Pågående finbesök.
Non smoking generation.
Det visades sig vara mot en jämnårig liten kille.
Mio: Hööööörrö, vad har du i handen?
Kille: Ehh, inget.
Mio: JO, det är ju en fimp. Jag ser ju det, släng bort den där! Genast!!
Kille: Men åhh, jag ska bara ta sista blosset ju! Bara den här. Sen ska jag sluta, jag looovar.
Mio: Nej, släng den så gräver vi ner den! Nu!!
Kille: Nej, jag vill inte gräva ner den. Ok!? Här smaka lite du också istället, kom igen. Det är gott. Typ.
Mio: HA! Är det väl inte! Nu är det du som slänger den där! Sluta peka på mig med den! Vi ska gräva ner den här bredvid.
Kille: Åhh ok då. Jag vågar inte bråka med en kille med mimmi på hatten. Jag slänger den då.
Mio: Bra, starkt jobbat! Nu skyfflar vi lite sand över den också. Såå. Vänner?
Kille: Mmmm.. Ja ok då..
Mio: Bra, då leker vi russinleken istället.
På tal om mössor.
Uppdrag: Gatumusikant del 2.
Här kommer en uppdatering för Petters utmaning. Läs här om ni glömt vad den handlar om.
Målet kommer allt närmare. Igår anordnade våra hyresvärdar en grillfest och då passade jag på att berätta vad Petter ska göra. Så nu är pressen ännu större. På ett bra sätt alltså.
Annars är förberedelserna i full gång. Nu har klistermärken börjat att inhandlas för att förgylla gitarren. Två är på, de andra väntas inom en vecka komma skeppsvägen till oss. 
Att vara till för något.
Ibland funderar jag på vad den här bloggen är till för. Varför jag ska dela med mig av vad jag tänker och inte nöja mig med att tänka högt till de närmast runtomkring mig.
Men så påminns jag. Av ett mail från någon som blivit inspirerad, av mamma som messar och hurrar eller som idag, av denna fina person som också tänker dela med sig. Och lite tack vare oss. Underbart. Läs hennes blogg här.
För om jag inspirerat en enda person att tänka till om sig själv, sin hälsa och sitt liv så är det värt det alla dagar om året.
Inspiration idag.
Mimmi eller Musse?
Hon skriver väldigt bra och om många intressanta tankar. Bland annat mycket smarta saker om hur hon tänker när hon klär på Elliot. Att han inte ska ha tjej- eller killkläder utan neutrala kläder. Och hur svårt det är.
Jag tänker inte så mycket på sånt. Och när jag väl gör det så blir det fel. För då köper jag t-shirts med volanger men inser när jag kommer hem att jag inte tycker det är fint varken på tjejer eller killar.
Däremot tycker jag att Mios hatt är väldigt fin. Men det hade den förmodligen varit med Musse på också.
Celebration.
Mio vidhöll dock att hans medhavda pannkaka var godare.
Sen nästa Sitges-fun, nämligen att titta på surfarna och längta tills det är vår tur.
Sen till finaste hotellet, men där ville Mio helst inte att vi skulle ta några bilder. Och då fick vi ju acceptera det.
...men det var ok med en bild på utsikten sa han.
Vi vaknade upp till en funderingens dag. Och det finns ju sämre platser att meditera över framtiden på.
Baggy at Bali.
- Ja, Mio.
- Jag skulle behöva en skjorta.
- Ok, varför då?
- Joo, jag behöver det. Den ska vara ljusblå, som alla pappas.
- Ok, någon särskild anledning.
- Kanske. Ah, just det, den ska vara Bali-style.
- Bali-style?
- Ja, lite baggy liksom, så att den är snygg utanpå.
Går inte.
Speglad skönhet.
Och jag fick en tanke.
För några år sen så avskydde jag nämligen bilder med naturmotiv. Min syster kom till exempel hem från en lång resa till nya zeeland och hade tagit många många vackra bilder. Jag bad henne bestämt att lägga alla med människor på i en särskild mapp så att jag slapp titta på resten. Jo, det är sant.
Nuförtiden älskar jag bilder på landskap, hav, blommor, berg och små frökapslar.
Och jag tror det är så att om du inte känner dig själv och inte är trygg i den du är så är det svårt att spegla sig i naturen. För att se det vackra i en naturbild så måste du först hitta det vackra hos dig själv.
Däremot är det lättare att finna glädjen i att titta på bilder på andra personer eftersom de själva utstrålar olika känslor, du behöver inte släppa fram dina egna.
Inget är mer rätt och inget mer fel. Men det är inte helt ospännande.
Projekta dig.
Det viktiga är att komma ihåg att det aldrig har varit förgäves. Det du gav dig in på har gett det som det skulle, även om det var något helt annat än vad du räknat med.
Inspiration idag.
Inspiration idag.
Att gå.
Hela kroppen fylls av stolthet. Som aldrig förr. Några små fast ändå så otroligt stora steg.
Untitled from Marie Barrling on Vimeo.
Inspiration idag.
Näsa.
Igår var Mio och jag i lekparken med rutschkanan härnedan. Förutom att Mio gillar att vara där så är det mycket bra träning för mig att prata föräldraspanska.
Men jag ger mig så ofta på onödigt svåra saker som blir mycket mer invecklat än nödvändigt.
Igår så träffade vi en pappa med en kille som hette Yang. De bjöd på chips (jorå, här äter barn chips ungefär som våra äter frukt). Vi jämförde barns åldrar och namn och sen tog jag fart.
Jag plockade upp ett sånt där blad ni vet som vi i Sverige (eller vi i Gävle) brukade göra näsor av. Vet ni vad jag menar? Iallafall gav jag mig in på att försöka förklara det här för Yang och hans far. Näsa, nariz, så långt bra. Abrir betyder öppna, jorå, de nickade. Men sen fastnade jag. Kom inte på vad sätta fast hette. Och nu tänker ni att det var väl bara att visa. Jovisst, men jag fick ju inte upp bladskrället så jag kunde inte ta bort fröet i och sätta fast den på näsan. Yang och hans far såg väldigt förvirrade ut.
Fast träna fick jag ju iallafall. Och det där med att känna sig dum har jag slutat med.
Inte rädd.
Untitled from Marie Barrling on Vimeo.
Inspiration idag.
Bäst.
Problemet tycker jag är att vi bryr oss så mycket att det vi gör ska värderas i pengar. Att vi inte bryr oss om att hitta vad vi gör bäst, det är dolt inom oss. Istället ägnar vi oss åt det som bekräftas genom att vi tjänar pengar på det.
Och visst, pengar behövs till att ha någonstans att bo och till att köpa mat. Men jag tror inte det är det som gör att vi försöker tjäna mer och mer pengar. Det gör vi för att det bekräftar oss. Eftersom vi ännu inte hittat det där som vi själva gör bäst och får tillfredsställelse av det.
Så om du ger dig 17 på att du ska hitta det där som just du gör allra bäst, så kommer det inte spela någon roll hur mycket pengar du tjänar. Är det inte så att du tjänar tillräckligt för att överleva (och med överleva menar jag just det och inte att du ska ha råd med en ny platt-tv) så får du göra det på något annat, så att du får ihop tillräckligt.
Janesh pratar nämligen också om att "sälja sin tid". Det är det vi gör hela tiden. Hela livet. Vi väljer varje minut vad vi vill göra av just den minuten.
Och därför måste vi tänka oss för när vi "säljer vår tid" till ett jobb som du egentligen inte tycker så mycket om. Är det värt din tid? Det kanske det är. Speciellt om det gör att du kan måla, skriva, läsa, planera, laga mat, sjunga på tiden du köpt dig på ditt jobb. Men är det så att du säljer din tid till arbetsplatsen utan att ändå hitta något meningsfullt så är det kanske dags att söka nya vägar.
Jag tror jag vet vad jag är bra och bättre på. Och häromdagen fick jag en känsla av vad det kan vara som jag är bäst på.
Inspiration idag.
I chock.
Mio är inte killen som vanligtvis somnar direkt av sig själv. Det har ni läst tidigare.
Idag tänkte jag ändå pröva en ny sak till lunchsömnen. Så jag och Mio satt i hans rum en stund och läste favoritboken "Vem ska trösta Knyttet". Som vanligt var det inte aktuellt att läsa alla sidor utan Mio bläddrade snabbt fram till sidan där Knyttet gifter sig med Skruttet. Och som vanligt slängde sig Mio fram minst tio gånger för att pussa de lyckliga tu. Den sidan ser inte direkt ny ut längre. Underbart charmigt.
Efter bokläsning och blöta pussar sa jag till Mio att det var dags att vila lite. Varpå jag la ner både honom och boken i sängen. Sen gick jag ut. Detta brukar inte godkännas.
Men idag hördes inte ett ljud. När jag kikade in satt Mio i sängen och bläddrade fram och tillbaka i boken. Tio minuter senare tittade jag in igen. Mio sov. På boken. Som såklart var uppslagen på favoritsidan.
Petter och jag satt i en och en halv timme och läste och solade på altanen. Och åt hemmagjord tortilla och färska tomater.
Underbart.
Fira.
Tack så mycket för er hjälp med glädjespridandet. Ni drog ihop dubbelt så många besökare än vad det brukar va! Härligt!
Själv firade vi skrattmåndag med favoriten just nu.
Gungning!
