Det var några dagar sen som någon frågade mig varför jag är kär i Petter. Alltså inte på ett skeptiskt sätt: "vad ser du hos honom egentligen?" utan bara av nyfikenhet.

Och så igår kom jag på det. Förutom alla kanske mer ytliga adjektiv så var det en mening som sammanfattade allting.

"He amazes me."

Om och om och om igen. Det räcker så.