Marie ska gå upp tidigt. Och hon är förbannat bra på det. Taxin kommer tio över tre.

Bloggen tog chansen strax innan sovdags att byta några ord med henne.

Petter: Hej, Marie. Nu är klockan tio och du ska upp om typ fem timmar. Hur lägger du upp taktiken från och med nu?

Marie: Jag försöker att inte tänka på det. Lite svårt när du ställer en massa frågor dock...

Petter: Ja, fast du är ju typ en offentlig person...Jag tycker att frågan är berättigad.

Marie: Okej...

Petter: Så...går det bra att inte tänka på det då?

Marie: Ja... Eller det handlar inte så mycket om att inte tänka på det mer om HUR man tänker på det. Du vet det där som vi pratade om häromdagen. Att verkligheten är att jag ska gå upp klockan tre, och det är bara mina negativa tankar om det som skulle kunna göra det jobbigt. Det känns inte jobbigt just nu.

Petter: Det där lät ju bra... Jag brukar gå omkring o vara rädd för att jag ska försova mig...

Marie: Jag är lite disträ nu....för jag undrar om jag ställt klockan (upptäcker att hon inte ställt den), men annars oroar jag mig inte, taxichaffisen ringer väl om jag försover mig.

Petter: Jo, just det... Du studsar ju alltid upp när klockan ringer klockan 03 på morgonen, mobilen hinner knappt ens ringa förrän du är uppe, Varför?

Marie: Det är min enda chans att inte somna om. Jag utnyttjar väckarklockschocken och vänder den till pigghet...

Petter: Marie...Nu har du ju krypit ner och verkar vara på väg att sova... Vad är det som saknas nu?

Marie: Att du ska VA TYST!!!

Petter: Men ursäkta mig! Jag försöker faktiskt bara göra mitt jobb... Det var ju du som tjatade om att jag måste blogga mera!
"Petter du måste ta ett större bloggansvar" sa du. Nu gör jag det o sen får jag bara skit tillbaka. Förlåt mig så väldigt, väldigt mycket för att jag försöker att göra dig glad...fan då...


Petter: Marie...


Petter: Älskling....