Följetång: Familjen, del 2.

Presentationen av dom som bor här med oss i Hammarby Sjöstad fortsätter. Idag med lägenhetens äldste och mest ärrade medlem.

Han heter Rojo och har vandrat vid Petters sida sen barnsben. Rojos liv har gått upp och ner som en berg- och dalbana. I unga år var han en normal teddybjörn som mest av allt bara ville gosa. Men flytten till Stockholm tog hårt på Rojo och han tappade identiteten någonstans runt Stureplan.
- Det kändes som om jag flyttade ifrån en bit av mig själv när jag lämnade Sturefors, har han sagt i en intervju en gång.

Och när Petter dessutom träffade Marie kände sig Rojo bortglömd och vände sig till de enda vänner han hade kvar, drogerna.


                 


Men nu är Rojo påväg tillbaka och han påstår själv att han inte rört något starkare än kaffe de senaste 9 månaderna.

Petter
: Hej Rojo…Du, när jag försökte ta kontakt med Dig för den här intervjun så var det väldigt svårt att få tag i Dig. Vill du inte göra det här så kan vi strunta i det.

Rojo
: Ja, nej, jo… asså…Det har vartit en jobbig tid... Men fuck it… shoot!

Petter
: Okej, då kommer frågorna här....

Rojo
: Si…gringo si!

Namn: Luis Fernandez ROJO Nuno Edison Arantes Felipe Gomez Vasco Antunes Coimbra

Ålder:
 Äldre än jag kan minnas.

Född:
På Östgötaslätten.

Intressen:
Doppa mina luddiga händer i burkar med marmelad och honung. Hehe, allvarligt, det tar fan år att få bort haha!
Annars softar jag mest. Jag brukar gilla att ligga uppe på hyllan med pocketböckerna. Där trivs jag. Dessutom finns det två pandor här, dom jävlas jag med en del.

Kännetecken: Va fan är det för jävla skitfråga??

Favoritmat:
Svart kaffe, tacos, pandor, och sen såna där drinkar som Keith Richards alltid tog….eehh… Screwdrivers ja…så hette dom…

Favoritmusik: Rock, inget massproducerad skit dock. Inget som utgivits efter 1990. Tidig Nirvana går också bra, gärna inspelat på ett kassettband (favoritmärke BASF) i ett garage i Seattle.

Favoritämne i skolan: I dropped out years ago… Minns inte...

Inkomst: Ingen inkomst, men sitter på grymt mycket stålar ändå.

Förebilder: Keith Richards, Jim Morrison, Christer Ulfbåge

Älskar:
Höst, regn, ångest, Campbells tomatsoppa.

Hatar: Kommersiella radiokanaler, fnittriga tjejer, fula pandor.


Kommentarer
Postat av: Storasystern (och faktiskt ägare till Pandu. Eller var det Do?)

Vilken tur att det inte finns några fula pandor!

2009-10-05 @ 18:04:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Välkomna.

Vi heter Marie, Petter och Mio.

Vi är en vanlig familj som bestämde oss
för att bryta invanda mönster och skapa
vår egen lycka.
För ett år sedan sålde vi lägenheten i Stockholm, packade två resväskor och flyttade till Spanien. Nu bor vi i Sverige igen men forsätter att skapa vår egen lycka här.

Vi tror på att ta
ansvar för sig själv
och att barn föds som de ska vara och vi föräldrar får delta i
deras utveckling.

Och så tror vi på kärlek.

Kontakt: [email protected]


Visst vill du skriva in din e-mail och få ett mail när vi skrivit nytt:

RSS 2.0