Tack.
Vi landar, smälter, leker och inreder. Och så fortsätter vi. På något sätt.
Hittar den här bilden på mammas och pappas dator. Och bara den inspirerar ju till stordåd.
Bra gjort.
Bakgrunden är alltså att Manchester United säkrade ligan och Manchester City vann FA-cupen igår.
Pappa som son.
Och det hugger till i magen när jag ser det. För det är ju något där som är så likt. Något i blicken, i charmen, i glimten. I det som jag föll för hos Petter och nu också älskar hos Mio.
Det blir lite tjockare i halsen och ögonen tåras.
Världens finaste kille har fått en son och jag får dela varje dag med båda två.
Livet är fantastiskt.
Why I love him.
- Nej jag orkar inte. Jag gör yoga på balkongen och nattar Mio sen.
- Spring först och gör yoga sen.
- Nej, jag känner verkligen inte för att springa.
- Det kommer kännas bra när du väl är ute.
- Men då träffar jag inte Mio förrän imorgon.
- Du har ju träffat honom hela dagen. Och hela dagen imorgon. Spring.
Ja, just det, vi är på Menorca, Petter överraskade med en tvådagarstrip hit i morse. Jag tycker om honom väldigt mycket av väldigt många anledningar.
Skapa din egen lycka.
En av sakerna jag är stolt över är att jag inspirerat så många av er att läsa Janesh Vaidyas bok I det sista regnet. Jag har fått så många kommentarer om hur mycket ni tyckt om den.
Boken har betytt otroligt mycket för mig i min utveckling och det är därför det är så häftigt att Janesh släpper en ny bok nu, precis som vi i vår lilla familj fortsätter vår resa. Den här gången är det en faktabok om världens äldsta läkekonst Ayurveda. Vill du lära dig något om dig själv så tycker jag du ska läsa den här boken.
Det finns bara en sak som är bättre än att läsa Janesh böcker och det är att lyssna på honom berätta saker i verkliga livet. Jag har aldrig träffat någon så energigivande berättare. Jag har haft äran flera gånger, som tur är. För den här gången är jag inte hemma. Men ni har chansen. Måndag den 16 maj, klockan 18:30. Kolla länken för plats. Och gå dit! Om du vill göra någonting för dig själv och din egen lycka. Gå dit!
Här är den nya boken. Den kommer i maj:
Of..
See ya!
I vår frånvaro får ni njuta av Petter och Chrille eller Piff och Puff som de också brukar kallas.
Förutom att vara Puff (eller Piff) är Christian också orsaken till att Mio heter just Christian i mellannamn.
Lär mig av mig.
Här är dagens övning som jag gav mig själv.
+ 
= 
Jag ska lära dig allt jag kan.
Mio: Kan du typ krossa blåbär?
Elliot: Ehh, nej. Vaddå då?
Mio: Det är ungefär det viktigaste att kunna.
Elliot: Varför?
Mio: Alltså, om jag säger såhär. Det är coolt att krossa blåbär. Det räcker så. Är du med?
Elliot: Hmmmm.
Mio: Men det är inte bara att krossa dem. De ska krossas hårt och med känsla. Det måste låta mycket. Och det ska skvätta, hör du det? Skvätta ska det göra!
Elliot: Krossa, känsla, låta, skvätt. Got it!
Mio: Braaaa broooosaaaan!!
Pågående finbesök.
Att vara till för något.
Ibland funderar jag på vad den här bloggen är till för. Varför jag ska dela med mig av vad jag tänker och inte nöja mig med att tänka högt till de närmast runtomkring mig.
Men så påminns jag. Av ett mail från någon som blivit inspirerad, av mamma som messar och hurrar eller som idag, av denna fina person som också tänker dela med sig. Och lite tack vare oss. Underbart. Läs hennes blogg här.
För om jag inspirerat en enda person att tänka till om sig själv, sin hälsa och sitt liv så är det värt det alla dagar om året.
Projekta dig.
Det viktiga är att komma ihåg att det aldrig har varit förgäves. Det du gav dig in på har gett det som det skulle, även om det var något helt annat än vad du räknat med.
Fira.
Tack så mycket för er hjälp med glädjespridandet. Ni drog ihop dubbelt så många besökare än vad det brukar va! Härligt!
Själv firade vi skrattmåndag med favoriten just nu.
Gungning!
Ge oss vår (spjäl)säng då!
När vi skulle checka in på vårt hotell i Madrid så tittade receptionisten nämligen tveksamt på oss och frågade mig om Mio verkligen skulle ha en egen säng?
- Nej, en spjälsäng har vi beställt, svarade jag på spanska och tittade frågande på Petter som nickade.
- Ja, jag skrev på engelska att vi ville ha "a bed for a baby of nine month".
Då satte den ganska irriterade hotellreceptionisten igång med en lång föreläsning om att man minsann inte kunde skriva säng om det var en spjälsäng som man ville ha, utan då fick man skriva att man ville ha just en spjälsäng och ingenting annat. Nu visste han inte om det skulle gå och ordna en spjälsäng.
Min första tanke var att jag kände mig dum och provocerad och jag ville säga:
- Men vi skrev ju att bäbisen var nio månader! Kan du komma upp till rummet och visa oss hur det ska gå till när den niomånader gamla bäbisen ska sova i en liten säng utan kanter??
Den kommentaren hade inte gjort någon av oss gladare. Istället insåg jag att min första reaktion bara byggde på att jag kände mig dum och därför ville attackera honom.
Istället valde jag att observera att jag kände mig dum, lämna den känslan, le och säga:
- Nästa gång ska vi skriva spjälsäng. Skulle du kunna vara jättesnäll och titta om ni har någon extra spjälsäng. Tack så mycket för hjälpen!
Det är inte lätt men det är enkelt.
Ge löftet till dig själv.
Vad sägs om att lova dig själv det här istället, varje dag på året:
- I dag ska jag lyssna till min kropp och se till att jag bara stoppar i mig det den behöver.
- I dag ska jag observera mina tankar, svälja de som är bra för mig och spotta ut resten.
- I dag ska jag röra på mig så mycket och på det sätt som min kropp vill.
- I dag ska jag komma ihåg att andas och använda andningen när mitt sinne söker sig för långt in i framtiden.
- I dag ska jag tänka kärleksfulla tankar om människor omkring mig, och inse att de som jag känner mig provocerad av har något att lära mig om mig själv.
- Idag ska jag älska mig själv och vara tacksam att jag får leva ännu en dag.
Doppa dagen som du vill.
Idag är det onsdag. Dan före dan före... Fredag.
Precis som alla andra dagar på året så är fredag ännu än chans att forma dagen precis som just du vill ha den.
Det handlar om att lyssna till sig själv och bestämma hur just du vill att dina dagar ska se ut. Kanske vill du att det just den här fredagen ska finnas en gran med vackra ljus i som lyser upp ditt vardagsrum. Och kanske väljer du att äta lite rödbetssallad, för att du är sugen på det just den här dagen. Har du dina nära i närheten så kanske du vill ge dem en liten present. Precis som du kan ge presenter alla andra dagar. När tillfället dyker upp.
Och om du veckan efter känner för att ha en fest och vill att himlen ska lysas upp av fyrverkerier vid midnatt så är väl det alldeles underbart. Kanske vill du laga en god middag just den fredagen, fylld med ingredienser som får din kropp att må bra. Precis som du har chansen varje dag att laga mat med kärlek.
Kanske väljer du att göra det just de här fredagarna.
Välj alla dina dagar så att du skapar din egen lycka varje dag, hela året. Längta inte till något som kommer om en vecka, utan se fram emot din nästa timme och vilka meningsfulla saker du ska fylla den med.
Nu ska jag se om det finns något kaffe kvar i min termos. Det ser jag fram emot.
Choose to rise and shine.
Imorse vaknade Mio 06:00. Då går det att känna efter hur otroligt trött man är och tycka att Mio vaknar för tidigt.
Det andra alternativet är att ge Mio lite välling, packa in honom i bilen och åka till havet och titta på en helt otrolig soluppgång.
Mio somnade dock om i bilen men sov gott i ljuset av den nya dagen som sa godmorgon.
Balance.
Och det här är något vi tränar på varje dag. Jag tror såhär:
När du verkligen har bestämt dig går det att börja träna på att observera och upptäcka när du inte är i balans. Olika kännetecken att uppmärksamma:
- Du blir irriterad på personer nära dig, på hur de pratar, tuggar eller uppför sig. Du försöker lägga din egen obalans utanför dig själv.
- Du blir sugen på socker. Alternativt alkohol eller cigaretter. För mig, socker - alltid socker. Ett sätt för kroppen att försöka återställa balansen. Tyvärr hjälper det alltid bara tillfälligt. Och bryter samtidigt ner. Låt dig inte luras.
- Du blir rastlös, aldrig nöjd, vill till nästa sak men vet inte vad den är. Men att fly hjälper inte. Det är dags att ta reda på vad problemet är. Hur ska du annars kunna hitta de elva lösningarna som alltid finns?
Ok. Nu har du lärt dig att förstå att du är i obalans. Du kan tänka tacksamma tankar när du känner symptomen för då är du ett steg närmre att hitta orsaken och lösningarna.
Dessutom finns det tre sätt att hålla sig i balans. Sov. Ät rätt. Tänk rätt.
Sleep is your therapy, food is your medicin (Janesh Vaidya, såklart).
Mio föreläser om Nuet
Mio lär mig mycket.
Trots att han inte sagt ett begripligt ord än så är han den som lärt mig mest i hela mitt liv.
Okej, Marie och en del andra har också lärt mig mycket men med tanke på att Mio inte har sagt något än så måste ju hans lära-ut-snitt vara skyhögt över alla andras.
Den stora lektionen o föreläsningen har han hållit om att Leva i nuet. Något som gynnat mig enormt.
Ta exemplet när planet från Sevilla är försenat.
Sittandes i kabinen får vi reda på att vi inte kommer att få lyfta förrän om två timmar. Det kan ge småbarnsföräldrar panik kan jag lova. Vad ser vi framför oss? Vi ser en skrikandes och trött Mio som inte kan sova för att han är för hungrig, och han är för hungrig för att vi inte haft mat för att täcka för en sån stor försening som två timmar.
Oron växer och vi pratar lite om hur vi ska tackla problemet.
Mio visar vägen. Han vet inget om någon försening och just nu är han inte alls hungrig. Han sitter i mammas knä och leker med sina plastnycklar och skrattar med flygvärdinnorna som stressar förbi. ’Vad är det mamma o pappa, varför leker ni inte med mig’? tycks han undra.
En stund senare bekräftar piloten att vi har fått en ny slottid, vi kommer åka inom 20 minuter.
All oro förgäves alltså. Är inte all oro det?
Mio kände aldrig någon oro. Han satt i planet något längre än vad han borde gjort, men han fick mat och när vi landade i Barcelona sov han stilla.
När kan jag lära och använda mig av denna teknik?
Kanske när jag står ute en frisk o solig förmiddag och försöker få Mio att sova i vagnen. Jag blir frustrerad först, för Mio vill inte sova. Han tittar bara på mig och skrattar och försöker ständigt att vända sig om på mage. Jag stoppar honom irriterat.
Efter ett tag kommer jag på att jag ju egentligen inte vill något annat än att få stå just där, just då.
Jag andas djupa kyliga andetag och vänder mitt ansikte mot solen o blundar och tar emot värme från universums stora eld. Nästa gång jag tittar har Mio somnat.
På nätterna hör jag Mios andetag genom väggar av tjock sten. Ibland drömmer jag om dom, ibland känner jag dom med en pappas intuition(oh, yes, vi har en sån).
Jag kan höra hans andetag öka och bli oroliga som ett tecken på att han kommer vakna snart.
Klockan kan vara tre på natten och jag är så trött att det känns som om jag skulle dö om någon tände en ficklampa i ansiktet på mig.
Jag blir arg för att Mio vaknat. Jag besvarar inte hans leenden när jag kommer in till honom.
Jag vill bara gå tillbaka till sängen o sova. Gud vad trött jag är och gud vad trött jag kommer vara i morgon när jag inte får sova. Jesus, Maria och Josef detta måste få ett slut!!
Sen blir jag arg för att jag varit arg.
Sen kommer jag på att om jag är trött i morgon så kan jag få vara det. Det är lugnt. Det finns ingen anledning att bli arg för det nu. Just nu, när klockan är tre på morgonen finns jag bara där för en person, Mio, och för att hjälpa honom hitta tillbaka till sömnen. Och jag älskar att få vara den som han vill ha hjälp av.
Genast blir timmen mellan 3 och 4 inte alls speciellt jobbig. Mio somnar snart.
Blur.
- Jag är verkligen inte klar med att inte bo här.
Petter fick fundera ett tag men förstod sen.
Det jag menar är att det gäller att utgå från en plats där du känner dig trygg om du vill hitta dig själv. SEN klarar du dig var som helst. Men innan du kommer dit så gäller det att vara någonstans där du inte gör som alla andra gör, bara för att det är enklare så.
Det är alltså inte det minsta fel med Stockholm eller Sverige. Det är verkligen inte fel på de som bor här. Och framförallt är det inte fel att andra väljer att bo här. Det är därför den här bloggen handlar om att alla kan skapa just SIN lycka.
Min lycka finns i Spanien just nu.
Därför hamnar bloggen lite på vänt under vår vistelse här i Sverige. I några dagar till. Mina tankar blandas med så många andras här. Luften är inte lika ren för mig (och lite för kall också).
Jag tror däremot att vi föds som människor som kan släppas ner var som helst och ändå vara sig själva. Trygga, sanna, ärliga. Mio är en av de tre personerna jag pratade om.
Att vara lyckligt arg.
Mälan skrev en kommentar häromdagen som innehöll en fin historia:
En kväll berättade en gammal Cherokeeindian för sitt barnbarn om en kamp som pågår inom oss människor. Han sa:
- Min son, kampen är mellan två vargar som vi alla har inom oss. En är Ond. Den kännetecknas av vrede, avundsjuka, svartsjuka, sorg, mfl.. Den andra är God. Den har glädje, frid, kärlek, hopp, ödmjukhet, mfl...
Barnbarnet funderade en stund och frågade sedan sin farfar:
- Vilken varg vinner?
Den gamla Cherokeeindianen svarade:
- Den du matar.
Väldig fin berättelse tycker jag. Och väldigt sann. För jag tror att en människa har alla möjliga egenskaper inom sig. Vissa som gör dig stark, andra som gör dig svagare.
Men det är hur vi behandlar egenskaperna som spelar roll. Oftast stänger vi in de egenskaper som betraktas som dåliga i små små rum inne i vår kropp och gör allt vi kan för att de inte ska synas. Men själva vet vi att de finns där. Och mår dåligt över det.
Istället tror jag att man ska försöka plocka fram även de egenskaperna och acceptera att de finns där. Utan att döma dem.
Såhär.
Jag blir ganska ofta arg. Jag har alltid tyckt att det är väldigt jobbigt att jag blir så arg och istället försökt förtränga att jag har den känslan. Dessutom har jag alltid oroat mig för vad andra skulle tycka om jag blev arg inför dem. Totalt finns det (räknar på fingrarna) fyra personer som har sett mig riktigt arg. Och då har de personerna fått ta ALL den ilskan.
Nu har jag insett att den arga sidan av mig inte bara är negativ. Om jag accepterar den arga sidan märker jag att den också gör att jag oftare säger vad jag tycker och bryr mig mindre om vad någon annan tycker. Och det tycker jag är positivt.
Detsamma gäller den personen i mig som blir väldigt påverkad av vad andra tycker om mig. Den känslan kan jag bli väldigt arg(!) på. Men häromdagen påminde mig Petter om att den sidan också gör att jag är bra på att ta in vad andra människor tänker. Och det vill jag ju inte gömma undan.
Så den som går omkring och tror att vi skrattar oss igen dagarna härnere får gärna tänka om lite. Här finns alla känslor. Både de "onda" och de "goda". Och DET gör oss lyckliga.
