Det är frukost. Det är tända ljus. Det är Carsten Jensens härliga bok "Vi, de drunknade".

På något sätt blir det alltid samma sak. Och jag känner att mina dagar sjunker ihop till en grå dimma.

Det är då jag bestämmer mig. Det är då jag bestämmer mig för att göra något galet. Något crazy. Jag är inte rädd för det okända. Vart skulle världen vara idag om alla var rädda för det okända? Vad skulle vi veta om Columbus om han sa "Äh, det verkar lite otäckt det där... vi stannar hemma"?.

Så min galenskap:
Jag lagar gröt och istället för att slänga i paranötter och valnötter i samband med att jag häller på mjölken så slänger jag i nötterna i kastrullen och låter dom koka ihop med gröten.

Det är helt galet. Helt utflippat.