Lite om vänskap.
Vi bor ganska litet. 60 kvadrat. Men då räknas väggarna också, och de är av sten och ganska tjocka.
Så visst var vi lite osäkra på hur det skulle funka när en till familj kom hit på besök en vecka.
Men det gick helt fantastiskt bra. För jag tror det är så. Att för att äkta vänskap ska kunna bildas så krävs det att alla inblandade är sanna mot sig själva. Och det är den här familjen. De växer och växer hela tiden och vågar prata om det som allra mest skrämmer dem men också vad som gör dem lyckliga.
Kväll efter kväll satt vi och åt och pratade och samtalsämnena tog aldrig slut. Berusade av känsloadrenalin istället för av alkohol.
Jag har ofta känt att jag aldrig riktigt lyckats förmedla allt det jag tänker på till andra än min egen familj. Och nu för första gången möttes jag av ansikten som bara ville höra mer och mer och mer. Öppna, ärliga ansikten som inte är rädda vare sig för sina egna eller andras känslor. Och som jag själv sen får lika mycket tillbaks från som jag själv har gett.
Jag är sjukt imponerad av största lilla familjen.
Aldrig har jag känt mig närmare en annan familj och det berodde inte alls på det lilla lilla huset. Här är två av tre delar.
Så visst var vi lite osäkra på hur det skulle funka när en till familj kom hit på besök en vecka.
Men det gick helt fantastiskt bra. För jag tror det är så. Att för att äkta vänskap ska kunna bildas så krävs det att alla inblandade är sanna mot sig själva. Och det är den här familjen. De växer och växer hela tiden och vågar prata om det som allra mest skrämmer dem men också vad som gör dem lyckliga.
Kväll efter kväll satt vi och åt och pratade och samtalsämnena tog aldrig slut. Berusade av känsloadrenalin istället för av alkohol.
Jag har ofta känt att jag aldrig riktigt lyckats förmedla allt det jag tänker på till andra än min egen familj. Och nu för första gången möttes jag av ansikten som bara ville höra mer och mer och mer. Öppna, ärliga ansikten som inte är rädda vare sig för sina egna eller andras känslor. Och som jag själv sen får lika mycket tillbaks från som jag själv har gett.
Jag är sjukt imponerad av största lilla familjen.
Aldrig har jag känt mig närmare en annan familj och det berodde inte alls på det lilla lilla huset. Här är två av tre delar.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Finast!
Ibland skriver jag finast mest som ett ord, ett ord för att säga hej, och liksom utan att reflektera över det. Nu skrev jag det från hjärtat djupt, djupt där inne.
Blev alldeles gråtig av ditt inlägg. Och du vet ju att jag håller med om att det var helt fantastiskt. Varje stund, varje plats, varje minut, varje samtal, varje fördjupning, varje kaffe, varje skratt och varje allt annat. Det var en magisk resa, magiska stunder. Relationer som växte sig starkare hela tiden. Och människor som växte hela tiden - kanske allra mest jag, med hjälp av alla dina kloka ord.
Jag är så glad över allt vi upplevde och hoppas på att vi fortsätter utveckla vår vänskap ännu, ännu mer under en lång tid framåt!
Tusen pussar och kramar finaste vännen!
Trackback
