Bara vara var dag.
Vi blir förvånade varje gång vi kommer till en affär och upptäcker att de stängt tidigt. Söndag? Jaha.
Vi jobbar oftast på helgerna men också på kvällar när Mio sover, eller en förmiddag när en av oss åkt in med Mio till stan. Vi jobbar när vi vill helt enkelt. Och vilar när vi behöver.
Vi trivs med det. Att inte slita hela veckan och sen få lite fredagsmys som belöning. Eller att gå och längta ihjäl sig efter julafton i en månad. Och missa hela resten av december.
Så vi gör som Mio. Struntar i vad dagen heter. Och bara är. Just den dagen.
Att bara vara är det svåraste och enklaste som finns...
hej igen.
Ni är journalister, tror jag mig ha läst någonstans. Få förunnat att ha möjligheten att arbeta som ni gör, med den flexibilitet det innebär.
Det skulle vara drömmen för mig. Jag har funderat en del över mitt liv dom senaste dagarna, och ni beskriver verkligen min drömtillvaro. Att vakna när barnen vaknar (som det är nu har jag länge varit på jobbet när de stiger upp). Jobba när man känner att man har ork, och hinna med att umgås med nära och kära däremellan.
Tilläggas skall att jag ganska nyligen fått en diagnos (ofarlig, men tyvärr kronisk mag-åkomma) som förvärras av stress, och fått frågan av en läkare om jag inte skulle ta och se över min livssituation.
Jag undrar om ni har något tips på hur man går tillväga för att hitta en anställning som medger de friheten ni har, men som samtidigt ger en den intellektuella stimulans som man behöver?
vänligast,
elisabeth
