The great escape.


K.L.A.D.D

Visst ser det ut som om bilden är arrangerad? Som om vi har sagt till Mio:

- Kan du kladda extra mycket trots att du inte brukar det? Sen ta tag i skålen och låtsas som om du brukar äta från den istället för från skeden. Och kan du låtsas som om du blivit lite arg för att vi inte tillräckligt snabbt gav dig skålen.

- Javisst mamma och pappa. Allt för er och bloggen. Men sen vill jag att ni torkar av mig och låter mig äta med skeden som ni matar mig med.

- Tack Mio. Ja Mio.




Aoooch Mio, that really hurts Miooo.*





*Om du inte förstår, sök på "Charlie bit me" på Youtube...

Mio, vår Mio.

Mio, vår Mio behöver inget guldäpple för att vara magisk. Det räcker med ett rött.


Happy friday.


Som sagt.


Idag blev en dag på stranden.


El riddle.

Hur kan man av detta kort utläsa att Mio är min son?

Första rätta svaret vinner en tröja med texten: "Soy jefecito".


Lev sant och bli trodd.

Jag läste något klokt:

I dagens västerländska samhälle är det mycket vanligt att du försöker uppmuntra ditt barn till en livsstil som du inte själv orkat välja. Innerst inne vet du att du "borde" ta hand om dig bättre. Äta mindre kött, socker och fett. Dricka mindre alkohol. Röra på dig mer. Meditera mer. Tänka bättre tankar om dig själv.

Men du orkar inte. Det är ju så mycket annat som ska hinnas med innan du har tid att fokusera på din egen hälsa. Karriären ska fixas," vännerna" ska träffas, drinkarna ska drickas och kläderna ska köpas.

Däremot vill du att ditt barn ska kunna leva och sköta om sig så som du aldrig gjort. Du uppmuntrar ditt barn att äta mycket frukt, inte svära, röra på sig mycket och kanske framförallt: Du uppmuntar ditt barn till att leva sitt eget liv, vilka val det än innebär och vad samhället än har att säga.

Frågan är då om det överhuvudtaget är möjligt? Frågan är om ditt barn någonsin kommer att välja sitt eget liv om inte du först visat att det är möjligt. Hur ska ditt barn lära sig stå emot allt yttre tryck när du aldrig klarat av det eller ens gett det en chans?

Så fråga dig själv. Vad uppmuntrar jag mitt barn till som jag själv inte gör? Och hur stor chans har jag att lyckas? 

Vore det inte enklare att vara sann mot dig själv och först skaffa dig det liv du vill ha? Lev på det sätt som du innerst inne vet är rätt för dig. Så kan du på så sätt visa ditt barn ett alternativ. Alternativet att välja det liv som just ditt barn vill ha. Det liv som står skrivet i stjärnorna att det ska få.

Hör du det Mio? Nu kör vi! All in!




Glädjens lunch.

Untitled from Marie Barrling on Vimeo.


Till Ture.

eJ TurEE, vile bara seJa at min favofjugt ågså äR pärsjiga!!!!


Vikhjälp.

Lösen: Miolin

Untitled from Marie Barrling on Vimeo.


God Morgon

Härligt med onsdag. Skaffa dig en bra dag.


True colours.

             

Morgonlek.


En Mio tack.


Letandet.



- Mamma har du sett den där?

- Vilken?

- Jamen den där du vet?

- Men vilken Mio?

- Den där blåååa du veeet..

- Nej, jag vet inte Mio, du får leta i leklådan...

- Åhhhhhhhh.....



- Haaallå, är du där nere?? Hallå!!!!

- Mio, du kanske får sträcka ner handen och röra runt lite?

- Är du galen, vem vet vad som kan finnas där nere?!!!

- Ok, fortsätt ropa då?

- Ja, jag ska. Hallååååå!!!



- Ähh, nu sträcker jag ner handen, det får bära eller brista.....

- Lycka till Mio!



- Waaaahaaaaooooo!!!!

Barnvakt.


graTis Momo påå födlesdgen!!ffQQ!!!

Lösenord: Miolin

Untitled from Marie Barrling on Vimeo.


Seis meses.

Är det Mio?

Ja.

Vad bra att jag fick tag på dig. Jag läste ditt pressmeddelande att du skulle vara bortrest och inte kunde nås på din halvårsdag.

Nä. Det var det som var tanken ja.

Men kanon. Har du tid för några frågor?

Ja, men snabbt. Det är välling pågång.

Okok. Vi börjar såhär. Hur känns det?

Det känns riktigt bra faktiskt. Roligare nu liksom. När det går att göra lite grejjer.

Vad kan du göra då?

Jo, först var det ju det här med att sitta stadigt. Det var toppen tycker jag. Så mycket lättare att nå saker på lekfilten och så.

Inga olyckor?

Alltså, jag ramlar ju bakåt nån enstaka gång. Men jag brukar bli mer förvånad än att få ont. Värre iofs när jag får syn på något framför mig och liksom kastar mig för att få tag på det. Har inte riktigt kommit på att jag ska sätta fram händerna så överläppen tar smällen.

Påtal om munnen. Jag hördes ryktas om tänder?

Jajamen. Två i underkäken. Coolt.

Kan du äta äpple och så nu då?

Jorå, tänk för att det kan jag. Fast jag tycker bäst om gul persika. Och skedar. Jag äääälskar skedar!

Ehh ok? Bättre än mat?

Njea. Nej. Men det är ett dilemma det där för jag älskar att äta. Ärtor, morot, potatis, hummus, gröt, avokado m.m. Men jag gillar ju att äta på skeden också. Men när jag tagit tag i skeden så kommer det ingen ny mat på den. Det är ett mysterium... Som tur är har mamma och pappa börjat mata mig med två skedar. Fast jag har ju också två händer förstås.

Ok, några andra nya färdigheter.

Ähh, jag vill inte hålla på och räkna upp allt. Men okok. Jag kan resa mig upp också. Om det lockas med frukt.

Om du måste välja ut tre saker som är bäst med livet då Mio. Vilka blir det. 

Pappa. Mamma. Och mina fötter. Oj, det blir ju fyra. Ok. Vänsterrfoten.

Tack Mio. En sak till bara. Har du någon bild vi kan ha till artikeln? 

Men herregud. Jag måste iväg. Men okok. Jag mailar över några från helgen i Barcelona.

 

Be your own gardener.

Min mamma säger många kloka saker.

Häromdagen berättade hon i ett mail om något som hon läst i en bok. Om relationen till sitt barn.

"Föräldrar kan fungera som trädgårdsmästare och barnet som trädgårdsmästarens lärling. Du hjälper honom att i små etapper få sin trädgård att frodas och blomstra. Samtidigt som du har din egen trädgård där du odlar och får det att blomstra."

Väldigt klokt tycker jag. Det är så lätt att glömma bort att sköta om sin egen trädgård och tro att alla tjänar på om du bara sköter om ditt barns. Och fyller alla dagar med aktiviteter som ska vara till för barnet. Så att du glömmer bort dig själv, och att dagarna också är dina.

Här en film på lite samma tema:



Tillägg. Just i detta nu har Petter och Mio uppfunnit en ny lek. Mio ligger på golvet på rygg och Petter sparkar lite på honom. Mio kiknar av skratt. Han är förövrig ett halvår idag. Mio alltså. Ska försöka fixa en intervju sen.

Updatos.

Det har inkommmit förfrågningar om vad vi gör här, och hur vi har det. Här kommer därför en liten sammanfattning:

Vad vi gör mycket och ofta:

- Äter fruktsallad.

- Drar i snören, hår och näsor (mest Mio).

- Kliar på myggbett.

- Sover (faktiskt).

- Handlar på Hiper Simply (helt otroligt vad de har grejjer där).

- Översätter tidningar.

- Letar och hittar ekologiska affärer.

- Mixar saker (mest Mio, eller alltså till Mio. Mio mixar inte. Farligt ju).

- Bygger torn av klossar.

- Rasar torn av klossar. 

- Tränar på att krypa (mest Pett.. Mio).



Vad vi gör lite mindre men lagom ofta:

- Jobbar.

- Kramas (fast det var ljug, det gör vi ofta men det var så lite under den här kategorin).

- Gråter.

- Köper café con leche.

- Fotar.

- Reser och bor på hotell.



Vad vi sällan gör:

- Pratar i telefon.

- Ser på teve.

- Köper hämtmat.

- Äter kött.

Sprickstolt.

Vad är era systrar då? Min är formgivare. Till världens bästa bok dessutom.

Jag är så stolt så jag kan spricka. Min syster är bästa exemplet på att det går att bli precis det man vill. Att man inte behöver fastna i det invanda, det man ska göra. Det går att bryta sig loss och leva livet istället för att bara leva ut det.

Vill du också göra det? Köp boken. Eller skaffa en syster som min.


Välkomna.

Vi heter Marie, Petter och Mio.

Vi är en vanlig familj som bestämde oss
för att bryta invanda mönster och skapa
vår egen lycka.
För ett år sedan sålde vi lägenheten i Stockholm, packade två resväskor och flyttade till Spanien. Nu bor vi i Sverige igen men forsätter att skapa vår egen lycka här.

Vi tror på att ta
ansvar för sig själv
och att barn föds som de ska vara och vi föräldrar får delta i
deras utveckling.

Och så tror vi på kärlek.

Kontakt: info@miomedia.se


Visst vill du skriva in din e-mail och få ett mail när vi skrivit nytt:

RSS 2.0