22 september.19:45. Vardagsrummet.

Marie: Petter, kolla vad en kille som heter Anon Ym har kommenterat.

Petter: Heter han Anon Ym?

Marie: Ja, det står särskrivet iallafall. Men titta här:

"Gullig å rar blogg. Men den skulle inte må illa av lite redigering. Det vill säga kortare snärtigare dialoger. Annars kan den bli superbra. Litet tips bara. På vägen."

Petter: Oj, jaha. Ja, jag har faktiskt inga problem att ta åt mig varken negativ eller positiv kritik. Men här måste jag faktiskt säga att jag inte riktigt förstår.

Marie: Nej, inte jag heller faktiskt, vad tror du att Anon menar?

Petter: Att våra konversationer behöver bli snärtigare? Hmmm. Men jag tycker bara att vi skriver det som är nödvändigt. Tycker inte du?

Marie: Jo, verkligen. Jag är precis som du. Får jag kritik så tackar jag alltid ödmjukast. Blir aldrig bitter och hittar på undanflykter utan försöker bara bättra mig. Men här vet jag inte vad han är ute efter. Ja menar, lite substans måste det ju finnas om man ska kritisera vår blogg.

Petter: Ja, det är så konstigt också. Just att vi skulle skriva kortare. Speciellt inlägget det är skrivet under är ju precis så långt som det ska vara.

Marie: Hmm. Ja, jag undrar jag, tror du inte han kanske bara haft en dålig dag, och så tar ut det på oss?

Petter: Så kan det vara Marie. Det kan ju lätt bli så.

Marie: Jag hade kunnat ta åt mig om det hade varit så det hade jag verkligen kunnat göra det. Men jag känner att en av mina kvaliteer är att jag skriver just konkret och snärtigt. Just de två orden står i min cv faktiskt.

Petter: Mmmm..

Marie: Men du Petter.

Petter: Jaaaa...

Marie: Ta inte det här fel nu, men kanske kanske kan DU försöka tänka lite på kritiken. Dina inlägg tenderar att bli liiite sega.

Petter: Nä men nu. Jag tänkte samma sak om dig men jag ville inte säga något för jag tänkte att du skulle bli ledsen.

Marie: Skulle mina inlägg vara för långa menar du? Men din evighetshistoria om det brinnande brödet då?

Petter: Vet du, jag tror det var precis det här som Anon Ym ville. Att sätta en kil mellan oss.

Marie: Ja, så är det nog. Jag menar, det här inlägget blev ju inte ett dugg långt.

Petter: Nej, precis.