Miokärlek (eller "spöstraff på den som väcker honom").
Mio hade inte fått så mycket näring de sista veckorna i magen pågrund av min förgiftning. Läskigt ord det där med förgiftning. Hursom så vägde Mio 2950g. Vilket inte är så lite egentligen men lite för att vara honom. Han skulle egentligen varit en tyngre bäbis så att säga.
Det har Mio tagit igen nu. Han äter rätt mycket. Eller nej. Fel av mig. Mio äter nästan hela tiden. Ibland 12 timmar i sträck med små korta avbrott för sömn. När han började äta ordentligt efter två dagar gick han upp 50 på ett dygn. Genomsnittsbäbisen går upp 20.
Igår var barnmorska Anita här och vägde honom. Han hade gått upp 500 g på en vecka.
Genomsnittsbäbisen då undrar du? 150-300 g enligt Anita.
Mio äter en hel del alltså. Ibland sover han. Då gör vi likadant. Så mycket annat har det inte blivit.
Så visst har det varit kämpiga dagar.
Det enda som är säkert är att han är värt det. Mer än någon annan någonsin varit. Han är vår Mio. Det finaste jag någonsin varit med att skapa. Och det bästa vi vet.
Jag har lärt mig massor om mig själv de här dagarna. Om hur fantastisk pappa Petter är. Och att jag kanske kan klara av det här att vara mamma ändå.
De senaste dagarna har det också blivit mer o mer av det mys som alla har sagt att deras två första veckor har bestått av.
Ärligt eller inte. Välj själv.
Det har Mio tagit igen nu. Han äter rätt mycket. Eller nej. Fel av mig. Mio äter nästan hela tiden. Ibland 12 timmar i sträck med små korta avbrott för sömn. När han började äta ordentligt efter två dagar gick han upp 50 på ett dygn. Genomsnittsbäbisen går upp 20.
Igår var barnmorska Anita här och vägde honom. Han hade gått upp 500 g på en vecka.
Genomsnittsbäbisen då undrar du? 150-300 g enligt Anita.
Mio äter en hel del alltså. Ibland sover han. Då gör vi likadant. Så mycket annat har det inte blivit.
Så visst har det varit kämpiga dagar.
Det enda som är säkert är att han är värt det. Mer än någon annan någonsin varit. Han är vår Mio. Det finaste jag någonsin varit med att skapa. Och det bästa vi vet.
Jag har lärt mig massor om mig själv de här dagarna. Om hur fantastisk pappa Petter är. Och att jag kanske kan klara av det här att vara mamma ändå.
De senaste dagarna har det också blivit mer o mer av det mys som alla har sagt att deras två första veckor har bestått av.
Ärligt eller inte. Välj själv.
Kommentarer
Postat av: Svärmor
Klart du klarar! Det är jag helt övertygad om.
Postat av: lina
mysigt det låter! hoppas du njuter massvis.
men va va det för förgiftning du råkade ut för??
Postat av: Linn
Fint om verkligheten som den är.
Postat av: Sara L
Det är väl bra att han går upp, då har han lite att ta av! Man ska inte vara så fokuserad på siffror. Så länge han mår bra så mata på :) Det är ju tryggheten att få vara hos dig han vill åt också.
Å ja visst kan dom våra karlar.. mer än man kan ana :)
Njut nu av Mios närhet!
Postat av: Mammasystern
Miolängtan från London
Postat av: Snys
Eh, jo jag vet att ni är upptagna och så men tänk på dom som är utomlads och saknar Mio ganska mycket... Uppdatera!!! :-)
Postat av: Carina
Oj vad jag känner igen mig. Tack och lov att kärleken till barnet finns där. Det kan ju vara lite roddigt inledningsvis. Kram på er alla tre!
Trackback