Krypet sitter här bredvid mig på jobbet. Han hänger ju allt som oftast på när jag jobbar.

Idag har han fått låna en dator. Men det är ingen modern variant. Det är en sån där som jag fick låna när jag följde med pappa till jobbet när jag var liten. För tjugo år sen. En sån där riktigt stor och klumpig dator. Den hade ett enda spel. Snoken hette det, fanns i DOS och det gällde att med piltangenterna svänga en orm framochtillbaka över skärmen för att hitta bokstäver. För varje bokstav förlängdes ormen och det blev svårare att svänga

Jag försöker få kontakt med Krypet.

- Duuuu. Krypet.

- (tittandes koncentrerat på skärmen) Mmmmmm...

- Hur mår du?

(han fortsätter styra ormen med vänster hand på två piltangenter och höger hand på de andra två) 

- Bra. Pigg.

- Är det säkert det? Du var ju uppe mellan tolv och tre inatt. Trots att vi kommit överens om att försöka sova lite.

- Ja, jag vet. Men vi sov ju mellan nio och tolv och sen när pappa kom hem från jobbet och kom och la sig så ville jag ju leka med honom lite.

- Jaha. Så det var därför. Vad lekte ni då?

- Olika. Vi lekte Kurragömma åsså Röda Lyktan Stopp. 

- Röda Lyktan Stopp? 

- Ja, du vet när det är en som är det var pappa och så ska de andra ja bara jag då försöka smyga så nära som möjligt utan att han som är märker att jag kommer och sen när jag kom ändå fram så ska jag dunka honom så hårt jag kan i ryggen. Eller på hans hand blev det ju förstås. Så HÅRT jag kunde alltså. Jag klarade ganska hårt faktiskt.  

- Jo, jag kände det.

- Mmmmm...