När min syster var här tvingade (jo faktiskt) hon mig att läsa första boken i Twilight-serien. På engelska dessutom. Jag har aldrig läst en bok på engelska förutom i skolan och tyckte dessutom att jag hört att serien var riktad till ungdomar.

- Jo, men den är jättebra. Och du måste läsa på engelska. Det blir för lätt språk annars.

Så jag läste (hon är stark min syster) och jag läste och läste och läste. Det tog en dag för mig att läsa ut den.

Nu när mamma kom i torsdags hade hon med sig del två. Även den på engelska. Den tog ett dygn.

Och det är något med de där böckerna. Och framförallt med känslorna mellan personerna i dem. Det är de allra renaste starkaste känslorna att de känns i magen på mig som läser.

Efteråt (och medans) så känns det som om jag har knarkat (tror jag). Som att jag är beroende av böckerna. Men jag undrar om det inte är känslorna i dem som vi eftersträvar. Känslorna som ligger gömda hos oss alla. Bakom alla ytliga, bekräftelsesökande, osäkra attribut som vi har samlat på oss. 

Läs böckerna och se om inte du också kan plocka fram en av de ursprungliga känslor som du har i dig.

Mio, han har bara ursprungliga känslor. 

   

Familjens senast lästa böckerna och 3 ord om varje.

Petter

Vindens Skugga - Carlos Ruiz Zafon: Gripande. Strålande. Toppbetyg.

Den förlorade symbolen - Dan Brown: Småspännande. Cliffhangrig. Nej.

I det sista regnet - Janesh Vaidya: Livslärorik. Vacker. Tänkvärd.

Marie

Skära för sten - Abraham Verghese: Vacker. Grotesk. Historisk.

Skammen - Jodi Picoult: Enkel. Varm. Sällskaplig.

Berättelsen om Edgar - David Wroblewski: Framåtdrivande. Ömsint. Och ett helt förbannat dåligt slut.

Mio

Stora pekboken - Fåordig. Bildrik. God.

Max napp - Egoistisk. God. Existentiell.

Djuren på bondgården - Högljudd. Verklighetstrogen. God.