Ninanananana Naninananana.....

Jag tror att det bästa som förälder (och i alla andra dina roller) är att hitta sin väg. Göra det som känns rätt i magen och sant i hjärtat.

För att få stöd i det kan det vara bra att få inspiration från andra källor. Men det är väldigt viktigt att då noga välja rätt kanaler.

Bland tusen böcker om föräldraskap så har jag hittat en och endast en som har gett oss stöd.

Den heter "Växa och upptäcka världen" och handlar om barnets utvecklingssprång det första året. Det är såklart olika på alla barn men på Mio stämmer den kusligt bra. Varenda gång som vi märkt att det varit något pågång och vi har gått till boken så har den beskrivit ett språng som börjat exakt den vecka som Mio just då befunnits sig i.

Igår började Mios fyrtionde vecka i livet och med det också en period som i boken kallas "Kategorivärlden". I den utvecklas barnets förmåga att dela in saker i olika kategorier vilket också innebär att han börjar tänka mer som oss. Förvirrande för honom såklart vilket innebär att han sover sämre, äter mindre (eller snarare "äter bara det som han själv stoppar i munnen") och klänger mer. Check check check. 

Just klänger tycker jag dock är ett negativt värderat ord. Jag tycker att det är både charmigt och gulligt när Mio kryper fram till mig, tar tag i mina byxor, drar sig upp och sen stapplar med mig var jag än går.