Respekt.
Lövet är min hjälte. Han gjorde något han var riktigt rädd för igår. Det finns inget som imponerar på mig som det. Ingeting som är så svårt.
Idag har vi åkt till Sevilla. Inte för att titta på hus alltså. Det var bara en gåta.
Vi gör det mesta tillsammans i vår lilla familj. Och vi gillar det. Vi kanske inte alltid kommer att vilja isolera oss som vi gör just nu. Men just nu är det det som vi behöver. Jag är så tacksam för att våra familjer och vänner förstår det. Att vi behövde åka bort för att hitta hem. Jag är så glad att ni genom kommentarer, mail och sms unnar oss vår nya lycka.
Vissa av mina vänner känns det till och med som om jag kommit närmare genom att fysiskt flytta mig själv längre bort.
Ville bara ta chansen att säga tack så mycket. Massa kärlek till er alla!
Ni är verkligen finast!
Hm....det där inlägget triggar himla många kommentarer i mig...men väljer att avstå och ta det en helt annan gång. Take care...Friday
Åh marie,ännu ett fint inlägg! Ert beslut att komma bort för att hitta hem är både modigt och klokt. Från att ha sett er tvivla på er själva och er föräldraroll till att ha sett er nu i Spanien kan inte annat än glädja och värma mitt hjärta.
Jag har har haft förmånen att få tillbringa två fantastiska veckor tillsammans med er och lilla Mio.
Den harmoni och kärleksfull energi som slår emot mig när jag med lilla familjen tar jag med mig hem.
Ni inspirerar mig.
Bästa Marie, du är ett stort stöd för många som inte har lika förstående familjer. Om du bara visste hur många människor det finns som inte unnar andra att vara lyckliga för att de själva inte är nöjda med sina val i livet. Och som istället för att arbeta på sin egen lycka förväntar sig att andra ska göra så att de blir lyckliga.
Marie och Petter - Respekt till er som skapar er egen lycka.
Modigt, att sluta lägga vikt i andras värderingar.
Klokt, att inse sina begränsningar och
häftigt att vilja och våga hitta rätt och ta andra vägar.
Kram
Jag har hoppats på det här inlägget. För att förstå lite bättre. Och glädjas ännu mer med er. Skulle vilja veta ännu mer om hur idén kom och utvecklades.
Storasyster: Det är ju du som är finast!!!
Frida: Vad synd, här välkomnar vi alla kommentarer!
Mamma: Underbara, underbara mamma! Det är tack vare ditt stöd som vi har kommit hit och såhär långt. Utan dig hade vi varit för rädda. Du är den starkaste människa jag känner!
Erika: Tack, vilket stöd! Ska läsas igen och igen och igen när vi tvivlar.
Satu: Du är ashäftig tycker jag. Och också ett fint stöd. Vad härligt att knyta kontakter och tycka om någon man egentligen inte känner!
Linn: Du ger så bra upplägg tycker jag. Ska absolut skriva ett inlägg som utvecklar det som började på balkongen på Mallorca, fast egentligen mycket tidigare. Och jag har alltid känt ditt stöd. Kommer ihåg att jag var lite nervös att berätta för dig. Och åååh så underbart när du utbrast: Åhhh, vad roligt för er!!
Hej Marie,
jag avstod inte från att skriva mina kommentarer för att jag inte trodde du skulle välkomna dem...utan för att det skulle bli så himla långt och jag inte orkade lägga ner den energin just då. De kommer en annan gång helt enkelt /F
Ingen brådska Frida. Vi finns här om/när du vill!
Jag och många av Petters vänner har inte fått någon förklaring alls till att ni bara drog iväg.
Texten stämmer alltså inte.
(?)
Hittade precis hit. Intressant blogg! Den verkar väcka känslor hos många. Hoppas att även de som känner sig provocerade av era livsval och tankar angående dessa tar tillfället i akt att studera sina reaktioner. Ni verkar så kloka så jag behöver väl inte påminna er om att dessa reaktioner egentligen inte har med er att göra utan endast är tecken på hur dessa andra personer mår. Klart ni vet det, jag har ju just läst er blogg och den är full av den sortens kunskap!
Jag kommer definitivt tillbaka för att läsa mer!
Jag är stark och du är svag. Jag vågade se dig i ögonen och bjuda in dig. Du vågar inte se mig i ögonen fast jag välkomnar dig. Snart ses vi igen...
Petters vän: Inlägget har jag skrivit och det står för mig. Om du också är min vän skulle jag uppskatta att du skrev vem du är så blir det lättare att kommunicera. Det gör vi gärna.
Christina: Tack. Vad varmt skrivet. Och välbehövligt just idag!
Lövet: Du är bara bäst!
'Christina'.
Vi är flera, vi älskar Petter och det ENDA vi bryr oss om är att han inte blir isolerad. Som nu typ.
Men det är väl ömsesidigt? Eller?
Och om nu någon tror att hans vänner, familj och kollegor mår dåligt (som det påstås), kommer ni/han då att stödja oss?
Käre "en till av petters vänner": Det är ju intressant att du har samma ip-adress som "petters vän". Men det gör inget. Jag kan förstå att man vill låtsas att man är fler som står bakom om man känner sig attackerad. Det är aldrig varken vår eller säkert heller "christinas" mening.
Och som svar på din andra fråga. Vi stödjer hemskt gärna alla som behöver hjälp. Det är bara att höra av sig. Men med namn helst, det blir lättare då!
Med kärlek.
Det första inlägget skrev en vän från min dator. Låt mig gärna berätta mer sen.
Det andra skrev jag för några minuter sedan.
Jag heter Jesper.
Jag har mailat Petter och jag kan berätta vilka det rör sig om som jag pratar med dagligen numera. Jag skrev till Dig Marie på facebook också.
Av omtanke.
Vh
Jesper
Tack Jesper. Det känns bra att veta att det var du. Läskigt att inte veta. Petter sitter här bredvid och skriver mail till dig. Jag ska svara dig på facebook med detsamma!
mm väldigt vilken fart det blev här nuförtiden, inte för att de är min ensak men varför låter de som att Marie typ har tvingat iväg Petter till Spanien. Petter har nog aldrig mått så bra som nu har jag en stor känsla av även om jag aldrig träffat honom eller egentligen känner honom. Men det syns och hörs på något sätt.
Bra sagt Lövet!
Hej! Just nu har jag en tävling på bloggen i samarbete med Aussie och Bloglovin' där du kan vinna grymma hårvårdsprodukter! Klicka på länken för att anmäla dig: http://rebeccaste.blogg.se/2010/november/tavling-aussie-bloglovin.html#comment
