Upprop.
Jag brukar gå in på "Allt för föräldrars" forumsida för att försöka hjälpa föräldrar att hitta hit.
Igår läste jag en tråd där ämnet som diskuterades var "Vad kan din åttamånader gamla bäbis?". Och därunder fanns minst hundra svar. Alla i liknande form. Inläggen bestod helt enkelt av en punktuppräkning av vad deras bäbis kunde. Typ såhär.
- Resa sig.
- Peka på lampan.
- Krypa fort.
- Säga "dädädä fäfäfäfä"..
Och så vidare...
Alla var nästan exakt lika. Lite konstigt. Men så när jag läst tjugo nästan identiska inlägg så kom plötsligt ett annorlunda:
- Min åttamånaders kan bara vända sig från mage till rygg och rulla runt så. Vad är det för fel på honom tror ni?
Och hon vågade ändå skriva bland alla "underbarnsberättelser". Och bakom hennes kommentar ser jag också alla mammor som INTE kommenterade. Men fick ångest. För deras barn passade inte heller in i bland superbäbispunkterna.
Problemet är ju att vi (och med vi menar jag framförallt vi mammor) identifierar oss med vår bäbis. "Jag är vad min bäbis kan." Och det är inte så konstigt när vi så totalt går upp i våra barn. Låter hela dagarna cirkulera kring barnet. När det inte ska gås på aktiviteter som är bäbisanpassade så ska det fikas och pratas om..... Bäbisen.
Det är så otroligt viktigt att behålla din egen identitet. Fortsätta vara allt det just du är. Och bara lägg till rollen som mamma.
Läs en bok, träna, blogga, jobba, prata om dig själv, UTVECKLA dig själv.
Och få för all del inte för dig att du skulle vara en sämre mamma för det. Däremot tar dina andra roller stryk om du inte kommer ihåg dem också.
Tro inte att det är enklast att bara leva för ditt barn. För att iallafall på det sättet veta att du är en bra mamma. Det är du automatiskt.
Avslutar från en klockrent citat från en nära vän när Mio var några månader och jag funderade på om jag var en dålig mamma när jag ville gå ut och gå själv en sväng.
"Pojken har väl en pappa också har jag för mig?"
Så enkelt.
Mina killar har hängt med varandra i tre dagar medans jag varit däckad i sovrummet. De verkar ha klarat sig helt utan men. Trots våldsamma fotbollsmatcher. 
Seis meses.
Är det Mio?
Ja.
Vad bra att jag fick tag på dig. Jag läste ditt pressmeddelande att du skulle vara bortrest och inte kunde nås på din halvårsdag.
Nä. Det var det som var tanken ja.
Men kanon. Har du tid för några frågor?
Ja, men snabbt. Det är välling pågång.
Okok. Vi börjar såhär. Hur känns det?
Det känns riktigt bra faktiskt. Roligare nu liksom. När det går att göra lite grejjer.
Vad kan du göra då?
Jo, först var det ju det här med att sitta stadigt. Det var toppen tycker jag. Så mycket lättare att nå saker på lekfilten och så.
Inga olyckor?
Alltså, jag ramlar ju bakåt nån enstaka gång. Men jag brukar bli mer förvånad än att få ont. Värre iofs när jag får syn på något framför mig och liksom kastar mig för att få tag på det. Har inte riktigt kommit på att jag ska sätta fram händerna så överläppen tar smällen.
Påtal om munnen. Jag hördes ryktas om tänder?
Jajamen. Två i underkäken. Coolt.
Kan du äta äpple och så nu då?
Jorå, tänk för att det kan jag. Fast jag tycker bäst om gul persika. Och skedar. Jag äääälskar skedar!
Ehh ok? Bättre än mat?
Njea. Nej. Men det är ett dilemma det där för jag älskar att äta. Ärtor, morot, potatis, hummus, gröt, avokado m.m. Men jag gillar ju att äta på skeden också. Men när jag tagit tag i skeden så kommer det ingen ny mat på den. Det är ett mysterium... Som tur är har mamma och pappa börjat mata mig med två skedar. Fast jag har ju också två händer förstås.
Ok, några andra nya färdigheter.
Ähh, jag vill inte hålla på och räkna upp allt. Men okok. Jag kan resa mig upp också. Om det lockas med frukt.
Om du måste välja ut tre saker som är bäst med livet då Mio. Vilka blir det.
Pappa. Mamma. Och mina fötter. Oj, det blir ju fyra. Ok. Vänsterrfoten.
Tack Mio. En sak till bara. Har du någon bild vi kan ha till artikeln?
Men herregud. Jag måste iväg. Men okok. Jag mailar över några från helgen i Barcelona.
Ja.
Vad bra att jag fick tag på dig. Jag läste ditt pressmeddelande att du skulle vara bortrest och inte kunde nås på din halvårsdag.
Nä. Det var det som var tanken ja.
Men kanon. Har du tid för några frågor?
Ja, men snabbt. Det är välling pågång.
Okok. Vi börjar såhär. Hur känns det?
Det känns riktigt bra faktiskt. Roligare nu liksom. När det går att göra lite grejjer.
Vad kan du göra då?
Jo, först var det ju det här med att sitta stadigt. Det var toppen tycker jag. Så mycket lättare att nå saker på lekfilten och så.
Inga olyckor?
Alltså, jag ramlar ju bakåt nån enstaka gång. Men jag brukar bli mer förvånad än att få ont. Värre iofs när jag får syn på något framför mig och liksom kastar mig för att få tag på det. Har inte riktigt kommit på att jag ska sätta fram händerna så överläppen tar smällen.
Påtal om munnen. Jag hördes ryktas om tänder?
Jajamen. Två i underkäken. Coolt.
Kan du äta äpple och så nu då?
Jorå, tänk för att det kan jag. Fast jag tycker bäst om gul persika. Och skedar. Jag äääälskar skedar!
Ehh ok? Bättre än mat?
Njea. Nej. Men det är ett dilemma det där för jag älskar att äta. Ärtor, morot, potatis, hummus, gröt, avokado m.m. Men jag gillar ju att äta på skeden också. Men när jag tagit tag i skeden så kommer det ingen ny mat på den. Det är ett mysterium... Som tur är har mamma och pappa börjat mata mig med två skedar. Fast jag har ju också två händer förstås.
Ok, några andra nya färdigheter.
Ähh, jag vill inte hålla på och räkna upp allt. Men okok. Jag kan resa mig upp också. Om det lockas med frukt.
Om du måste välja ut tre saker som är bäst med livet då Mio. Vilka blir det.
Pappa. Mamma. Och mina fötter. Oj, det blir ju fyra. Ok. Vänsterrfoten.
Tack Mio. En sak till bara. Har du någon bild vi kan ha till artikeln?
Men herregud. Jag måste iväg. Men okok. Jag mailar över några från helgen i Barcelona.
Updatos.
Det har inkommmit förfrågningar om vad vi gör här, och hur vi har det. Här kommer därför en liten sammanfattning:
Vad vi gör mycket och ofta:
- Äter fruktsallad.
- Drar i snören, hår och näsor (mest Mio).
- Kliar på myggbett.
- Sover (faktiskt).
- Handlar på Hiper Simply (helt otroligt vad de har grejjer där).
- Översätter tidningar.
- Letar och hittar ekologiska affärer.
- Mixar saker (mest Mio, eller alltså till Mio. Mio mixar inte. Farligt ju).
- Bygger torn av klossar.
- Rasar torn av klossar.
- Tränar på att krypa (mest Pett.. Mio).
Vad vi gör lite mindre men lagom ofta:
- Jobbar.
- Kramas (fast det var ljug, det gör vi ofta men det var så lite under den här kategorin).
- Gråter.
- Köper café con leche.
- Fotar.
- Reser och bor på hotell.
Vad vi sällan gör:
- Pratar i telefon.
- Ser på teve.
- Köper hämtmat.
- Äter kött.
Vad vi gör mycket och ofta:
- Äter fruktsallad.
- Drar i snören, hår och näsor (mest Mio).
- Kliar på myggbett.
- Sover (faktiskt).
- Handlar på Hiper Simply (helt otroligt vad de har grejjer där).
- Översätter tidningar.
- Letar och hittar ekologiska affärer.
- Mixar saker (mest Mio, eller alltså till Mio. Mio mixar inte. Farligt ju).
- Bygger torn av klossar.
- Rasar torn av klossar.
- Tränar på att krypa (mest Pett.. Mio).
Vad vi gör lite mindre men lagom ofta:
- Jobbar.
- Kramas (fast det var ljug, det gör vi ofta men det var så lite under den här kategorin).
- Gråter.
- Köper café con leche.
- Fotar.
- Reser och bor på hotell.
Vad vi sällan gör:
- Pratar i telefon.
- Ser på teve.
- Köper hämtmat.
- Äter kött.
Sprickstolt.
Vad är era systrar då? Min är formgivare. Till världens bästa bok dessutom.
Jag är så stolt så jag kan spricka. Min syster är bästa exemplet på att det går att bli precis det man vill. Att man inte behöver fastna i det invanda, det man ska göra. Det går att bryta sig loss och leva livet istället för att bara leva ut det.
Vill du också göra det? Köp boken. Eller skaffa en syster som min.
Jag är så stolt så jag kan spricka. Min syster är bästa exemplet på att det går att bli precis det man vill. Att man inte behöver fastna i det invanda, det man ska göra. Det går att bryta sig loss och leva livet istället för att bara leva ut det.
Vill du också göra det? Köp boken. Eller skaffa en syster som min.
Second visit.
Nu har också Mios mormor varit här och hälsat på. Eller BK som Mio kallar henne. Om han kunde prata. BK står för bästa kompis.
De två är som två som är bästisar på dagis. Man får ropa på de när det är dags att komma in och äta. Fast då kommer de gärna.
Det är som om det inte är någon åldersskillnad på dem. Som om de är lika gamla. Eller unga. När de leker så är det inte en vuxen och en bäbis som leker utan två stycken jämlika.
De två är som två som är bästisar på dagis. Man får ropa på de när det är dags att komma in och äta. Fast då kommer de gärna.
Det är som om det inte är någon åldersskillnad på dem. Som om de är lika gamla. Eller unga. När de leker så är det inte en vuxen och en bäbis som leker utan två stycken jämlika.
Ett val slutade iallafall lyckligt.
De säger att mammor har en relation till sina bäbisar som aldrig pappor kan få. Jag säger att de har fel.
Jag tror det ofta blir så, ofta pågrund av osäkerhet hos bäbisarnas mamma, eller bara av gammal vana. "För så ska det vara de första månaderna. Pappans tur kommer först efter något år. Första året betyder mamma mest."
Från den sekunden som Mio föddes så har hans pappa betytt minst lika mycket för honom som hans mamma har gjort. Mio har ätit, sovit och skrattat lika mycket i sin pappas armar som i sin mammas. När han har varit ledsen så har han blivit lika fort (eller långsamt) glad i bådas famn.
Kanske kan vi tacka Bruce för det, för låtarna som Mios pappa sjöng timmarna, dagarna och månaderna efter Mios födelse.
Möjligen är det tack vara Mios pappas jobb, som gjorde så att vi tillsammans var med Mio nästan varje dag hans första månader i livet.
Eller kanske var det amningen som inte fungerade som gjorde att deras relation blev så stark. Tack vare stunderna i mörkret, i sängen, med nappflaskan.
Fast allra bäst är nog om vi helt enkelt tackar mig, som valde den allra finaste, kärleksfullaste och starkaste man att bli pappa till vår Mio.
Tack mig. Bra gjort.
Jag tror det ofta blir så, ofta pågrund av osäkerhet hos bäbisarnas mamma, eller bara av gammal vana. "För så ska det vara de första månaderna. Pappans tur kommer först efter något år. Första året betyder mamma mest."
Från den sekunden som Mio föddes så har hans pappa betytt minst lika mycket för honom som hans mamma har gjort. Mio har ätit, sovit och skrattat lika mycket i sin pappas armar som i sin mammas. När han har varit ledsen så har han blivit lika fort (eller långsamt) glad i bådas famn.
Kanske kan vi tacka Bruce för det, för låtarna som Mios pappa sjöng timmarna, dagarna och månaderna efter Mios födelse.
Möjligen är det tack vara Mios pappas jobb, som gjorde så att vi tillsammans var med Mio nästan varje dag hans första månader i livet.
Eller kanske var det amningen som inte fungerade som gjorde att deras relation blev så stark. Tack vare stunderna i mörkret, i sängen, med nappflaskan.
Fast allra bäst är nog om vi helt enkelt tackar mig, som valde den allra finaste, kärleksfullaste och starkaste man att bli pappa till vår Mio.
Tack mig. Bra gjort.
Flugjakt..
Mio upptäckter flugan:
Flugan har flyttat på sig men Mio fortsätter koncentrerat jakten:
Mio var nära att få tag på flugan när någon kom och skrämde bort den:
Flugan har flyttat på sig men Mio fortsätter koncentrerat jakten:
Mio var nära att få tag på flugan när någon kom och skrämde bort den:
Tidig morgon i Madrid.
Helgens mest använda fraser.
Miomedia var i helgen i San Sebastian (otroligt mysig stad) och Madrid (helt ok) och det här var de fraser vi lärde oss på spanska.
- Perdón, creo que he olvidado un juguete del mi bebe en el avión.
(Förlåt, men jag tror att jag har glömt min bäbis leksak på det här flyget.)
- Se llama Herman.
(Han heter Herman.)
- Perdón, creo que el ha olvidado su teléfono en el avión.
- Förlåt, men jag tror att han har glömt sin telefon på flyget.
- Se llama Petter
- Han heter Petter.
- Tienes algo sin carne?
(Har ni något utan kött?)
- No pollo tampoco.
(Nej, inte kyckling heller.)
- Lo siento pero ha vomitado un poco alli.
(Förlåt, men han har kräkts lite där.)
- Perdón, creo que he olvidado un juguete del mi bebe en el avión.
(Förlåt, men jag tror att jag har glömt min bäbis leksak på det här flyget.)
- Se llama Herman.
(Han heter Herman.)
- Perdón, creo que el ha olvidado su teléfono en el avión.
- Förlåt, men jag tror att han har glömt sin telefon på flyget.
- Se llama Petter
- Han heter Petter.
- Tienes algo sin carne?
(Har ni något utan kött?)
- No pollo tampoco.
(Nej, inte kyckling heller.)
- Lo siento pero ha vomitado un poco alli.
(Förlåt, men han har kräkts lite där.)
Jag hjärta fk.
- Hej, det är Christina från Försäkringskassan.
- (Vad ska de klaga på nu då? Hur mycket pengar ska de begära tillbaka? Vad har jag lämnat för lite uppgifter om) Hej...
- Du, jag ser här att ni är utomlands och inte ska få något barnbidrag de närmsta nio månaderna.
- (Ehh, ja jag vet. Ringer hon bara för att gnugga in det eller?) Ja, det stämmer.
- Jo. För jag satt och kollade lite här. Och eftersom ni är utomlands men jobbar för era svenska företag så tänkte jag att jag skulle undersöka om ni inte har rätt till barnbidrag ändå.
- Oj. Tack så mycket.
- Ja, så om du bara svarar på lite frågor här så ska vi nog kunna skriva in att ni ska ha barnbidrag även under den här tiden.
- Ok. Vad bra! Men hur kommer det sig att du har koll på våra uppgifter. Dig har jag aldrig pratat med förut.
- Nej, men jag satt och kollade runt lite och upptäckte er och såg att det nog kunde vara så att ni nog har rätt till mer pengar ändå. Så då tänkte jag att jag skulle ringa och ordna till det.
- ..............................
- (Vad ska de klaga på nu då? Hur mycket pengar ska de begära tillbaka? Vad har jag lämnat för lite uppgifter om) Hej...
- Du, jag ser här att ni är utomlands och inte ska få något barnbidrag de närmsta nio månaderna.
- (Ehh, ja jag vet. Ringer hon bara för att gnugga in det eller?) Ja, det stämmer.
- Jo. För jag satt och kollade lite här. Och eftersom ni är utomlands men jobbar för era svenska företag så tänkte jag att jag skulle undersöka om ni inte har rätt till barnbidrag ändå.
- Oj. Tack så mycket.
- Ja, så om du bara svarar på lite frågor här så ska vi nog kunna skriva in att ni ska ha barnbidrag även under den här tiden.
- Ok. Vad bra! Men hur kommer det sig att du har koll på våra uppgifter. Dig har jag aldrig pratat med förut.
- Nej, men jag satt och kollade runt lite och upptäckte er och såg att det nog kunde vara så att ni nog har rätt till mer pengar ändå. Så då tänkte jag att jag skulle ringa och ordna till det.
- ..............................
Å så lite mer bad.
You are the sunshine of our life.
Dagen idag.
Sitting Mio.
Petter och Mio kommer hem från en promenad. Petter sätter ner Mio på Lapptäcket och går därifrån. Jag tänker:
- Vad gör han? Mio kommer ju ramla. Han kommer ju ramla och slå sig.
Men Mio. Han satt kvar. Och satt kvar, och satt kvar.
- Vad gör han? Mio kommer ju ramla. Han kommer ju ramla och slå sig.
Men Mio. Han satt kvar. Och satt kvar, och satt kvar.
Meet Kossan Korvar.
Hej Kossan.
Korvar.
Just det, Kossan Korvar. Är det så du heter?
Jomenvisst.
Du är ju rätt ny här bland Mios leksaker. Hur känns det?
Känns bra va. Klev in och blev stor favorit direkt. De andra leksakerna kan ju inte direkt röra sig som jag. Om man säger så.
Hur kan du röra dig då?
Kan ju liksom köra framåt va. Och inte nog med det. Jag kan vända också. Mio gillar det.
Så du är Mios favorit alltså. Har du någon egen?
Om jag har?
Har du?
Jorå. Det är det minsta man kan säga. Jag hänger en hel del med Kossan Ko. Hon är riktigt härlig.
Vad har du på gång just nu då?
Ska försöka ta mig av den här mattan. Rullar inge bra!
Korvar.
Just det, Kossan Korvar. Är det så du heter?
Jomenvisst.
Du är ju rätt ny här bland Mios leksaker. Hur känns det?
Känns bra va. Klev in och blev stor favorit direkt. De andra leksakerna kan ju inte direkt röra sig som jag. Om man säger så.
Hur kan du röra dig då?
Kan ju liksom köra framåt va. Och inte nog med det. Jag kan vända också. Mio gillar det.
Så du är Mios favorit alltså. Har du någon egen?
Om jag har?
Har du?
Jorå. Det är det minsta man kan säga. Jag hänger en hel del med Kossan Ko. Hon är riktigt härlig.
Vad har du på gång just nu då?
Ska försöka ta mig av den här mattan. Rullar inge bra!
Lösen.
Det är bara de allra smartaste som får titta på video. Det vill säga de som hittar lösenordet precis under videon.
Premiär. Videopremiär.
På riiigtiigd.
Bokar flygbiljetter på Internet. Väljer datum, avgångar, destination, antal personer. Tittar över mina val. Upptäcker att jag av gammal vana kryssat i "tur och retur". Bockar av den ruta och väljer "enkelresa".
Och det slår mig.
Herregud, vi ska flytta till Spanien.
Och det slår mig.
Herregud, vi ska flytta till Spanien.
Cuatro meses.
Herregud Mio, vad tiden går!
Jodå, här växs det serru, fyra månader, asgammalt.
Vad är nytt då?
Du, vad är INTE nytt?
Ehh?
Jag kan typ sitta i en stol själv, jag kan äta potatis, jag kan göra asroliga pruttljud.
Ojojoj, här har det hänt grejjer märker jag.
Joru.
Vad är roligast då?
Svår fråga. Alltså äta är riktigt roligt. Jag får inte i mig så mycket men det gör inget. Det är mysigt att kladda också. Så himla skönt när hela handen är kladdig. Då kan man ta mammas hand och gegga runt.
Ok, vad roligt! Vad säger du om...
....vänta vänta, när vi ändå pratar om maten så vill jag tacka min kompis Ture. Jag fick smaka en majskrok av honom och det var liksom det som satte fart på det hela. Jag skulle tacka honom då, men jag träffade fel och drog i hans tröja så att han började gråta istället. Hmm. Om du läser det här Ture så förlåt.
Det här med stolen då, hur gick det till?
Jag har egentligen kunnat det länge men mamma och pappa har inte satt mig i en stol förrän nu. Men det är rätt nice, om jag har mycket leksaker framför mig förstås och så.
Och avslutningsvis, vad var det för ljud du pratade om?
Jo, det är rätt avancerade grejjer. Jag blåser liksom ut saliv ganska fort och så, och då låter det jätteroligt. Det blir lite problem när jag äter samtdigt för all mat eller mjölk liksom flyger ut då, men det är sånt man får ta.
Ett år senare.
För ett år sen satte vi oss i en roddbåt och rodde ut på en sjö i Östergötland. Och tre blev en fast ändå tre.
Att båda två glömde bort att det idag var vår förlovningsdag tycker jag mest betyder att det är så mycket pågång nu som betyder mer än två ringar någonsin kan göra.
Att båda två glömde bort att det idag var vår förlovningsdag tycker jag mest betyder att det är så mycket pågång nu som betyder mer än två ringar någonsin kan göra.
