Kom hem nu då, vi kan betala!
Utmaning.
Är det bara jag som märkt att Petter inte bloggat på elva dagar? Ska vi se hur många som kan skriva en kommentar här under och uppmana honom att skärpa sig, så kanske vi kan få ordning på det här igen?
Kom igen!
Hans ursäkt är för övrigt att han inte har några idéer och att han bara kommer på korta inlägg, typ twitterinlägg. Så nu är hans idé att istället starta en twitter. Ett nytt projekt på allt annat alltså. Absolut rätt lösning älskade du...
På tal om jämställdhet, eller nåt.
Nyhetsredaktören vid desken skämtar om att han tycker att jag ska toppa på Tiger Woods otrohet.
- Men Marie, det blir ju jättebra... "Tiger Woods har nu gått vid hole i one till hole in two." Moahahahaha..
Hmmm..
Frågor söker svar.
Tror du att du någon gång fått ett jobb bara för att du är snygg?
- Nej, jag känner mig inte så snygg. Fast jag kanske inte hade fått jobb om jag haft en stor böld i pannan.
När ni har redaktionsmöte, kommer du då med mer idéer om att göra reportage om kvinnliga idrottare.
- Nej, det kan jag inte påstå.
Varför inte?
- Jag kommer med förvånasvärt lite idéer överhuvudtaget faktiskt.
Känner du krav på dig att vara mer kunnig än dina manliga kollegor?
- Alltså, jag kan väldigt lite. Och minns ännu mindre. Någonsin hört om google?
Känner du att du måste förbereda dig mer inför ett jobb än dina manliga kollegor. Gör mer research, skriver fler frågor osv...?
- Nej, jag förbereder mig aldrig särskilt mycket. Ställer mest de frågor jag känner för just då...
Vill du att det ska kommas in fler kvinnliga sportjournalister?
- Njaea. Eller jovisst. Men inte om det kommer rapporteras om konståkning och ridning och sånt då. Football, we like football!!
Kärlek vs Rädsla
Jag har sett filmen förr men aldrig har den talat till mig som nu. Det kan ha något att göra med att jag återigen lyssnade på hans sommarprat förra veckan, och tog åt mig saker som jag knappt hört att han sagt förut.
Pollak säger att vi föds med endast en känsla och det är kärlek. Det är den enda grundkänslan.
Under vår uppväxt så lägger vår omgivning på oss en till, rädsla. De två känslorna är sedan dem som vi går igenom livet med. Kärleken bygger och rädslan river ner. Kärlek gör att vi utvecklas och rädslan stänger oss inne. Eller helt enkelt:
Kärleken älskar och rädslan hatar.
Lyckliga och fullt närvarande i våra egna liv blir vi inte förrän vi endast känner kärlek.
Jag tror mer och mer på det här och känner starkt hur det påverkar mig i mitt eget liv. Mitt problem just nu är att jag är extremt känslig mot all rädsla som finns runtomkring mig. Så nära. Och det behöver inte ens vara något så stort som att en liten ort i Skåne inte släpper in flyktingbarn. Det räcker med en spydig, hatisk eller bara onödig kommentar om något på teve, som bara synliggör någons rädsla.
Det är läskiga insikter men också väldigt väldigt hoppfulla.
Fullt upp.
Ja, det är vad JAG gör alltså. Vissa har annat för sig.
Sluta Kisa.
Dagens tips.
Stoke - Portsmouth. Petter Johansson kommenterar.
"Du vet att du vill kolla....."*
*ska sägas med Paradise Hotel-reklamröst.
Recept och frånvaro och så.
Nu är vi hemma. Fast nu jobbar vi. DET hindrar ju dock inte att vi bloggar.
Saknar du Petter kan du titta på Sunderland - Arsenal idag.
Jag uppfann ett nytt recept igår. Har börjat att läsa boken "Äkta vara" om hur man kan välja mat utan tillsatser. Jag försökte igår på Coop. Det är inte lätt men det gick. Och det blev:
Couscous-sallad med sötsursmarinerad kyckling.
- Stekt kyckling i strimlor som marineras i en timme i marinad gjord på thailändsk sötsur sås, soja, flingsalt och citronpeppar.
- Couscous-sallad med cous-cous, svarta bönor, ruccola, rödlök, soltorkade tomater och fetaost.
Jag höll på att gå i fällan när jag tog ett paket ekologiska svarta bönor. Safe trodde jag. Men där hade de minsann tryckt ner lite sötningsmedel. Ja, jag säger då det.
Störd och stördare.
Den började med:
1, Du tar dig mer tid att vila och ta hand om dig själv.
Det var ju ok. Men sen kom nästa punkt:
2, Kompletta främlingar tittar på dig.
Det var alltså en fördel med att vara gravid? Att folk stirrar på dig? När någon tittar på mig vill jag, vare sig jag är gravid eller inte, gå fram till dem, trycka upp de mot väggen och skrika:
- Vad fan glor du på?? Sluuta titta på mig!!!!
Men ok. Sen kom nästa fördel och den var ju så sann så att jag glömde att föregående punkt var idiotisk:
3, Du får större bröst.
Jaaaaa! Hurrra! Min största önskan i livet är uppfylld. Nu kan jag äntligen leva upp till samhällets sjuka ideal. Herregud.
Nej, det blir inte fler punkter, jag läste inte fler.
Alla kan ju inte skriva fina inlägg.
Marie (mms på en full tunnelbaneperrong):
...och ALLA pratar finska!!
Petter:
Stackare.
Marie:
Mmmm. Finaste bloggen du skrivit! Kan du koka ägg åt mig? NU!
Petter:
Oj, ok! Men du är ju bara på Gärdet än eller?
Marie:
Ja, men det tar ju en stund om du ska hinna googla på "koka ägg" först också.
TGIF
Smör också!
Mailigt roligt.
Han:
Rätt ska vara rätt! Det är rätt Marie. Å andra sidan tycker jag vi borde ta ett principbeslut i uppfostringssyfte och stava Tallingers förnamn Kenneth. Han kan ju för fan inte gå omkring och stava Kenneth Khennet. Det som den där Jöran Hägglund. Jöran?!? WTF? Eller Benkt Eurenius. Fast han dog nyligen så honom kanske man ska låta vara...
Annars? Allt bra med den där saken i magen?
Jag:
Haha, jag vet, det är helt stört att stava Khennet så! Egentligen borde man ändra bara för att lära honom veta hut.
Saken i magen verkar må bra och växer som attans.
Han:
Döp honom till Åke, men stava det Eaux-Que. Eller bara Khennet.
Yogasystern mailar.
Visste du att till och med Elvis gjorde yoga?
Ska vi säga så då...
Marie: Du, Monstret. Det är jättekul att du börjat röra dig och ge dig till känna där inne...
Monstret: Ja visst är det.
Marie: ...men kanske måste du inte hålla mig vaken mellan 00:00 och 02:00 när jag ska upp och jobba klockan 03:00.
Monstret: Hmm, jo men alltså, det är då det är roligast.
Marie: Varför då?
Monstret: Vet inte.
Marie: Ok, men ska vi säga att vi håller oss aktiva på dagen och lite lugnare på natten då?
Monstret: Får se. Ska se vad pappa tycker först.
Monstrets favorit.
Ylle, ylle, ylle på er yllingar.
I fredags gick min chef igång på vår blogg. Han pratade en kvart tror jag om att den är så otroligt "helylle" (hans uttryck, jag är under 40 och vet knappt vad det betyder).
- Ni skriver ju ingenting annat än att det ska bli fred på jorden, vad ni åt till middag eller vilka biljetter ni givit varandra. Herregud. Så otroligt puttinuttigt (återigen, hans uttryck, jag pratar inte så).
Nu var hela redaktionen iofs på väg till firmafest, det kan vara så att det hade någonting med det att göra.
Men jag tycker min chef är hyffsat cool så min första reaktion var att vi kanske skulle spetsa till bloggen lite. Vara lite cyniska, hetsa lite och framförallt kanske vara lite bittrare. Men sen insåg jag att jag redan haft så många sådana bloggar och tankar.
Nu är jag trött på att vara bitter, cynisk och allmänt halvolycklig. Nu är jag kär, lugn, tillfreds och otroligt lycklig! Speglar bloggen vår lycka så är det väl som det ska.
Och egentligen var det ju inte det som den här bloggen skulle handla om. Jag skulle bara berätta om att jag idag legat en halvtimme och tittat på min mage där Monstret skapar små bubblor med sina Pippokänsliga fötter. För det är viktigast för mig just nu.
Den här Fredde, den är BARA till dig!
