När jag kom ut till stugan efter första veckan på mitt första sommarjobb så var jag helt förstörd. Jag grät och hällde ur mig en halvtimmes harang om hur jobbigt det var och hur hemska alla var. 

När jag var klar tittade mamma på mig och sa:

- Kan du komma på nåååågot som var lite positivt också?

Och det kunde jag såklart och plötsligt kändes allt inte lika jobbigt.

Sen dess har vi gjort så mamma och jag. När jag berättat om något jag tyckt varit jobbigt så har jag ändå alltid (ofta med hulkande, men lite skrattande röst) tillslut sagt:

- Åhh, så sk-ka-ka jag sä-ga-ga något po-po-po-sitivt också.

Så efter dagen idag så gör jag samma sak och berättar för er att Sevilla är en alldeles alldeles underbar stad.