Jag: Hej, jag heter Petter Johansson. Och jag... Jag...Jag är en socker-sucker...

Alla: Hej Petter!

 

På fredag har jag varit en sockerfri socker-sucker i 14 veckor.

 

Jag prövas egentligen dagligen. Tänk att få ta en liten chokladbit till kaffet efter frukost. Tänk att få ta en Snickers som mellanmål. Tänk att få köpa smågodis till filmen ikväll. Tänk att få äta Ben & Jerry's och samtidigt få njuta av en bok.

Men allt som varit mitt, har tagits från mig. Och det är okej, det är ju ett eget val.

 

Det var ingen 7-stegsmetod för mig del. Min behandling består endast i ett steg, steg 1: Sluta för fan att äta allt det där! Och så är det fortfarande.
Och skulle man bryta mot steg 1 så står det i mina anvisningar...."Gå till Socker x 5 och välj därefter omstart".

 

"Socker x 5" är det som alltid håller mig borta från sockret. Regeln är nämligen sådan att OM man ska äta socker, så ska man äta så in i helvete mycket socker. Oj, nu svor jag. Men du ska alltså trycka i dig så kopiöst mycket att kroppen ska få femdubbla dosen av vad den begärt.
Serveras det exempelvis kladdkaka där jag i vanliga fall tar två bitar och en rejäl skopa grädde till varje bit, så ska jag nu alltså trycka i mig 10 bitar plus lika mycket grädde.
Ett sätt att säga till kroppen typ..."Men ät då!! Ät då!! Här! Ta! En bit till ska du få!! Du ville ju ha ju??! Men ät då!!Enjoying it?? Had enough yet??"

Socker x 5-metoden är så grotesk i all sin enkelhet, att den för mig som socker-drogare framstår som den helt lysande orsaken till att jag efter 14 veckor fortfarande inte ätit någon socker-bomb.
 

Nu har emellertid den största tiden av prövning kommit till mig. Det är semeltider.
Jag är galen i semlor. Jag är så galen i semlor att jag fruktar att om Marie visste om det skulle hon överväga att lämna mig.

Jag äter dom enligt en bestämd ritual där locket äts först med lite av grädden. Sen läggs semlan i varm mjölk med socker och kanel.
Där hugger jag i med en sked snabbt så att inte hela den majestätiska bakelsen sjunker.
Jag äter runt, runt, runt och har till slut bara mitten med mandelmassa o grädde kvar.  

Men om jag ska äta en semla. Så ska jag alltså enligt "Socker x 5"-regeln käka fem semlor med mjölk. Och det konstiga här är att....där jag i andra fall äcklas, överväger jag faktiskt att göra det.
Vi får se hur det blir. Marie har lovat att filma spektaklet om det blir något.

I morse enades jag och Marie om att vi skulle ta ett kort på det som vi saknar mest i sockerlandet. För mig är bilden denna från ett skyltfönster på Götgatan: