Miokärlek (eller "spöstraff på den som väcker honom").

Mio hade inte fått så mycket näring de sista veckorna i magen pågrund av min förgiftning. Läskigt ord det där med förgiftning. Hursom så vägde Mio 2950g. Vilket inte är så lite egentligen men lite för att vara honom. Han skulle egentligen varit en tyngre bäbis så att säga.

Det har Mio tagit igen nu. Han äter rätt mycket. Eller nej. Fel av mig. Mio äter nästan hela tiden. Ibland 12 timmar i sträck med små korta avbrott för sömn. När han började äta ordentligt efter två dagar gick han upp 50 på ett dygn. Genomsnittsbäbisen går upp 20.

Igår var barnmorska Anita här och vägde honom. Han hade gått upp 500 g på en vecka.
Genomsnittsbäbisen då undrar du? 150-300 g enligt Anita.

Mio äter en hel del alltså. Ibland sover han. Då gör vi likadant. Så mycket annat har det inte blivit.
Så visst har det varit kämpiga dagar.
Det enda som är säkert är att han är värt det. Mer än någon annan någonsin varit. Han är vår Mio. Det finaste jag någonsin varit med att skapa. Och det bästa vi vet.

Jag har lärt mig massor om mig själv de här dagarna. Om hur fantastisk pappa Petter är. Och att jag kanske kan klara av det här att vara mamma ändå.

De senaste dagarna har det också blivit mer o mer av det mys som alla har sagt att deras två första veckor har bestått av.
Ärligt eller inte. Välj själv.

En Mio kikar fram.


Bloggtema bäbis.

Det kommer bli en hel del bäbis och rätt lite annat på den här bloggen en tid framöver. Ni är härmed förvarnade. Ni som saknar de italienska fotbollsanalyserna kan ju ringa Petter. Tveksamt om han svarar dock, han har lite annat för sig.








Get ready.

- Mamma!

- Ja, Kryp, vad är det?

- Jo, jag tänkte fråga, vad ska ni göra idag?

- Jag vet inte riktigt, vaddå då?

- Jo, jag tänkte föreslå att ni verkligen skulle utnyttja den här dagen. Göra något riktigt mysigt bara du och pappa. Du vet, en sån där dag som ni är så bra på. Med promenad, fika, läsning, god mat och kanske en film.

- Jaha. Jovisst kan vi det. Av någon särskild anledning eller?

- Nej. Jag tänkte bara att det kunde vara en bra idé just idag.

- Ok. Ja men då gör vi väl så då!

         

Övertalningsförsök.

- Kryp!

- Japp, härinne är jag. Vaäreom?

- Tänkte bara höra om du var pågång?

- Hmm.. Oklart.

- Ok. Men du vet. Fyra av våra bästa killkompisar har ju fått sina söner nu de senaste veckorna...

- ....ja, asroligt, hälsa från mig!

- Ja, absolut, visst. Men du vet när ni sen ska spela i samma five-a-sidelag/förstafemma/innebandylineup så kommer ju du vara minst och yngst.

- Fast också smidigast och snabbast.

- Ja. Jo. Förvisso.

- Så jag tar det lugnt här inne en stund till.

- Suck. Ok.

Rapport innifrån en bubbla.

Idag när vi äter lunch:

Marie: När är det man ställer om klockan? Är det nästa helg eller?

Petter: Ja, kanske det. Jag vet inte.

Varpå vi släpper ämnet.

Men så läser jag på någons twitter om att det var så jobbigt igår att tappa en timme. Mina misstankar väcks litegrann. Men jag tänker att vi kan ju knappast ha missat det om det var igår. För säkerhets skull går jag ändå och kollar petter armbandsklocka. Den visar tiden 1730. Övriga klockor i lägenheten, digitala saker som mobiler, datorer och dvd, visar 1830.

Börjar ana oråd.

Går in till Petter som är inne i badrummet.

- Du, kommer du ihåg att vi funderade på när det var dags att ställa om klockan?

- Ja.

- Jag tror att det kan ha varit igår.

- Hmm.. Ja, jag läste faktiskt på Lance Armstrongs twitter att han var trött eftersom han hade tappat en timme. Men vi kan ju inte ha missat det?

- Jag tror faktiskt det. Mobilerna och så verkar ha ställt om sig själva.

- Hihi. Oj då.

Ganska mysigt ändå tycker jag. Att vi är så inne i vår väntansbubbla med så liten verklighetsanknytning att vi inte bara missar det i några timmar, utan i ett helt dygn utan att påverkas ett dugg av det.

Nurgul.

Petter har fått mail från sin revisor som bekräftar att hon fått in alla hans fakturor och kvitton:


"Ja, tack det har kommit och Nurgul har börjar bokföra in allt."

Nu undrar jag vem Nurgul är.

Är det:

1, Revisorns fantasikompis från Sagan om Ringen?

2, Ett bokföringsprogram?

3, Den indiske praktikanten som bor på kontoret och betalas svart med NAN-bröd?


Dagens dag.

- Hej Kryp.

- Hej hej.

- Har du det bra?

- Alldeles utmärkt tack. Varmt och skönt och mat hela tiden. Fin fint!

- Mmmm. Du vet vad det är för dag idag va?

- Ja, lördag va? Åhhh, ska du äntligen äta lite godis? Ta lite sura nappar isåfall?

- Nej, det ska jag inte. Och det är dessutom inte bara lördag. Det är det 27:de mars.

- 27 mars. 27 mars... Hmmm.. Det är någon liten klocka som ringer.. 27 mars. Var det idag jag hade bokat njurarna att rena fostervattnet.

- Nej, det var det inte. Det var en annan sak som var bokad idag.

- Jaha. vad kan det vara då då. Chelsea-Aston Villa. Ja, men den matchen lyssnar jag ju på härigenom redan. Fast du kan be pappa skruva upp lite kanske. Det hörs lite dåligt här inne.

- Jajaja. Jag ska göra det. Men du. Du kommer inte ihåg vad mer du skulle göra idag?

- Nej, jag är ledsen mamma. Jag kommer faktiskt inte ihåg. Jag brukar ju skriva upp viktiga saker men nu har kulspetspennan blivit förstörd av allt vatten här inne.

- Men Kryyyyypet!!!

- Ja.

- DU SKULLE JU KOMMA UT IDAG!!??

- Jaha ja. Var det idag. Njeaa.. Alltså det passar dåligt idag alltså. Vi får se. Vi kan väl höras senare i veckan och boka en ny tid. Jag hör av mig! Ok. Måste sticka nu. Puss mamma!

Pajjad.

Lite höga ambitioner idag. Bakade citronpaj och tvättade. Det tog energin. Nu blir det gröt till middag.

Det här är inte gröten alltså. Det är citronpajen.




Varför har du gjort det Petter?


Att minnas.

Vi var på begravning igår. Om hur en begravning skulle kunna anordnas skulle jag kunna skriva mycket om. Men inte nu och inte här.

Istället två reflektioner:

1, När alla kom fram och sa adjö efter minnesstunden så sa de "Hej då" till Petter men "Hej då och lycka till med allt" till mig. Varför är det bara jag som ska lycka till, ville jag fråga.

2, Det serverades en tårta som såg ut att vara världens godaste. Frukttårta med massor med grädde. Petter och jag kommer in efter att ha varit ute och tagit lite luft, sätter oss ner och ser bakverken stå utställda på bordet:

- Är det bara jag, eller luktar det inte magiskt gott i hela rummet? Frukt, socker och grädde. Åhh, det här var värsta sockerprövningen någonsin.

- Luktar? Det räcker inte. Den talar till mig. "Eaaaat meeeeeee. I was maaaade for yoooou."

Sen gick det hela överstyr. Petter reste sig upp och alla trodde han skulle hålla ett minnestal. Men han började skrika och hålla för öronen istället.

- Stooop! Stop talking to me!! I want it you!! Stoooooooop it!!!!

Och det var Petters första möte med min släkt. Efteråt kom min morbror fram till mig:

- Ehh du. Vad hände med den där elitfotbollsspelaren?

Kliv fram hockeytöntar.

Alltså. Alla smygläsande hockeynördar. Jodå, jag vet att ni är där ute.

Jag behöver er hjälp med en sak.

Det är nämligen så att jag har en idé. Jag har suttit och tittat på det eminenta programmet Målextra där man får följa alla, ja alla, hockeyns kvartsfinaler. Vilken programidé. Fantastiskt. Och så har de dessutom spetsat till det med en programledare med ett riktigt ulligt vikingaskägg. Mmmmm. Och det är ju kul. Men nu tänker jag såhär:

Skulle det inte bli otroligt roligt om man bara struntade i, och tog bort både iceing- och offsideregeln? Jag tycker att det känns som en helt fantastisk idé. Alla kunde åka var de ville och passa till vem de ville. Det skulle ju bli ett härligt kaos, skulle det inte? Och dessutom sätta höga krav på alla spelarna så att de kanske iallafall kan närma sig fotbollsspelarnas överlägsna fitness liiiiiite.

Nu skulle jag vilja veta varför det inte går? Kan någon berätta varför man aldrig provat det? Eller har man?

Från det till ett exempel på att min mamma känner mig rätt såbra.

- Vad ska du göra ikväll då? Laga någon mat?

- Mmm.

- Och kanske titta på Petter?

- Mmmm.

- Fast du kommer spela data-spel samtidigt va?

- Hmm.. Mmmm...

Goingawayparty.

- Hej Kryp

- Hej hej!

- Hur är läget såhär på förmiddagen?

- Bara fint. Jättepigg. Verkar bli en fin dag! Men du verkar lite sliten mamma?

- Ja, du kan inte gissa varför?

- Hmmm, syftar du på min lilla fest?

- Lilla fest???

- Jajaja. Jag vet att du sa att jag bara fick ta hem en kompis. Men det var ju min avskedsfest och navelsträngen sa till levern och levern till njuren och då ville ju njuren ta med den andra njuren och om njurarna fick komma så kunde jag ju inte neka mjälten heller!!

- Mmmm. Sen sa vi ju innan också att de fick stanna till halv ett men inte längre. Så blev det inte riktigt va?

- Nej, jag vet, fast du sa ju inte till, knackade i vägen eller så?

- Det gjorde jag ju visst det. Framåt tre där så tyckte jag att jag gjorde en tydlig signal.

- Jaha. Oj. Hmm. Alltså, jag trodde nog det var basen. Det var fullt fart på dansgolvet då.

- Jo tack.

Uppdatering.

Kryp är nu officiellt fixerad.

Petter lagar specialrätten fläskfile i vitlökssås med ris och sallad.

Jag äter chips.

Michael Sheen - in på topp 3.

Det är något med den här killen. Skådespelaren Michael Sheen. Bevis?

Jo, jag satt nyss och tittade på ett program som heter Top Gear. Det handlar om bilar. Ja, just det bilar. Skulle jag säga vad jag är minst intresserad av i hela världen så skulle svaret mycket väl kunna vara bilar.

När Kryp börjar peka på saker och säga Dää, Däää, Däääääää så kommer svaret vad han än pekar på för bil bli:

- Ja, just det. En bil.. Mmmm.. En bil till ja.. Japp, en bil där med.

Inga märken alltså. Då får han vända sig till sin pappa
(eftersom han är sån expert på bilar *host*).

Aja, jag ville ju egentligen bara att ni skulle förstå att det är något speciellt med den här killen. Han var nämligen med i det där bilprogrammet. Och jag tittade ändå. Jag skulle nog säga att han är min tredje favvokille just nu. Nästan men bara nästan lika charmig som ettan och tvåan på listan.




Längtan.

Petter är ute och springer.

Jag det också vill. Snart snart... Eller ganska snart. Eller när kroppen vill igen. Hoppas snart.

Det regnar manna.

Fast manna utan socker då. Jag är otroligt tacksam mot sockerbojkotten just nu. För annars skulle jag äta ihjäl mig på lösgodis, kakor, choklad och glass.

Jag är nämligen så otroligt hungrig hela tiden.

En "vanlig" ätdag i 39:de veckan:

0900 - Frukost med en stor tallrik gröt med blåbär, banan, nötter, linfrön, russin.

1000 - En andra frukost med kaffe, juice, mackor och kex. Och frukt.

1100 - Mellanmål med mer kex eller fruktsallad.

1200 - Lunch

1300 - Smoothie

1400 - Eftermiddagsfika med te och mackor. Lite frukt kanske?

1600 - Oftast mer frukt. Eller chips. Jag var så glad när jag tröttnade naturchipsen vi brukar köpa. Sen re-upptäckte jag Pringles. Say no more.

1700 - Middag

1800 - Frukt. Tur att det finns många olika sorter.

1900 - Kvällsfika med varm mjölk och massa kex. Eller smoothie. Eller OCH smoothie.

2100 - Te. Kanske några kex. En apelsin. Varför inte.

Tänk er att alla mellanmål och all frukt skulle ersättas av sockersaker.

Kom nurå Kryp - vi har ju packat!


Dagens fika.

          

Äppelkaka:

Skär så många äpplen och bananer som du vill ha i bitar. Lägg i en form som du tycker passar. Vill du så kan du ha smör och ströbröd i först. Häll på den sortens nötter som du tycker om. Sen på med lite honung och kanel. In i ugnen i 25 minuter eller tills du tycker det är klart är nog ännu bättre. Kanske 175 grader ungefär.

Petters kommentar innan den åkte in i ugnen:

(med skeptisk röst): Hmmm. Var är degen?

Men sen blev han nöjd. Kan ha någonting att göra med att han upptäckte att det serverades grädde till...

"There would be no Derby County without me."

Ibland ser vi bra filmer. Sådana där som jag kommer på någon vecka efter att "den där var bra". Det här var en sådan.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
Välkomna.

Vi heter Marie, Petter och Mio.

Vi är en vanlig familj som bestämde oss
för att bryta invanda mönster och skapa
vår egen lycka.
För ett år sedan sålde vi lägenheten i Stockholm, packade två resväskor och flyttade till Spanien. Nu bor vi i Sverige igen men forsätter att skapa vår egen lycka här.

Vi tror på att ta
ansvar för sig själv
och att barn föds som de ska vara och vi föräldrar får delta i
deras utveckling.

Och så tror vi på kärlek.

Kontakt: [email protected]


Visst vill du skriva in din e-mail och få ett mail när vi skrivit nytt:

RSS 2.0