Fear only your own fear.
Marie:
Låt oss prata lite om rädsla.
Ni har väl läst den här boken? Varje kapitel har gett mig en bekräftelse på hur jag vill leva. Och ett av de handlar just om rädslor.
"Staketet man bygger runt sin mark, runt sitt inre, är ett resultat av ens egen rädsla. Det begränsar ens rörelsefrihet och ens möjligheter att växa mentalt. Istället för att bruka sin mark sitter man innanför stängslet och spanar efter okända fiender, och det stjäl mycken dyrbar tid."
Och precis så känner jag att jag på många sätt har levt. I en liten skyddad bubbla. Men jag har ändå alltid fasat för det som funnits utanför. Som jag inte vågat titta på. Och då har det dessutom varit ännu läskigare, eftersom jag inte vetat hur stort monstret därutanför är.
Men till slut blev rädslan att livet bara rann iväg blivit större än rädslan för det utanför bubblan.
Så istället har jag bestämt mig för att ta min traktor och meja ner stängslet och ta en närmare titt på alla faror och rädslor där utanför.
En av mina rädslor har varit att köra bil. Jag har varit en otroligt osäker bilförare. Att köra bil i Stockholm var för mig en omöjlighet. Så skräcken var stor när Petter här nere föreslog:
- Vill inte du köra?
Och direkt när jag kände hur det formades en klump i magen så förstod jag att det var det jag var tvungen att göra. Köra.
Och det var läskigt i början. Jätteläskigt. Här nere kör de dessutom som galningar allihopa. Vilket på ett sätt hjälpte. För det fanns ingen annan möjlighet än att ta en situation i taget. Började jag oroa mig för nästa rondell så gick det åt skogen i den jag var i just nu.
Efter en månad här så skulle vi köra in till centrala Barcelona och leta upp vårt hotell. Jag tog bilnycklarna från hyllan och räckte över de till Petter. Tanken att jag skulle köra dök inte ens upp i mitt huvud. Centrala Barcelona. Hallå.
Men Petter bara tittade på mig och skakade på huvudet.
- Nej nej. Du kör.
Och det gjorde jag. Och som jag gjorde det. Varje gång det kom upp en negativ tanke i huvudet (ungefär tusen gånger) så tänkte jag istället. "En situation i taget, du kan bara ta en situation i taget."
Och efter trehundrafemtio situationer så var vi framme vid hotellet. Utan problem. Och mitt monster som förut sett så stort ut innifrån min inhängnad satt nu bredvid mig och flinade lite glatt.
Sen dess har det varit roligt att köra. Och det hade jag ingen aning om att det kunde vara.
"Den som har mod att åtminstone flytta sitt staket lite längre bort får i alla fall en chans att upptäcka nya möjligheter och odla sina idéer på ett större område. Kanske leder det till insikten att stängslet bara består av rädsla och att den fruktade fienden bara är inbillad."
Ok, nu er tur. Visst ska ni göra något ni är rädd för idag?
Nästa gång ska jag berätta om när jag darrande av skräck stod upp i en spansk diskussionsgrupp och på stapplande spanska försökte...
Just ja, nästa gång var det ju. 
mm ok så det är alltså nu som jag ska gå och bjuda ut den snygga tjejen på jobbet som jag funderat på i flera veckor...
Jaaa! Gjorde du det?? Jajajajaa! :)
Hej Barret! Har följt din blogg ett tag och den blir bara bättre och bättre och klokare och klokare:) Fin familj du har och Mio är verkligen toksöt. Han verkar må ypperligt där borta i värmen! Idag kändes det som om jag skulle ha kunnat skrivit inlägget...Precis så är jag och ju fler barn jag får ju räddare blir jag för ALLT, men jag jobbar på det! Ska ta tag i någon rädsla imorgon för de har jag gott om ;) Kram till dig!
Så här försöker jag tänka:
Vilken varg matar du?
En kväll berättade en gammal Cherokeeindian för sitt barnbarn om en kamp som pågår inom oss människor.
Han sa: "Min son, kampen är mellan två vargar som vi alla har inom oss.
En är Ond.
Den kännetecknas av vrede, avundsjuka, svartsjuka, sorg, ånger, girighet, övermod, självömkan, skuldkänslor, förbittring, mindervärdighetskomplex, lögner, överlägsenhet och själupptagenhet.
Den andra är God.
Den har glädje, frid, kärlek, hopp, ödmjukhet, vänlighet, godhet, empati, generositet, ärlighet, medlidsamhet och tilltro"
Barnbarnet funderade en stund och frågade sedan sin farfar: Vilken varg vinner?
Deb gamla Cherokeeindianen svarade: Den du matar"
;)
Många kloka ord i många tänkvärda inlägg. Får man önska? Jag vill ha ett inlägg om balansen mellan att göra sitt bästa och att vara nöjd.
mm svar ja men svaret blev nej
ångest
Heja Lövet! Då slipper du en av de värsta känslorna. Ovissheten. Och kan hitta styrka i modet. Och vetskapen om att du försökt. Och det kommer ge dig stoltare hållning och mer utstrålning. Grymt va?!
Marie - heja heja dig som kör. Min rädsla för bilkörning är så stor att jag tappat tron att jag kan och därför också tappat förmågan. Hur illa är inte det? För mig är det dessutom en väldigt viktig jämställdhetsfråga. Jag vill absolut inte att det bara ska vara Tures pappa som kör bil. Än så länge har vi ingen bil. Alltså - ingen kör. När vi nån gång köper en och Ture fattar, då MÅSTE jag komma igång. Inte bara för min skull. Utan också för Tures syn på kvinnor och män.
Mälan! Hej! Roligt!
Vilken underbar historia. Precis så tror jag också!
Visst har ni två nu? En ganska liten?
Och du, rädd? Jag kommer ihåg dig som den enda som vågade säga emot mig i hela Sundsvall! :) Men alla har vi rädslor längst inne, som inte är så farliga som vi tror!
Kram!
Lövet! Åhh, vad jag är stolt över dig! Att du vågade! Känns det inte lite bra iallafall? Bättre än om du inte frågat? Vi får inte större prövningar än vi klarar av. Och du. Jag fick jobba på P ett år innan han fattade att vi skulle vara tillsammans... :)
Linn. Fina Linn. Jag tänkte på dig också när jag skrev. Och jag är övertygad att du kommer att ta tag i det där när du är redo. Både för Ture och din egen skull!
Och bra förslag på inlägg! Gästblogg av dig? Annars får jag försöka tänka ihop något..
Kram!!
mm tack tjejer, det kändes i alla fall bra ;) idag har jag grävt ner mig i sport och inte tänkt, dessutom vann Frölunda så då gör jag som jag brukar, flyr in i sportens värld en stund... skönt. Fråga mig efter måndag när jag träffar henne i köket igen om de känns bra eller inte. Kram på er och att totalt okända människor kan ge stöttning ;) tack! Ps: Så Petter fattade efter bara ett år ;)
Jag hittar den inte - balansen. Tänkte att du/ni kanske skulle kunna hjälpa mig. Undrar också om du och/eller syster har några tankar om det där med ayurveda och olika kroppstyper.
Linn: Jag ska fundera. Och jag hittar den inte alltid heller. Ska fundera. Och kolla med systern också. Och det där smarta terapeuten! :)
