lite av den ser du här. Sammanfattningsvis kan vi säga att Mio har träffat sin extramormor och morfar, lekt med fina Emelie, fått en magisk sovstol och blivit otroligt mycket mer vaken bara på några dagar.

     




Mammakärlek.

   

Who is your daddy?

Hej Mio.

Tjenare.

Du, tänkte kolla en grej med dig.

Javisst.

Jo nästa vecka är vi kallade till stadsdelsförvaltningen för att fastställa faderskapet till dig.

Vänta nu, i den meningen var massa ord som jag inte fattade.

Ok, förlåt, vi ska berätta vem som är din pappa så att de kan skriva upp det i "Sveriges pappabok."

Jaha, ja det blir väl bra.

Nu skulle jag kolla med dig bara.. Ge dig chansen att välja liksom. För om du vill kan jag ju försöka få igenom nåt annat namn som din pappa. Messi? Nån skådis? Kanske Prins Philip?

Hmmm.. Jag förstår, intressant.

Ja, du kan väl tänka på det?

Jo.. Fast alltså mamma. Jag vill nog helst ha den där fina killen med ljust, mjukt hår som sjunger så himla fint för mig. Och leker med mig. Och matar mig.. Och så.. Är det ok?

Helt ok. Vi kör så!

Mio goes Converse.



Design: All is Maya.

Projekt "lyfta huvudet".

   

Mio och badet.

Mio är min son. Det är jag ganska säker på. I can show u my scars.

Nu är det också fastslagit att han är Petters. Bägge är nämligen lika osugna på att bada. Och allmänt ganska frusna av sig.

Igår var det ändå dags för båda att bada. Mio var så full av intorkat kräk att Barnavårdsnämnden (finns det en sån?) stod utanför dörren, redo att ta honom.

Skepsismen i badrummet var tydlig.










Seventeen and counting.

Hej Mio.

Hej hej.

Du är ju 17 dagar nu. Grattis!

Tack tack.

Hur känns det?

Brabra. Känns som om jag börjar få grepp om det här nu!

Jasså, vad bra. Några korta frågor. Hinner du med det? 

Allt för fansen. 

Ok. Hur är livet?

Oj, vilken inledningsfråga. Jo men tack. Livet är bra. Jag käkar rätt mycket. Sen sover jag en del.

Trevligt. När sover du då?

Tjaa.. Mest hela tiden.

Är det säkert det?

Nja, kanske inte. Men stor del av dagarna iallafall. Men på nätterna är det ju så spännande att vara uppe. Inte kan jag sova då inte. Så mysigt att ligga i sängen med både mamma och pappa.

Vad gör du när du är vaken annars då? Några intressen?

Egentligen inte. Fast jag gillar att träna på att lyfta huvudet. Och att hoppa i pappas knä. Snart ska jag ta mig över axeln. Det är mitt mål. Man måste ha mål.

Nåt annat intresse?

Jo, jag skäms ju lite för det här. Men jag gillar att kräkas. På folk. Gärna på de med fina tröjor och så. Märkeströjor. Pappa har en vit jättefin som här fantastisk att spy lite på. Och har jag ingen annans tröja till hands så brukar jag använda mig av mina egna kläder. Det funkar det med.

Hmm.. Ok. Du pratade om mål här tidigare. Har du några fler mål.

Absolut. Jag gick ju upp väldigt mycket i vikt första veckan. Men jag känner att det är farligt att bli nöjd där va. Man måste vidare. Se resultatet som inspiration. Så jag fortsätter äta. Och kräkas. Äta. Och kräkas. Typ så.

Skaffat dig några kompisar än då?

Alltså. Jag är lite rädd för alla gosedjur här i lägenheten. Så de håller jag mig borta från. Men jag gillar den där stora brummande saken i köket. Jag brukar somna där. Det är perfekt. Tvättis heter han. Sen träffade jag en kille som hette Ture igår. Han verkar cool. Och tuff. Han dreglade en hel del. Det ska jag lära mig tror jag.

Din mamma och pappa då. Vad gillar du dem?

De är grymma. Ibland tar det dock mer än mina utsatta 15 sekunder innan de fattar att jag vill ha mat. Det tycker jag är lite svagt. Men de lär sig ju med tiden. Men annars är de mycket bra. Pappa sjunger mycket för mig och drar massa bra skämt. Och kramas gör de bägge två. Det är nog det jag tycker bäst om i livet än så länge.

Ok. Tack Mio. Nu måste vi avsluta den här intervjun för du har börjat låta innifrån sängen och det har redan gått 5 sekunder.

Ojoj. Bäst du skyndar dig!


When the walks got more fun.

Petter är ute och springer. Jag är så avundsjuk. Men snart så. Snart så!!!

Men jag klagar inte. Jag har gjort yoga i tjugo minuter idag, helt underbart. Och så har vi varit ute på en mysig promenad. Selen är grym. Petters kommentar:

- Det går ju till och med att spela gitarr med den här på sig.

   


När allt faller sig lite på plats.

Petter pluggar inför jobb. Mio sover.

Jag sjunker ner i fåtöljen med en kopp kaffe och en tidning. Inser att jag inte läst en rad i någonting på två veckor. Jag tittar på mina två finaste pojkar och inser att livet inte kan bli så mycket bättre än såhär.







Tidigare inlägg Nyare inlägg
Välkomna.

Vi heter Marie, Petter och Mio.

Vi är en vanlig familj som bestämde oss
för att bryta invanda mönster och skapa
vår egen lycka.
För ett år sedan sålde vi lägenheten i Stockholm, packade två resväskor och flyttade till Spanien. Nu bor vi i Sverige igen men forsätter att skapa vår egen lycka här.

Vi tror på att ta
ansvar för sig själv
och att barn föds som de ska vara och vi föräldrar får delta i
deras utveckling.

Och så tror vi på kärlek.

Kontakt: info@miomedia.se


Visst vill du skriva in din e-mail och få ett mail när vi skrivit nytt:

RSS 2.0