Kanske måste tänka om.

Alltså jag vet inte. Jag sa ju att Classic Kanel var mitt favoritte. Men jag vet inte längre. Det här är helt otroligt gott.


Räddningen. Eller?

Ja, herregud. Jag har varit helt rastlös hela kvällen. Gjort olika saker, men varje ungefär fem minuter i taget. Sen hittade jag det här. Och nej, det är INTE samma som förut. Den här gången kan man använda magiska formler för att vattna och så.

Petter, du får släpa bort mig från datorn när du kommer hem från Karlstad inatt!


The night of the LOST pizza.








Krav med lite kärlek på toppen.

Vissa saker stör mig. De letar sin in i mig och skapar oro i kroppen. Det bara kryper i mig.
------------------------------------
Det är så mycket som kallas kärlek som i själva verket är krav. Gester som på ytan är kärleksfulla men som egentligen är fyllda av förpliktelser.

Det som stör mig mest är att det täcks så bra. Så bra att det skapar en massa ångest hos den som minst av allt ska ha den. Ångest som lämnas över. Oftast till den som man tycker allra mest om. Allt för att själv slippa lite av smärtan. Känslan av att inte räcka till, av att inte ta vara på stunden och att inte själv skapa sig sin egen lycka.

Presenter som ges som en gåva men med medföljande förpliktelse att tacka ordentligt och sen tydligt och synligt använda det som givits. Det behöver inte vara en fysisk gåva utan kan lika gärna vara några ord på ett papper. Här får du, men då ska du tamefan (förlåt igen mamma) ge mig någonting tillbaks också.

Men det går aldrig att ta lycka från någon annan. Även om det känns så på ytan. Det skapar bara smärta.

Provocerad? Bra, då kanske det ligger något i vad jag säger. Lugn? Ännu bättre, grattis till ditt sanna och kärleksfulla liv.

More from "All is Maya".

Material är pappas landslagskläder och designer är alltså min alldeles otroliga syster. Helt jävla fantastiskt tror jag är de rätta orden (förlåt mamma).


Det är inte lätt att vara fotbollsproffs...

Här, en blogg om fotboll. For a change!

Aston Villa må ha förlorat mot Arsenal på Emirates i söndags, men det tar inte bort Villas strålande säsong så här långt. Efter en strålande intervju i Sunday Times måste jag bara få skriva om Stilian Petrov.

Stilian Petrov är lagkapten i Aston Villa. Det har han inte alltid varit.
En gång var han partykung i Sofia under sin tid i CSKA i bulgariska ligan. Han var ute sent o festade utan att tänka på effekterna. Han behandlade laget lika respektlöst som han behandlade sig själv. 
Efter för många sena nätter sa en tränare i hans närhet "Du kan bli hur bra som helst, men om du inte har hjärtat för det så blir det inget alls av din karriär".

Petrov tänkte till och frågade sig själv varför tränaren sa dessa ord till just honom. Och sen bestämde sig Petrov för att bli bäst.

1999 betalade Celtic £2.8 miljoner för honom.

Rädd och utan ett ord engelska i bagaget kom han till Glasgow. När han skulle välja lägenhet övertalades han att välja en lyxlägenhet med fyra sovrum i de finare delarna av stan. Mer än vad han behövde eller egentligen hade råd med.

Lägenheten var utrustad med en väldigt bra tvättmaskin. Men eftersom ingen berättade för Stilian hur man använde den så tvättade han sina kläder i diskhon.

Köket var också top of the line, men Petrov kunde ju inte laga mat, så han använde bara micron.

Och så de fyra sovrummen...Stilian Petrov köpte en bäddsoffa som han ställde i vardagsrummet.

Efter två månader i Glasgow hade han en mobilräkning på £6000.

Och en dag när han kom hem från träningen la han sig på rygg på vardagsrumsgolvet, dunkade händerna i golvet och grät. Han ville bara åka hem till Bulgarien igen till sin familj, det spelade ingen roll om han nånsin skulle spela fotboll igen. Efteråt har han beskrivit den där dagen på vardagsrumsgolvet som ett mentalt sammanbrott.
Men det blev också en vändpunkt då han åter bestämde sig för att försöka igen. Och han lyckades.

Ibland kan den värsta dagens i ens liv och den bästa dagen i ens liv, fakiskt vara samma dag.

Men vaffö?

Jag undrade lite över varför jag var så trött. Men så kom jag på att det ju bara var för att jag inte hade ätit någon satsumas än idag (jajajajaja, jag vet att det heter clementin men jag bryr mig inte).

Nu är ordningen återställd och jag ser fram emot mitt återstående dagliga intag på en sisådär 6-7 satsumaser.


Det verkar kul det där med barn.


















Diss.

22 december. 21:20. Vardagsrummet. 

Marie: Får jag sätta på teven och kolla om TV4 Sports uppesittarkväll har börjat? 

Petter: Ja visst. 

(kort tystnad)

Petter: Bara du stänger av igen om den har det.  

Tomten kom nästan.

Det bidde inga julklappar. Men det bidde en sån här, fast med lite annat objektiv till, 18-200:


Väntar på hjälp.

Kan någon tack berätta vilken kamera jag/vi ska köpa om två timmar. Lite snabbt sådär. Jag vill kunna ta bilder på natur, lite sport och framförallt en liten bäbis som kan befinna sig i olika ljussituationer. Jag gillar inte att behöva använda stark blixt men fifflar gärna med lite olika objektiv. En systemkamera alltså. Förslag? Tack. Tack tack.
--------------------------------------
Vi köper och ger ju inga julklappar iår. Och tar inte emot heller för den delen. Därmot så köper vi massor av saker till oss själva. As-smart.

Nej, men på riktigt så har vi bestämt iår i min familj att vi struntar i julklapparna. Man får köpa eller tillverka (se systerdesigninlägget) en julklapp som är gemensam till hela familjen men sen är det stopp. Det känns fantastiskt skönt. Förut köpte vi ungeför 7-10 julklappar var till alla i familjen. Sista hysteriska året räknade vi och det låg fler än 100 paket under granen. Och vi var bara fem personer. Ingen kom ihåg vad någon fick av vem.

Så det känns jätteskönt det här. Vi visar kärlek på andra sätt istället.

Men det kan vara provocerande att säga "tack, men nej tack, jag vill inte ha några julklappar". Eller det känns konstigt att säga iallafall. Otacksamt. Som att man berövar andra människor deras sätt att visa kärlek. Men om kärleken sitter i att köpa saker till varandra så vill jag ändå inte ha den.

Och visst, säkert kommer Monstret få en del paket nästa år. Men det finns ingen anledningen att återuppta hysterin. Tycker jag.

Jullovsaktiviteter.

Var det bara i Gestrikland som man fick sådana där fula broschyrer före loven med massa förslag på aktiviteter som typ Kultur och Fritids-nämnden anordnade?

Hursom.

 Inatt har Monstret ägnat sig åt något av följande mellan 00:00 och 03:00:

- Hoppat bungyjump med navelsträngen som lina.

- Tränat på att hoppa "bomben".

- Gjort sån där målvaktsövning när man rullar två varv och sen slänger sig mot bollen. Och sen likadant åt andra hållet.

Men det gjorde inte så mycket för jag fick en överraskning av den blivande pappan idag. Gravidmassage på Axelssons spa i Gallerian. Helt fantastiskt skönt.

Monstret goes "All is Maya".

Min syster är bäst.

Som bonus är hon också världens bästa kläddesigner (och den enda jag bryr mig om). Häromdagen var hon och hämtade en stor sopsäck med massa av våra utsorterade kläder. Nu har produktionen kommit igång. Men helt otroligt resultat. Här är några smakprov so far.




Äntligen vinter!






Historien om ett kräk.

Jag måste bara berätta om en händelse som inträffade en av mina första dagar som vikarie på en av Sveriges största sportredaktioner.

Jag var ansvarig för en kort sändning och skulle ta emot ett kort inför-inslag från en reporter som fanns på plats utomlands. För att få bättre kvalitet på inslag hade jag bett en tekniker hjälpa mig strax efter lunch.

Teknikern är dock sen in från lunchen så jag ringer upp reportern själv för att själv ta emot inslaget. Han blir väldigt irriterad eftersom det nu kommer att bli något sämre ljud. Jag försöker lugna:

- Jag är ledsen men det finns ingen tekniker här. Men jag kan ta emot inslaget.

- Det kommer att bli mycket sämre kvaliteet.

- Ja, jag vet det. Ska jag ringa upp om 15-20 minuter när teknikern kanske dykt upp?

- NEJ!! Vi måste dra från hotellet nu. Det här är ju helt otroligt. Helt sanslöst!!

- Ok, hur vill du att vi gör då?

- HUR JAG VILL ATT VI GÖR?? Jag ska tala om för dig vad jag vill. Jag vill att ni sommarvikarier börjar visa respekt för oss som är ute på jobb och slutar sitta på era feta arslen inne på redaktionen. Du har ingen aning om hur det går till därute i den riktiga världen, det är så jävla dåligt!

Efter lite ursäktande från mig (åhh, vad jag ångrar att jag det men där var jag inte då) så vägrade han fortfarande lämna något. När producenten för dagen undrade varför det inte blev något inslag så sa jag som det var. Att reportern inte ville lämna till mig. Fem minuter senare ringer min telefon. En röst skriker så högt så att hela redaktionen hör:

- Är du en sån där äcklig svallerpotta?

- Va?

- Har du skvallrat till chefen va??

- Nej, jag har bara berättat att du inte ville lämna.

- Det är tamefan typiskt. Nu får jag skiten när en liten sommarvikarie inte kan sköta sitt jobb. Aja, vi får prata mer om det här när jag kommer hem.

När vi sedan sågs för första gången två veckor senare kom han förstås inte ihåg vem jag var utan presenterade sig och började sen istället småstöta lite på mig.

Nej tack. Usch.

Dagen efter utskällningen träffade jag förresten en annan kille på redaktionen. Han var blond och charmig och bad mig fixa så att hans usb-minne kunde sitta fast på hans nyckelknippa. Men det är början på en helt annan historia.


Yepp.

Den här hösten har varit den bästa tiden hittills i mitt liv. Och då ska man komma ihåg att resten av året inte heller varit så pjåkig.




















There is a light that never goes out...

"Så kom hit o ta ett kaffedopp, vi kan sitta på min altan.
Ja, jag rostar mina mackor blott för Dig, min vän.
Och låt mig droppa lite mjölk i din kaffekopp, låt oss sitta kvar hela dan.
Tills smöret dunstat upp till himmelen..."

Så sjöng Lasse Winnerbäck en gång i tiden. Den kör han inte längre, men vi var på hans konsert på Hovet igår och både Marie och jag var överens om att det var längesen som han var så bra som han faktiskt var igår. Han strålade och visade mer glöd än tidigare.

Men det är inte därför jag är här.

Jag ska skriva om min alldeles egna fina morgon. Marie bjöd mig nämligen bjuden på morgondate med hemlig destination. Tidigt blev jag väckt nervöst gjorde vi sällskap till Hornstull. Där väntade inget mindre än ett ljuscafé. Riktigt kul!

Här hade Marie bokat en timme för frukostbuffé i ett ljusrum mitt i vintermörkret! Klädd i vita skrudar som om vi vore i himmelen fick vi kliva in i ljusrummet. Det var skönt, energigivande och lugnt.

Marie som ängel:




Petter som....präst..?



Giovanni Trapattoni - En favorit i repris

Giovanni Trapattoni. Vilken lirare.
Tränarlegendar från Italien.
2002 var han förbundskapten för Italienska landslaget under VM. Till turneringer hade han med sig 'heligt vatten' från Vatikanstaten som han hällde på marken för att hjälpa landslaget till framgång. Det gick åt skogen.

Det gjorde det också i Bayern München några år tidigare. Här kommer bilderna från den underbara presskonferensen där Trapattoni tröttnat och vill säga några väl valda ord till spelarna. Så väldigt, väldigt arg. Men så väldigt roligt. Ett härligt frispel.

Och här, en liten översättning av killens lite knackiga tyska...


No return.

Igår var det dags. Det fanns till slut ingen återvändo. Sverige vann VM-guld i innebandy. I finalen mötte de Schweiz. Sverige vann EM-guld i Curling. I finalen mötte de Schweiz.

Jag sa alltså Schweiz två gånger. En gång rätt. En gång fel. En person ringde och klagade. Det är synd om människan. Inte om mig. Men om människan.

Jag ser ju ganska glad ut. Trots att jag precis sagt Schweiz...


Give me my Sportpages....

Ett problem man har när man är i England är att man köper en väldig massa tidningar som man inte behöver. När jag kom till Heathrow igår köpte jag The Guardian (som är min soklara favvo), The Times, Daily Telegraph, The Independent, Daily Mail och The Evening Standard (som förvisso är gratis).
- Did you miss papers while you were away? Sa kvinnan i kassan som fick hjälpa mig att packa ner tidningarna i en påse.

För det är ju så, att sportsidorna säljs inte separat och tidningarna på helger i England väger sjukt mycket och består av typ minst 5 delar per tidning.

En sån här stor hög blir det:


Men när jag är här på jobb så är jag fullständigt ointresserad av alla sidor i tidningarna som inte handlar om sport. Så det svåra är att göra sig av med dom delar som jag inte vill ha.

Men jag har så klart mina knep:

Frigör först alla delar som du vill ha. Så här 'liten' blir högen då:


Så... Nu kommer tricket:
Smussla nu ner skräpet, alltså dagens tidningar, det du INTE vill ha i en extra påse som du har med Dig. Lägg den under bordet på Heathrow Express:


Låt den stå där. Låtsas inte om den. Lek att den alltid stått där. Res Dig med en nöjd min, ta dina sportsidor under armen och kliv av vid Paddington Station.

TaaDaa!

Are YOU crazy?


Allt handlar om alternativ.

Så sa Petter till mig en gång. Jag höll inte riktigt med då. Men det gör jag nu när det handlar om att äta goda saker utan att det måste vara massa socker i.

I går lyckades vi bra. Till filmen smoothie med banan och blåbär.

Och till lunch... Ugnspannkaka, också den med banan i. Pannkakan på bilden är inte den som åts i lägenheten.


Kvällens problem.

Jag jobbar.

Det är innebandy-vm. Det är väl ok. Vad som inte är ok är att Schweiz har gått till final. Jag kan inte säga Schweiz.

Kan man undgå att säga det på något vis?

En av oss tränar iallafall..


Bra betyg.

Min redigerare igår, X, låg framåtlutad, över tangentbordet, med armarna över huvudet när jag kom in i båset igår. Hon hade haft astråkigt hela dagen och nu skulle hon tvingas sitta kvar i tre timmar till och titta på Elitseriehockey. Suck.

Som den snälla människa jag är sa jag:

- Läs vår blogg istället om du har tråkigt. Det kan kanske roa dig ett tag.

Sen satt hon i nästan en timme och läste igenom alla 176 inläggen, småskrattade och kommenterade då och då.

När hon var klar sa hon:

- Vilka harmoniska människor ni verkar vara.

Bra betyg tycker jag.

Sen hade hon en åsikt till:

- Vågar du äta gris? Jag skulle aldrig äta gris om jag var gravid, jag skulle vara livrädd att barnet skulle bli en gris.

- Ja, det är ju också något att vara rädd för.

- Mitt barn skulle få heta Grisen istället för Monstret.

- Monstret och Grisen, de kan kanske bli kompisar!

- Ja, vi säger så! Monstret och Grisen, best friends.

Kanske nåt att se ändå.

Nördprogram är inte riktigt min grej, även om det handlar om fotboll. Men det här är ju jättecharmigt. Plus att min kanal äger kanalen som sänder...


Åh nej.



Foto: www.gd.se


Önskelista.

- Ett monster.

- En systemkamera.

- Ett hus.

Tack.

Ha. Ha. Ha. Ha.

Kvällens roligaste på jobbet är att skriva en text i ett speciellt program och sen låta den rösten läsas upp av en mekanisk röst som säger ett ord i taget.

Sen skickar vi in ljudet via internsystemet till våra kollegor i ett annat redigeringsbås.

Typ:

"Start.. Working.. You.. Lazy.. Bastards"

Sån humor har jag..

En potatisskalares dröm...

Vad gör man egentligen en söndagkväll?

Jo, man kan köpa sig en ny potatisskalare. Jag har i många år gått omkring och trott att det bara finns en typ av potatisskalare. Den är oftaste silvrig i färgen och skalar lite sissådär. Jag skalar potatisen och blir lite irriterad över att skalaren tar så dåligt och att den verkar gjord för vänsterhänta.

Men så igår, på Cervera på Ringen, så inhandlade jag en ny, revolutionerande potatisskalare.

Se bara så fin den är, och så greppvänlig också:



Men, självklart är det resultatet som är det viktiga. Hur bra skalar då denna nya stjärna till skalare?

Jo, den skalar faktiskt något helt enormt fantastiskt bra.

Mitt jobb som potatisskalare blir helt enkelt lättare med denna gudagåva. Jag kan koncentrera mig på att ha ett bra grepp om potatisen och låta skalaren göra jobbet. Helt fantastiskt.
Dessutom, som kanske rutinerade potatisskalare redan noterat, har den en mycket användbar spets längst fram, vilken fungera utmärkt för att tränga in och ta bort varje liten djupare föränkrad felaktighet som potatisen må ha.

Se bara här. Här nedan ses en potatis som skalats med ett drag av den fantastiska skalaren och ett drag av den gamla potatisskalare. Skillnaden är enorm. Se själva.



Det där fick jag betalt för att säga. Men det spelar ju ingen roll. Jag använder ju mig ändå av Cerveras potatisskalare.

Söndagsbrunch (utan efterrätt).

Sockerbojkotten fortsätter, idag var det Clarions fantastiska efterrättsbord, med kladdkakorna som största frestelse som dissades.

         

Veckans vi.


Monstret tippar VM-gruppspelet.

Grupp A
Sydafrika
Mexico
Uruguay
Frankrike

Monstret: Det har faktiskt aldrig hänt att värdlandet inte gått vidare från gruppen. Och Frankrike brukar ju stånga sig vidare.

Grupp B
Argentina
Nigeria
Sydkorea
Grekland

Monstret: Pappa, pappa, pappa, kan jag få heta Messi? Så ja, Argentina förstås, om Veron är med. Och Nigeria dansar fint när de gör mål.

Grupp C
England
USA
Algeriet
Slovenien

Monstret: Jag kan inte tippa USA, jag har problem med deras kristna söder. England däremot, mmmm, den där accenten.

Grupp D
Tyskland
Australien
Serbien
Ghana

Monstret: Haha, lättast hittills. Australien och Ghana flyger till slutspel.

Grupp E
Holland
Danmark
Japan
Kamerun

Monstret: Har inte förlåtit den där målvakten som tog Kims straff. Holland och Kamerun har jättefina dräkter, jag gillade de där linnena Kamerun hade ett slutspel.

Grupp F
Italien
Paraguay
Nya Zeeland
Slovakien

Monstret: I was f***ing made in Italy...

Petter: Shhhh, Monstret!!

Monstret: Oj, förlåt. Men jag gillar Italien mest av allt hursomhelst. Och Nya Zeeland är nästan moderland också. Eller iallafall Mosterland. Så, Italien och Nya Zeeland vidare.

Grupp G
Elfenbenskusten
Portugal
Brasilien
Nordkorea

Monstret: Saaaaaaaamba!! Och så gillar jag ju kakor.. Sen var det ett svårt val mellan Ronaldo och landet med det fina namnet. Men fint går före speed. Elfenbenskusten it is.

Grupp H
Spanien
Chile
Schweiz
Honduras

Monstret: Zamorano och Salas, say no more! Va, spelar de inte längre? Ok då tar jag Spanien, och Honduras för det fina namnet. Schweiz? Schweiz är ju helt omöjligt att uttala. Fråga mamma får du se.


Sveket.

Först tänker jag:

"Vad snygg han är!!"

*

Sen läser jag sista frågan och Petters svar:

Vilka lag hamnar i Kvalserien och varför?

- Rögle går till kvalserien för att deras spelarmaterial inte riktigt håller utan bröderna Abbott. Vem som tar den andra platsen är ganska öppet. Det kan bli Brynäs, det kan bli Djurgården.

Så efter det här sveket. Är det någon som har en soffa som jag kan få sova på?


*foto Jennifer Nemie


Krokodilen i Forden.

De här två introducerades för monstret igår:




I want to quit the facebook!

Har ni sett Vänneravsnittet när Chandler och Ross försöker säga upp sitt medlemskap på gymmet? Det är en snygg tjej som jobbar där som hela tiden övertalar dem att de ska stanna kvar genom att säga:

- Dont you want big muscles?

Och de lyckas aldrig säga ifrån. Till slut går de dit och skriker om och om igen:

- I want to quit the gym, I want to quit the gym!!!

Idag skulle jag säga upp mitt medlemskap på facebook. Det var lite samma känsla. Tusen frågor om "är du säääker att du vill lämna facebook?" och så bilder på mina vänner och texten "She and he will miss you."

Så till slut gjorde jag samma som Ross och Chandler och skrek:

- I want to quit the facebook!!!!




Det ultimata beviset...

Tiger Woods har ju så mycket. Han har obegränsat med pengar, han är världsledande i sin sport, han har antagligen ett par fina hus på exotiska platser i världen. Han hade en fru som han verkade älska och paret hade barn tillsammans.

Så vad var fel, undrar jag... Självklart måste jag fråga Marie.

Petter: Marie...Du den där Tiger..hehe...Vilket svin! Va? Man mår nästan dåligt av att bara höra o se allt det där, vaför skulle han vara otrogen liksom?

Marie: Varför skulle han inte?

Petter: Hmm...Va? Han har ju typ allt... Han behöver väl ingen mer bekräftelse?

Marie: Är du säker på att han får tillräckligt?

Petter: Mäh! Om inte HAN får det, då får INGEN DET! Alla älskar Tiger! Han är en av världens största sportprofiler genom alla tider, han har värsta frun och massa pengar och barn...killen har ju allt!

Marie: Ja... Men vad tror DU det är som fattas då?

Petter: Hmm... Vet inte... Handlar det om inre bekräftelse? Att han inte får någon bekräftelse från sig själv?

Marie: Och mer...?

Petter: Hmm... Han får ingen bekräftelse från sig själv nej... för att...för att..... för att han älskar inte sig själv helt enkelt. Och när han inte älskar sig själv så letar han ständigt efter nya saker som kan bekräfta honom... eller?

Marie: Oj, vad smart du är!

Petter: Haha, det är ju allt det där som vi pratat om, om att älska sig själv. Om man lär sig att älska sig själv så behöver man inget eller ingen annan.

Marie: Så du har förlåtit Tiger nu?

Petter: Har nog det... Det här är ju nästan det ultimata beviset på att det vi pratat om är rätt! Älskar man inte sig själv så spelar det ingen roll hur mycket pengar eller bekräftelse man får, man blir ändå inte lycklig eller nöjd med sig själv.

Marie: High five!


Sås i Cloetta Center...

Jag tror Leif Book, Hockeyexpert på Canalplus, sa nånting så här innan det var för sent.
"Fan... Jag får inte tag i såsen... Jag måste liksom...dra ut hela baljan lite mer...bara lite mer..."

Tidlöst!


Min pojkvän "glidaren".

Petter spelar numera rinkbandy eller hockey bockey eller whatever på onsdagar.

De spelar jättetidigt och förra onsdagen var han tvungen att gå upp klockan sex för att åka kommunalt till inomhushallen på östermalm.

Senare på dagen:

Marie: Starkt att gå upp och sätta dig på tunnelbanan i morse.

Petter (något undvikande): Mmmm, det var jobbigt.

Marie: Kan tro det. Usch, var det inte kallt att stå och vänta på tvärbanan?

Petter: Jooo.. Hmm.. Mmmm..

Marie: Och all utrustning du fick släpa på!?

Petter: Ja, det var ganska tungt.

Marie: Var det mycket folk så där tidigt?

Petter (tittar generat bort och mumlar): Nej, jag var helt ensam.. I taxin...

Sången dom spelar när filmen kommit halvvägs...

Söndag, 22:30.
Marie: "Nej, ska vi sova"
Petter: "Ja, jag orkar inte längre"
Marie: "Ska jag berätta vad som händer?"
Petter: "Ja, gör det!"
Marie: "Men typ först så försöker dom att döda grekerna genom att skicka ner såna där eldbollar på stranden där deras läger är. Och sen vägrar Akilles o slåss för han är förbannad på den där sure gubbem. Så hans kusin där, han typ snor Akilles rustning o slåss mot hektor. Och Hektor och typ alla tror att det är Akilles fast det är det ju inte. Men Hektor vinner så klart, men då blir Akilles typ asarg eftersom hans kusin är död o drar iväg mot Troja igen och vill döda Hektor för det han gjort. Och det gör han, så Hektor dör. Och sen kommer det där med hästen o så där. Och sen dödar Paris Akilles med en pil i hälen"
Petter: "Paris? Han som va så mesig nyss?"
Marie: "Jepp..."

Guldboll till Messi.

Petter, nu måste ju mellannamnet vara spikat?

Välkomna.

Vi heter Marie, Petter och Mio.

Vi är en vanlig familj som bestämde oss
för att bryta invanda mönster och skapa
vår egen lycka.
För ett år sedan sålde vi lägenheten i Stockholm, packade två resväskor och flyttade till Spanien. Nu bor vi i Sverige igen men forsätter att skapa vår egen lycka här.

Vi tror på att ta
ansvar för sig själv
och att barn föds som de ska vara och vi föräldrar får delta i
deras utveckling.

Och så tror vi på kärlek.

Kontakt: info@miomedia.se


Visst vill du skriva in din e-mail och få ett mail när vi skrivit nytt:

RSS 2.0